Förlust i sexpoängsmatch mot Barnsley
Det var en blytung seger för Barnsley när Charlton var mer intresserade av Nobels fredspris än att säkra nytt kontrakt. För den som gillar spänning så ökade den betydligt då minst sju lag är inblandade i nedflyttningsstriden med fyra - fem matcher kvar att spela.
Det är uppenbart att säsongens manskap inte är av det starkaste eller segaste virket och det inkluderar managern. Han var visserligen inte med i höstens nedköp hemma mot Millwall men gårdagens insats var, från Charltons sida, i den kalibern. Sedan José Riga tog över som manager har lovorden haglat medan alla vindflöjlar helt plötsligt kommit fram till att Chris Powell är den sämste managern i klubbens historia. Riga har förvisso varit manager i fyra matcher på de tio sista omgångarna men ingen av dem har varit särskilt övertygande sett till slutresultaten.
Segrarna har blandats med 0-3 förluster i parti och minut där laget och främst försvaret helt plötsligt totalhavererat. Riga har blandat och gett i laguttagningarna och jag har rynkat på ögonbrynen mer än en gång. Gårdagens uttagning var synnerligen överraskande och sett till den kommande matchens karaktär helt huvudlös. Chris Solly var tillbaka på sin högerbacksplats och så långt allting väl. Men i säsongens viktigaste match gäller det att sätta in så mycket erfarenhet som är möjligt. Jagg kan möjligen köpa att Poyet får spela då han mestadels har levererat, även om han har dallrat när hårt sätts mot hårt. Men att sätta Harriott, Cousins och Wood på plan istället för Wilson, Ajdarevic och Morrison är nog det närmaste tjänstefel man kan komma.
Charlton inledde dock piggt och förde matchen i sin helhet de första trettio minuterna. Som vanligt var skärpan framför mål inte bra alls och värsta målsumparen blev Harriott som inte ens träffade mål med sin nick från sex meter. För er som såg hans miss mot Sheffield United så var denna ännu värre. Jag har tidigare varit positivt inställd till Harriott men antingen är Championship en nivå för högt eller så har han retarderat i sin utveckling jämfört med för några år sedan. När så Barnsley äntligen närmade sig Charltons straffområde för första gången efter dryga halvtimmen och fick en hörna så var det som om ingen i Charltons försvarslinje var riktigt vaken. Allra minst Wood som lät M'voto stå helt omarkerad mitt i straffområdet. M'voto gjorde inget misstag och nickade enkelt bollen förbi en chanslös Hamer.
Charlton tryckte åter på efter den fadäsen men våra forwards har erbarmligt svårt att sätta bollen innanför ramarna. Barnsley kunde gå till halvtidsvila tämligen oförtjänt men det är målen som räknas. Andra halvleken började som första slutade eller för den delen, som första började. Det var åter spel mot ett mål men ingen lyckades skapa något som kunde kvalificeras till en målchans. Förspelen för det inget fel på men som sagt, det där med att få bollen innanför målramen verkar vara en ekvation som är svår att lösa. Föga överraskande rasslade det plötsligt till i den andra kassen när Hamer mer eller mindre duckade för en boll som inte såg ut att vara allt för otagbar. Var helt enkelt den typen av match.
När Riga genomförde sitt sista byte och satte in svensken Ajdarevic blev det äntligen litet jävlar anamma. Han hann knappt komma in på planen innan han ådrog sig ett gult kort men han satte respekt i Barnsleyspelarna. Tillsammans med den iranske anfallaren Reza (vilket är förnamnet på Ghoochanneijhad och betydligt enklare att uttala) blev det äntligen litet tryck mot Barnelsys mål. Skott mot mål ökade radikalt men med elva man i försvar var det alltid en fot, ben eller ett huvud ivägen. Det var först på stopptid som Ajdarevic lyckades stöta in en retur från ett blockerande Barnsleyben efter skott från Reza. Charlton tryckte på för en kvittering men ingen var det minsta förvånad när domaren friade kapningen av Cousins precis på linjen till straffområdet, inte ens en frispark.
Barnsley åkte hem stärkta av bedriften. Charlton bjöd onödigt in Barnsley till kampen om överlevnad i Championship. Nu väntar närmast Bolton på långfredagen för Charltons del och seger där är nog ett måste för att inte det bibliska påskmörkret skall sänka sig över SE7.
