2023-04-15 16:00

Ipswich - Charlton
6 - 0

Ipswich – Charlton 6-0

Skrattar bäst som skrattar sist. Två veckor efter överkörningen av Shrewsbury (6-0) var det dags för The Addicks att gå igenom samma upplevelse, när Ipswich genomförde en smärtsam förnedring med samma siffror på sin hemmaplan.

Dean Holden valde att förhålla startelvan oförändrad sett till hur den såg ut och var formerad under den senaste insatsen, och vinsten, mot Burton (3-2) på annandagspåsk. Enda förändringen i matchtruppen överlag var att Miles Leaburn bedömdes vara tillräckligt fräsch för att involveras och han tog därmed plats på bänken. Det gjorde däremot inte Sean Clare, som varit i lite samma till-och-från sits som Leaburn under den senaste tiden. Därav var det Ashley Maynard-Brewer i mål och en backlinje med Mandela Egbo, Ryan Inniss, Michael Hector och Terell Thomas. Mittfältet hade George Dobson, Scott Fraser och Albie Morgan, och fronttrion bestod av Jesurun Rak-Sakyi, Tyreece Campbell samt Macauley Bonne.

Matchen
Nu har jag skjutit upp det här referatet tillräckligt länge, så det är väl lika bra att riva av det. Ipswich var inte nådiga i sin offensiv att fortsätta den fantastiska form och moral som man lyckats bygga upp under våren. Det gjorde sig tydligt tämligen omgående. Det enda som hann lura än om att utgången av matchen kunde sluta på ett annat sätt än vad den senare skulle var att Charlton hade matchens första skott på mål genom Rak-Sakyi. Sedan tilltog förnedringen och innan den första kvarten var färdigspelad hade Ipswich 2-0 på resultattavlan. 1-0 (7) kom genom att Ipswich spelade sig in från vänster till centralt, Michael Hector stötte bort sig genom en misslyckad glidtacklingsbrytning och Conor Chaplin fick en stor yta för att ta sig in i straffområdet och placera in sitt första mål för dagen. 2-0 (14) följde sedan med att Chaplin gjorde sitt andra. Charlton förlorade två dueller på mittplan, Ipswich kontrade, Hector stötte bort sig igen för att lämna en lucka bakom sig som Nathan Broadhead utnyttjade för att chippa fram Chaplin i djupled och han pangade in ett nytt mål.

Om Charlton någon gång växte in någorlunda i matchen så var det efter 2-0 målet. Det resultatet höll sig också halvleken ut. Under den här tiden borde Charlton gjort ett mål när Bonne mötte upp ett svepande vänsterinlägg från Fraser. Men det här var ju sannerligen inte Charltons dag ur några aspekter och därav gjorde givetvis Christan Walton räddningen som behövdes från att neka Bonnes nickavslut till att bli en reducering.

I andra halvlek höll Charlton ut till en början. Det hann faktiskt gå en ganska bra stund. Efter en kvarts speltid kom Steven Sessegnon och Miles Leaburn in, med hopp om att förändra matchbilden något. Kort efter det här gjordes Rak-Sakyi ner i offensivt straffområde och Charltonspelarna ropade på straff men utan att få gehör från domarhåll. Närmre ett potentiellt mål än så skulle man inte komma i den här halvleken för sedan inleddes en mental kollaps som skulle pågå i 20 minuters speltid. I 70:e minuten studsade en andraboll ut från Charltons straffområde efter att Ipswich fått möjlighet att lyfta in en frispark. Charltons försvar förblev bolltittande i den andra aktionen och andrabollslyftningen nådde en fri Broadhead, som för andra gången i matchen spelade fram Chaplin vars tredje mål var ett faktum, 3-0 (70). Kort efter det här blev Freddie Ladapo inbytt och han skulle visa bli matchens andra huvudfigur. Efter endast en minut på planen blev han frispelad i djupled och lyfte kyligt in 4-0 (74) från en högerytterposition i straffområdet. Sam Morsy agerade framspelare, efter att själv ha iscensatt omställningen genom en bollvinst från Dobson på mittplan.

