Förlust i FA-cupen
Ett förvånansvärt tamt, lamt och uddlöst Charlton fick se sig rättvist utslagna av Sheffield United i FA-cupens kvartsfinal. Matchen var händelsefattig åt båda håll och möjligen kunde det stora bortaföljet från London fått en muntrare resa hem om Charlton tagit vara på matchens första stora målmöjlighet som kom först i mitten av andra halvlek. Istället gör United två snabba strax efter och Charlton var ett slaget lag.
Inramningen var perfekt. Ett till bristningsgränsen fullsatt Bramall Lane i Sheffield gick i färgerna rött och vitt och över fem tusen Charltonfans bidrog till färgprakten i den varma vårsolen. Nerven gick att ta på innan match och den välkända ovissheten inför en cupmatch fanns där. Skulle Sheffield lyckas rida vidare på sin fantastiska formtopp och ta ännu en skalp av lag högre upp i seriesystemet? Skulle Charlton ta till vara på en tillsynes god möjlighet att avancera till semifinal i FAcupen trots en minst sagt ansträngd situation i ligan?
Matchen blåstes igång. Sen hände ingenting. Det tycktes som båda lagen förväntat sig tryck från sina motståndare och var båda tydligt på sin vakt. Resultatet blev få avslut och ett fantasilöst spel med ovårdade närmast omöjliga passningar och frenesin lyste med sin frånvaro. Särskilt hos Charlton som ställde upp med i stort sett samma lag som några dagar tidigare blivit utspelade av Leicester i ligan några dagar tidigare, men med Tudgay i stället för Ajdarevic i anfallet.
Efter hand fick man ändå känslan av att Charltons taktik (?) att hålla ner tempot började ge dem ett visst övertag vad gäller bollinnehav men spelarna uppträdde ängsligt och var för kvicka till avslut när man arbetat sig fram till straffområdet. Charltons lagdelar höll inte ihop. Det gick för sakta i backlinjen och framåt var man för ivriga och Sheffield sattes inte under press. Det gjorde dem modigare mot slutet av halvleken som dock slutade 0-0 och känslan var att det mycket väl skulle kunna vara slutresultatet i matchen.
Andra halvlek tog vid där första slutade med hemmalaget stärkt av Charltons ofarlighet och man började ta över initiativet. Efter en kvart följde de 8 minuter där allt hände. Det började med att Charlton hade sin chans, den enda riktiga i matchen, att ta ledningen. Uniteds målvakt kom på mellanhand och blev bortspelad av Tudgays boll snett inåt bakåt och Harriott kom rusande perfekt men lyckades dessvärre inte få riktig träff på bollen som gick strax utanför det övergivna målet.
Därefter kom misstaget i en annars stabil backlinje hos Charlton. Ett inlägg mot bortre stolpen nonchalerades av Wiggins som också lättvindigt lämnade sin markering av Flynn i Sheffield som dundrade in den förbi en övergiven Hamer. 1-0. Klang och jubel i hemmalaget! Och tonerna efter första målet hade knappt klingat ut innan det var dags igen knappt två minuter senare. Ett skott utifrån tog på Charltonförsvarare, ändrade riktning och förbi helt otagbart för Hamer. 2-0. Och matchen kändes körd med tanke på svårigheterna att få till något framåt för Charlton.
Charlton försökte med Reza G, Ajdarevic och Green men känslan var att man inte trodde sig förmögna att klara av att hota trots att tid fanns. Sheffield spelade ut och hade bud på 3-0 men målet dömdes helt riktigt offside. Det var inte Charltons match och laget gick inte att känna igen.
Nu blir det att koncentrera sig på viktigare uppgifter i ett tätt matchande när man ska ta igen de uppskjutna matcherna från tidigare. Sist i ligan fyra poäng från en placering över nedflyttningsstrecket men med fyra matcher färre spelade. Förhoppningsvis kan man hitta ett jävlar anamma. I den här cupkvartsfinalen fanns ingenting av det.
