Lincoln City FC - Charlton2 - 1
Lincoln – Charlton 2-1
Förväntingarna inför matchen varvades upp i dur men besvarades sedermera med moll. Charlton Athletic gjorde ingen glad i sin omgivning när ett sent baklängesmål innebar förlust med 2-1 mot Lincoln City.
För ovanlighetens skull var det inga förändringar i Charltons startelva sedan senaste ligamatchen mot Fleetwood. Nigel Adkins körde på konceptet ”ändra aldrig ett vinnande lag” och slängde ut de som var segervissa sist. Enda noterbara förändringen i var att Adam Matthews och Bent Watson återvände till matchtruppen.
Charlton: MacGillivray; Gunter (c), Lavelle, Famewo, Souaré; Arter (Watson 80), Gilbey; Leko, Lee (Blackett-Taylor 20), Kirk, Davison (Stockley 55).
Ej använda avbytare: Henderson, Matthews, Pearce, Washington.
Lincoln: Griffiths; Poole, Montsma, Walsh, Robson; Sorensen (Adelakun 88), McGrandles (c), Fiorini; Scully, Maguire (Nlundulu 90+5), Bishop.
Ej använda avbytare: Long, Eyoma, Jackson, Bramall, Sanders.
Första halvlek
Med facit i hand skulle det visa sig att matchens första 20 minuter var då Charlton hängde med som bäst. Det bjöds inte på någon sprudlande fotboll men där och då tävlade man med Lincoln och kan ändå sägas ha haft fördel. Bäst målchans under denna tid fick Jonathan Leko med ett skott utanför bortre stolpen. Detta sedan Elliot Lee erövrat boll på mittplan och hittat Leko som kunde trampa iväg mot mål. Dessvärre tvingades Charlton sedan till tidiga förändringar som kan sägas blev avslutet på denna period som ändå gav en försiktiga förhoppningar. Lee tvingades utgå på grund av någon form av skavank. Corey Blackett-Taylor blev ersättaren men tillsattes såklart på en kant och Charlie Kirk flyttades in i nr10-positionen.
Lincoln svarade inte upp med någon jätteprestation men gjorde ändå matchen mer till sin. Några halvchanser vaskades fram allt medan halvleken utvecklade sig. Anthony Scully sköt i Craig MacGillivrays vänstra burgavel efter inspel av Regan Poole, och den ganska trevliga liraren Lasse Sörensen hade en lurig lyftning från utanför straffområdet som lade sig ovanpå nättaket istället för att dimpa ner i bortre hörnet. Mållöst förblev det till halvtidens avblåsning
Andra halvlek
Det var inget snack om vilket lag som kom ut med mest självförtroende inför andra halvlek. Lincoln tog tag i taktpinnen än mer och började styra villkoren. Hade inte Papa Souaré stått rätt placerad i eget straffområde hade Lincoln kunnat skapa sig ett snabbt ledningsmål genom Teddy Bishop men det vara bara en liten hint om vad som komma skulle. Charlton fick inte till några längre ordnade anfall och Adkins valde därmed att ta ut Josh Davison mot Jayden Stockley för en mer fast uppspelspunkt. Forwarden blev snabbt inblandad i händelsernas centrum men tyvärr av helt fel anledning.
I minut 58 servade hemmalaget in en hörna som Stockley först rensade undan med pannan. Andrabollen togs om hand av Lincoln på nytt utanför straffområdet men istället för ett långt inspel blev det instick i korridoren ner mot kortlinjen. Teddy Bishop var aktören med bollen och han sköt ett inspel som MacGillivray kom ut på med en boxning. Ingripandet blev dock inte bättre än att målvakten stötte bollen rakt i Stockleys tryne och av den anledningen gick bollen ändå på fel håll och oturligt nog in i eget mål. MacGillivray hade synpunkter på vad Stockley sysslade med men det kan ifrågasättas om han ens han reagera på vad som skedde. 1-0 till Lincoln genom, vad som måste tillskrivas, ett självmål.
På något sätt hittade Charlton snabbt en väg in i matchen igen. Fem minuter senare hade man själv skaffat sig en hörna och då är det inte svårare att göra än att se till att Sam Lavelle får till en bollkontakt i offensivt straffområde. Jayden Stockley reparerade sitt tidigare misstag genom att vinna luftdullen vid första stolpen och nickskarvade vidare till den oordning som hörnan skapade. Vid tumultet i straffområdet slängde sedan Lavelle sig aggressivt fram och stötte in 1-1 (63) från nära håll.
Kvitteringen ledde dock inte till någon vidare scenförändring. Målet skulle bara visa vara tillfälligt slarv från Lincolns sida och matchbilden blev snabbt återinrättad. Mest påtagligt var Charltons svaga duellspel om andrabollarna och i pressen att ta tillbaka bollen blev man enkelt bortspelade. Detaljer man ofta behöver ha med sig för att vinna en match.