Ipswich och Ladapos fest var inte slut här. Tio minuter efter sitt första mål fick han ett nytt instick i djupled. Denna gång mötte han på mer motstånd i straffområdet men närkamper vann han mot såväl Hector som en inbytt Todd Kane. En skottfint senare hade han givit sig själv en lucka att enkelt dunka in 5-0 (84) från nära håll. Och inte var det nog här med parodi. Innan 6-0 föll skulle Ryan Inniss dra på sig sitt fjärde röda kort under säsongen. Ladapo blev frispelad i djupled igen och Inniss hann ikapp tillräckligt för att i alla fall göra ner honom bakifrån. Ett klassiskt nu-skiter-jag-i-det-här rött kort. Surt för Ladapo som nog gärna hade gjort ett hattrick på under 20 minuter. 6-0 (90+5) skulle istället Leif Davis raka in. Ipswich spelade sig runt på högerkanten, serverade ett inspel centralt som Ladapo styrde i stolpen och ut, men på returen stod Davis påpassligt för att enkelt rulla in sexan. Matchen var sedan äntligen slut och jag får äntligen sätta punkt här.

Reflektioner
Ja, ska man skratta eller gråta? Vid sådana här situationer har jag oftast närmre till det förstnämnda, faktiskt. Man känner sig lite dum när man nu tänker tillbaka till hur mycket man myste över storsegern mot Shrewsbury för två helger sedan. Nu sitter man här själv med skägget i brevlådan och har fått genomlida en identisk mardröm i 90 minuter. Bedrövligt, smärtsamt, uselt. Så. J*vla. Dåligt. Det kan skrivas hur många förstärkelseuttryck som helst för att försöka beskriva lördagseftermiddagen – men sanningen är väl att inget blir bättre av det.

Det är lite talande att vi nästan exakt ett år sedan avslutade en säsong med ett besök på Portman Road. Även då handlade det om en överkörning, fast siffrorna stannade BARA vid 4-0. Ipswich hade inlett sin process med Kieran McKenna och såg ut att vara på frammarsch. Det visade man sedan under den kommande sommaren och denna säsong att man var. Ipswich har levt upp till det och bjudit tillbaka till sina många trogna supportrar. Detta efter, vad som får beskrivas som, flera medelmåttiga säsonger i League One – där man sammanlagt nu spenderat fyra säsonger i rad. Nu står Charlton här, ett år senare på samma plats, och har förlorat med 6-0. Ipswich har tagit kliv, Charlton står kvar på samma plats. Det kan bli så att man i slutändan slutar någon placering högre än förra säsongen, med några fler poäng. Men sett till säsongen som helhet är framstegen knappa, om än omöjliga att uttyda. Det har skrivits förr, i anslutning till de många andra förlusterna mot divisionens topplag. Klyftan mellan dagens Charlton och den absoluta toppen i divisionen är smärtsamt stor.

Det viktiga i det här är att ingen med känslorna investerade i Charlton Athletic någonsin accepterar det här. Och med ”det här” menar jag naturligtvis inte enbart ovanliga 6-0 förluster, utan helheten av den plats där Charlton som klubb i nuläget befinner sig. Som supporterskara ska vi aldrig acceptera Charlton som ett mittenlag i ingenmansland i League One, där man stora delar av säsongen inte har något att tävla om. Även om det i nuläget är just precis där vi befinner oss och att det så har varit i två säsonger nu. Det är viktigt att fortsätta ha höga förväntningar och en hög kravbild – och att det låter sig höras på olika sätt!

Omgångens poäng
Ingen. Ingen förtjänar poäng efter det här. Inte ens ett poäng tillägnas någon. Och det är faktiskt första gången någonsin.

Charlton: Maynard-Brewer; Egbo (Sessegnon 60), Inniss, Hector, Thomas; Morgan (Kane 73), Dobson (c), Fraser; Rak-Sakyi (Henry 81), Bonne (Leaburn 60), Campbell (Kanu 73)
Ej använda avbytare: Wollacott, Kilkenny

Ipswich: Walton, Clarke (Donacien 65), Woolfenden, Burgess, Davis, Morsy, Luongo (Ball 78), Burns (Jackson 73), Chaplin, Broadhead (Edwards 73), Hirst (Ladapo 72)
Ej använda avbytare: Hladky, Harness

Mål: Conor Chaplin 1-0 (7), Chaplin 2-0 (14), Chaplin 3-0 (70), Freddie Ladapo 4-0 (74), Ladapo 5-0 (84), Leif Davis 6-0 (90+5)
Domare: S. Barrott
Publik: 29,011 (1,113 från Charlton)

COYR!