Manchester U - Charlton3 - 0
Manchester Utd – Charlton 3-0 (Ligacupen: Kvartsfinal)
Efter en hedersam förlust och minnesvärd förlust tackar The Addicks för sig i Ligacupen och säsongens cupspel överlag. Förlusten var till slut klar men lämnade trots det en ganska trevlig eftersmak.
Precis som förväntat så skickade Dean Holden ut den för tillfället starkaste startelvan sett till form och prestation. Med det menar jag att till exempel Lucas Ness rättmätigt fortsatte få förtroende som en av två startande mittbackar. Det går att argumentera för att Sam Lavelle rent attributmässigt är en bättre mittback än Ness, men sett till den senaste tidens nämnda form och prestation så ska Ness gå före Lavelle i rangordningen – och det gör han också. Värt att åter notera är att det bara är lite mer än en månad sedan som Ness återkallades från sin utlåning i bottenlaget Torquay i National League. Nu skulle han helt plötsligt starta en kvartsfinal i Ligacupen på Old Trafford.
Bredvid Ness placerades Ryan Inniss, vilket inte heller var någon överraskning. Frågan är om någon av dessa två mittbackar kommer att få maka på sig när Eoghan O’Connell sakteligen börjar ta sig tillbaka från sin skadefrånvaro. Ytterbackar var Steven Sessegnon till vänster och Sean Clare till höger. Den enda förändringen sedan helgens ligaomgång var att Ashley Maynard-Brewer hade återhämtat sig från huvudsmäll och kunde inrätta sig mellan stolparna, något som petade Craig MacGillivray till bänken igen. De övriga lagdelarna är så givna som det bara att vara just nu. George Dobson, Albie Morgan och Scott Fraser var tillsammans mittfältet, och Jesurun Rak-Sakyi, Miles Leaburn och Corey Blackett-Taylor var forwardstrion i 4-3-3 formationen (på pappret i alla fall).
I Manchester United roterades det friskt om man ser till deras senaste val av startelvor. Ett kanske inte särskilt kontroversiellt agerande ur Unitedperspektiv om man ser till vilken drömlottning de erhållit för att kunna ta sig vidare och bli ett av återstående fyra lag i Ligacupen. Lisandro Martinez, Tyrell Malacia och Anthony är väl de spelare som det går att argumentera för är hyfsat ordinarie startspelare av de elva som ten Hag presenterade. Resterande namnkunniga spelare var Harry Maguire, Scott McTominay, Fred och svensken Anthony Elanga. Formationen angavs vara av 4-2-3-1 modell.
Matchen
När matchen kom igång fick Charltonspelarna spendera allt inledande adrenalin på att försvara sig. Man låg rätt i sina positioner, allt för att inte sälja sig, och tog för sig i det närkampsspel som det inbjöds till. United letade vägar för att tidigt kunna börja såra Charlton och upptäckte tyvärr relativt snabbt att vänsteryttern Aalejandro Garnacho skulle ha ett stort övertag på Sean Clare. Personligen så var faktiskt Garnacho en ny bekantskap för mig och han stack ut med sin frejdiga teknik och sin uppsyn som framstod aningen osympatisk.
Med Charltons för dagen svaga länk identifierad kunde United börja hota. Nämnda Garnacho sköt över och Ryan Inniss tvingades blockera ett skott från Fred. Dessvärre skulle det bara dröja lite mer än 20 minuter innan United också spräckte målnollan. Från vänsterkanten tog man sig över till höger. Charlton hamnade vid sekvensen lite väl lågt ner med sitt mittfält och hann inte upp i press för att hindra Anthony från att curla in 1-0 (21) genom ett fantastiskt skott från sin vänsterfot. Lite på innebandyvis gömde han sitt avslut och det hjälpte inte heller Maynard-Brewer att han var förhållandevis skymd vid avslutsmomentet. Skottet var dock så bra placerat att det hade nog spelat kvitta om han hade haft sikt eller ej.
Ytterligare ett mål kunde följt kort efter när Fred träffade stolpen med en frispark. Nog för att ledningsmålet hade kommit relativt tidigt, en utökning hade varit extremt tungt efter 25 minuter. Nu skulle Charlton ha turen på sin sida vid det här tillfället och faktiskt täppa till det mest nödvändiga luckorna halvleken ut. Bäst för halvleken från Charltons sida var ett anfall som byggdes upp längs högerkanten, där Albie Morgan släppte ut för en överlappande Sean Clare. Efterföljande inlägg från högerbacken smälldes hårt längs marken men Tom Heaton hann avfärda innan någon mötte upp. Morgan hade även en frispark som skruvade sig utanför Heatons högra stolpe.