Lincoln började trycka på framåt för ett segermål. Både Scully och Chris Maguire sköt tätt utanför med skott ur högerläge när ungefär 15 minuter återstod. Allt medan tiden led mot sitt slut tog tankarna över om att Charlton kunde hålla ut för en poäng. Tankar som inte kunde förverkligas. Tilläggstiden skrevs till fem minuter och det skulle inte gynna the Addicks. Lincoln skapade sig en fast situation och skickade in en hörnspark från höger. Serven gick förbi samtliga i straffområdet men som vanligt samlades andrabollen upp på nytt av hemmalaget. Ett nytt långt inspel, denna gång från vänster då, måttades in av Maguires känsliga högerfot. På bortre stolpen rusade flera Lincolnspelare i en ny andravåg och högerbacken Poole var den som tajmade sin löpning bäst i förhållande till inlägget. Poole kom upp bra och nickade in 2-1 (91) bakom en relativt chanslös MacGillivray.
Likt många tidigare matcher denna säsong lyckades inte Charlton få till någon form av anstormning alls och trots att matchen spelades till 97:e minuten blev det aldrig mer spännande efter Lincolns ledningsmål. The Imps vann tre poäng på sin hemmaplan och Charlton åkte rättvist hem med händerna tomhänta.
Efter match
Nu skriver jag denna spalt i affekt omedelbart efter matchen. Det är inte alltid att rekommendera men ibland är det också enklast, faktiskt.
Charlton kommer tillbaka till ligaspel igen efter ett nytt uppehåll. Vi vet om att inledningen på säsongen inte alls varit som förväntat eller önskat. Vi vet om att övergångsfönstret drog ut lite på tiden och att truppen spikades sent. Vi vet också om att det av den anledningen tagit lite tid att hitta en formation, rätt spelare med varandra och att samtliga av dem ska vara i optimal matchform. Men nu är vi i mitten av oktober. Tid har spenderats på träningsplanen. Ganska mycket tid för att vara ärlig. De flesta i truppen börjar även skrapa ihop sina matcher i såväl liga, cup som reservlag. Ändå så fungerar det inte. Ett kryss är det bästa Charlton kan få med sig från Lincoln och det är just det större delen av matchen faktiskt handlar om – att få med sig poäng från Lincoln. Resultatmässigt kan man lätt bli lurad. Det står länge 1-1 och blir snöpligt 2-1 på tilläggstid. Jag kan trots de inte sitta här och argumentera för att Charlton förtjänar mer. Lincoln är bättre matchen igenom och, ja, i grunden förtjänar dem tre poäng. Lincoln är inte heller något dåligt lag utan de har verkligen sina toppspelare. Men de har inte heller fått det att fungera under säsongens inledning och därför är det oroväckande att det ser ut som det gör lag emellan. För övrigt är det femte gången som Charlton nu förlorar med uddamålet och då specifikt med siffrorna 2-1. Många täta matcher kan man tro. Det är mot motstånd som Oxford, MK Dons, Cheltenham, Wycombe och Lincoln och Charlton har inte förtjänat ett enda poäng i dessa matcher trots i slutändan jämna resultat.
Något är fel. Det är bara att konstatera det. Väldigt fel. Jag brukar försöka se försiktigt på saker och ting. Vill inte vara den supportern som direkt skriker efter en tränares huvud. Sporten och tränarrollen är alldeles för komplex för att dra för snabba växlar och aldrig har man heller full insyn i hur snacket går innanför dörrarna. Men kan också alltid vända sig till resultaten, vilket alla i slutändan gör. Där går det bara att fastslå att Nigel Adkins inte ser ut att få ordning på det här. Knappt ett tecken har man fått på att laget kan uppträda överlägset och spela till sig en trepoängare. Självförtroendet finns inte där, trots vinst senast och ett uppehåll på det. Jag trodde verkligen på Adkins och dennes positivism. En man gjord för det här projektet. Jag gillade rekryteringen och det han kom in med i våras. Men det kan inte fortsätta så här. Är det en ny röst och ett blankt papper som behövs? Låt det ske. Charlton ska inte vara i denna situation egentligen men man är där av en (många) anledning(ar).
Omgångens poäng
3p – Sam Lavelle: Redan sitt andra mål som mittback för klubben och utgör alltid ett hot på fasta situationer. Har snabbt tagit en startplats i en annars ganska svår tid för klubben.
2p – Harry Arter: Äntligen fick vi se lite glimtar av vad Arter kan bidra med. Ska vara en bra spelare för den här nivån och visade upp en tuffhet på mitten som saknats sedan Darren Pratley lämnat. Tyvärr väckte inte hans hårdföra spel laget tillräckligt i denna match men det kommer behövas i fler kamper framöver, det kan jag lova.
1p – Alex Gilbey: Slet en del. Sprang rätt mycket också. Krävs inte särskilt mycket mer för att få poäng denna höstsäsong verkar det som.
Nya tag mot Accrington Stanley under tisdagen, antar jag.
COYA!
