Lee Bowyer avgår som tränare för Charlton (Uppdaterad)
Då var det slut på dagens envisa spekulationer. Lee Bowyer avgår som tränare för Charlton Athletic med omedelbar verkan.
Det var tidigare under dagen som South London Press rapporterade om uppgifterna att Lee Bowyer hade sagt upp sig från sitt uppdrag som tränare för Charlton. Han ska i anslutning till en träning under morgonen meddelat sitt beslut till spelartruppen. Johnnie Jackson tar över laget tills vidare och leder dem imorgon mot Bristol Rovers.
I samband med att ryktena om Bowyer vidtog, har han kopplats samman med tjänsten som tränare i Birmingham City. Ett lag som tidigare under dagen ska ha avskedat Aitor Karanka från sin tränarroll på grund av negativa resultat. Karanka anslöt i somras, men redan då spekulerades om en eventuell närvaro för Bowyer på St.Andrew’s. Inte helt ologiska rykten heller då Bowyer spenderade framgångsrika år som spelare i klubben mellan 2009 – 2011.
Kommentar
Det är med en nedstämdhet som uppgifterna om Bowyers avsked når mig. Jag ska här försöka förklara mig genom att ta avstamp i de säsonger som Bowyer coachat över Charlton.
Lee Bowyer anställdes som tillfällig tränare i mars 2018. Detta sedan Karl Robinson meddelat sitt avsked, och Bowyer fyllde dennes roll genom att gå från assisterande tränare till huvudtränare i klubben som fostrat honom. Bowyer visade snabbt att han var rätt man för jobbet med ett energiskt ledarskap som omgående smittade av sig fotbollsplanen. Han inledde sina två första veckor som chefstränare med tre raka vinster mot Plymouth (2-0), Northampton (0-4) och Rotherham (3-1). Detta följdes upp en oavgjord, tre förluster och tre vinster i april, för att sedan avslutas med en förlust mot Rochdale i sista omgången. Blandade resultat, precis som under Robinson, men redan här tyckte jag mig se en förändring och progression i lagets spel som bådade gott inför framtiden. Det var helt plötsligt mycket roligare att kolla på Charlton. Säsongen 17/18 ledde till en 6:e plats i tabellen och ett play-off, där man omgående åkte ut mot Shrewsbury Town men känslan var ändå att det hade börjat byggas något bra för kommande säsong.
Och, ja, den kommande säsongen blev faktiskt en saga. Vid sidan om planen var det genomgående strul gällande ägare och förutsättningar, men på planen fortsatte Charlton sin utveckling under Lee Bowyer, som även tillsattes som permanent tränare i september 2018. Visserligen började säsongen 18/19 resultatmässigt något ojämnt, men en ändå godkänd höst följdes upp med en helt fantastisk vår. Från årsskiftet 2019 tog man elva segrar, spelade sex oavgjorda och förlorade endast två matcher. Detta innebar en 3:e placering och ett play-off spel för andra säsongen i följd. I dubbelmötet parerades först Doncaster genom en rafflande straffläggning på The Valley, och detta följdes sedan upp med den stora finalen på Wembley mot Sunderland. Patrick Bauer avgjorde finalen i 94:e till 2-1 och Charlton var kvalificerade till Championship. Den mest emotionella stunden och det mest euforiska ögonblicket under mitt supporterskap för Charlton Athletic. Tack för den, Lee.
Säsongen 19/20 i Championship blev sedan inte vad man hade hoppats på resultatmässigt. En säsong som till stora delar kom att handla om allt annat än fotboll då nya ägarproblem, ett transferembargo och en kommande Covid-19 pandemi blev överhängande. Trots usla förutsättningar fortsatte det att se bra ut spelmässigt och existensen i landets näst högsta serie levde in till sista minuten. En bra inledning och avslutning på säsongen lade grunden för detta. Samtliga resultat gick dock denna gång emot i sista omgången och klubben fick tillsammans med Bowyer se sig degraderade till League One efter en 22:a plats.
Vi är nu framme vid årets säsong och vad som har berört den har jag ältat flertalet gånger. Klubben är nu i en sits där ett ägarskifte genomfördes i höstas och förutsättningarna börjar sakta men säkert att komma på sin plats. Konsekvenserna av vad som varit ser vi däremot fortfarande på planen i och med sommarens transferembargo som på många sätt sinkade lagbygget. Det har denna säsong börjat att klaffa utanför, men tyvärr mindre på fotbollsplanen. I det stora hela har det inte sett något vidare ut spelmässigt men trots de så lever hoppet om play-off i skrivande stund. Bowyer har flera gånger varit tydlig med att han kräver mer av laget och det har lyst igenom i kommentarerna att det inte har fungerat helt felfritt mellan honom och årets upplaga av spelare. Trots detta, var dagens nyhet ingen väntad sådan utan det är med vemod som de nu bekräftade uppgifterna bearbetas.
Mina personliga förhoppningar var att det skulle få bli som det blir med årets säsong rent resultatmässigt. Detta för att sedan under sommaren kunna bygga vidare på årets lärdom, för att med rätt förutsättningar från start kunna inleda ett återtåg mot Championship under den nya Sandgaard-eran. I min föreställningsvärld var detta med Lee Bowyer som fortsatt tränare. Vi har sett tidigare vad klubben kunnat göra under hans ledning och det fanns nu en glädje över att han skulle få arbeta med rätt medel. Vi har sett spelare som Lyle Taylor, Patrick Bauer, Jake Forster-Caskey, Macauley Bonne och Jason Pearce spela sin bästa fotboll under Bowyer, och vi har sett Dillon Phillips, Joe Aribo, Karlan Grant, Anfernee Dijksteel och Alfie Doughty förädlas. De spelmässiga resultaten har såklart, av förklarliga skäl, lett till att det under tiden uppstått rykten om och kring Bowyers namnteckning. Det har ryktats om Birmingham, Huddersfield och West Bromwich, men trots att det ska ha funnits konkreta anbud på bordet och den oklara statusen kring Charltons som fotbollsklubb så har Bowyer valt att stanna. Detta är något som nu och för alltid kommer att hedra honom och det är även något som kommer hålla alla dörrar öppna för en eventuell återkomst i framtiden.
Lycka till, Gaffer!