Det fanns fler tendenser till potentiella omställningar från Charlton men många gånger blev man påmind om att passningar som vanligtvis fungerat i League One nu inte hade samma funktion. Ett exempel är hur enkelt Malacia hann upp Rak-Sakyi för att täppa igen en yta på högerkanten som uppenbarade sig vid detta omställningsläge.
Andra halvlek skulle bli något mer avslagen och mest komma att handla för Charltons del att hålla resultatet hyfsat intakt. När tillfälle gavs för omställningar försökte man ta dom, och en sådan möjlighet när Leaburn vann en nickduell över Lisandro Martinez på en slumpmässig långboll. Leaburn nickskarvade och Morgan kunde bryta igenom, för att sedan lägga över till Scott Fraser som hade bättre skottläge. I en perfekt värld hade Fraser borrat in en kvittering här men istället grävde han för mycket med foten under bollen och fick skottet skyfflas upp på läktaren.
Förändringar började sedan följa från båda lagen. United roterade in Christian Eriksen, Marcus Rashford och Casemiro. Charlton gick över till 3-5-2 och ersatte en tröttkörd Corey Blackett-Taylor med Eoghan O’Connell, som gick in som tredje mittback. Det här förändrade dock inget nämnvärt. Jack Payne blev inbytt några minuter senare och mot slutet även Jayden Stockley och Aaron Henry. Både Garnacho och Eriksen skulle ta sig till två bra skottlägen som tvingade Maynard-Brewer att agera. Båda gångarna stod han för två högklassiga reflexräddningar och det höll ändå matchen vid liv.
Detta gjorde att Charlton faktiskt mot slutet av matchen fick börja dörja sig kvar med lite fler spelare i offensiven och då öppnade sig ytorna för United att verkligen ställa om. I 90:e fick United möjligheten att anfall tre mot tre. Inniss hann inte hem för att täppa till det hål han lämnat efter sig i trebackslinjen och genom ett enkelt instick från inbytte Facundo Pellestri kunde Marcus Rashford placera in 2-0 (90). Detta blev sedan även till 3-0 (90+4) och då var det återigen Rashford som hittade en öppning att löpa mellan O’Connell och Ness i Charltonförsvaret. Butiken var stängd, resultatet färdigställt och evenemanget avslutat. Charlton bockade av säsongens Ligacupspel med en kvartsfinal och kunde tackas av för en hedersam insats framför sina 8800 ditresta supportrar.
Efter match
Ja, då var den upplevelsen förbi och Charlton kan därmed göra bokslut för säsongen 2022/23 cupsammanhang. Utan att egentligen lägga för stor vikt vid resultatet så går det väl egentligen inte att vara något annat än nöjd. Det handlar inte om att vara nöjd över en förlust men sett till förväntningar och förutsättningar så var det givetvis inte rimligt att ens våga tro på någon möjlig utgång. Lite synd att två mål slank in så sent i matchen när det stod 1-0 så länge, men samtidigt borde United ha gjort något mål tidigare och därför speglar ett 2 eller 3-0 resultat matchen bättre. Oavsett vad så stod ändå Charlton upp så pass bra som man ändå ville att dem skulle göra och det blev heller aldrig någon ”utklassning” om man ser det så. Man slet förvarandra, tog kampen och arbetade hårt i båda riktningarna, något som man inte alltid har kunnat ta för givet under den här säsongen hittills. Därför tror jag att det var viktigt för hela klubben – spelare, ledare, ledning och supportrar – och faktiskt få den här bortamatchen för att komma samman i den nya eran som inleddes för bara några veckor sedan. Det stora publikstödet var samtidigt helt fantastiskt från den fullproppade bortasektionen, där man unnar varenda en av dem det här minnet som de lär leva på länge. Nu går det bara att hoppas på att den här upplevelse fungerar som bränsle för att faktiskt göra en bra vårsäsong och prestera något som man kan stå bakom.
Charlton: Maynard-Brewer; Clare, Inniss, Ness, Sessegnon (Stockley 82); Morgan (Payne 66), Dobson (c), Fraser; Rak-Sakyi (Henry 82), Leaburn, Blackett-Taylor (O’Connell 61)
Ej använda avbytare: MacGillivray, Lavelle, Chin, Kirk, Jaiyesimi
Man Utds: Heaton; Dalot (Wan-Bissaka 34), Maguire (c), Martinez, Malacia; McTominay, Fred (Eriksen 60); Antony (Rashford 60), Mainoo (Casemiro 60), Elanga (Pellistri 83); Garnacho
Ej använda avbytare: De Gea, Lindelöf, Shaw, Iqbal
Mål: Anthony 1-0, Marcus Rashford 2-0, Rashford 3-0
Domare: Jarred Gillett
COYR!
