Portsmouth - Charlton2 - 2
Matchreferat: Portsmouth – Charlton 2-2
Är det något man vet inför varje säsong så är det att det blir underhållande när The Addicks besöker Fratton Park i Portsmouth, så även denna gång. En fartfylld, intensiv och målglad match slutade denna gång oavgjort mellan dessa två lag.
Inför match
Hm, det var med något oklar form och ovissa steg som den uttagna Charltontruppen gjorde den sydliga resan till Portsmouth. Formkurvan med två raka förluster, mot Lincoln (3-1) respektive Bolton (0-2), bröts visserligen i bortamatchen mot Wigan (2-3) – men det var också på håret eftersom Wigan så när kom ikapp med två sena mål, efter annars relativt stor Charltondominans.
Detta följdes sedan upp med – den för EFL-lagen – första omgången av FA-cupen. Där drog Charlton en på pappret lyckosam första lottning genom att få sjundedivisionslaget Cray Valley Paper Mills (kan det bli mer arbetarklassnamn än så!?). Michael Appleton gjorde som manager draget att rotera närmast hela startelvan, vilket brukar få utfallet att insatsen kan gå åt två håll. Antingen tar den nya startelvan och de tidigare förbisedda spelarna chansen och gör en förtroendeingivande insats, eller så slår det helt fel ut och den nya startelvan visar sig knappt benägna att lösa uppgiften. Av dessa två alternativ blev utfallet det sistnämnda den här gången. Charlton kryssar på hemmaplan (1-1) mot Cray Valley Paper Mills och tvingas därmed till en så kallad omspelsretur, denna gång på bortaplan.
Visst, även en enögd Charltonsupporter kan se charmen med att lag som Cray Valley kommer till The Valley i London och krigar till sig ett oavgjort resultat, för att sedan få ett returmöte på sin idrottsplats. Det är väl den största charmen med sporten överhuvudtaget. Nu är det tråkigt bara att det är ens egen klubb som blir drabbad och som ordagrant stod för en fiaskoartad och förödmjukande insats. Detta följdes alltså sedan upp med att League One seriesuverän hittills sedan väntade på bortaplan.
Ja, för Portsmouth FC är divisionens bästa lag när vi nu tagit oss tre månader in i ligaspelet. 15 spelade matcher, 35 poäng, noll förluster och en förstaplats i tabellen. Det är mycket som i nuläget talar för att Pompey ska ta ett stort kliv framåt i utvecklingen den här säsongen och stå för sin starkaste säsong på många, många år – och i den beskrivningen ingår en topp fyra placering som sämst. Tränare är den ännu oprövade John Mousinho, som dock växer i folks ögon för varje vecka som går. Det har blivit en bra start på den före detta Oxfordspelarens tränarkarriär. Man har fått in starka nyförvärv för divisionen som har klivit rakt in i startelvan, och det kryddas sedan med ett starkt centralt mittfält och en målkung i Colby Bishop.
Matchen
Under de inledande 45 minuterna stod Charlton för en mycket bra halvlek som gav de mer än 2000 tillresta bortasupportrarna gott mod – en fantastiskt fin publiksiffra på bortaplan för övrigt. Visserligen var Pompey också bra omedelbart, och det syntes bland annat Manchester City-lånet Alex Robertsons hade en tidig chans. Men sedan var spridda skurar i målchanser för Charltons del och där kunde någon av Miles Leaburn, Alfie May eller Louie Watson gjort det första målet för dagen. Will Norris gjorde många gånger vad han skulle i Portsmouthmålet.
Nu blev det istället i hemmalagets anfallsriktning som 1-0 (31) kom efter att halvtimmen var spelad. Abu Kamara nöp till på volley efter hörna och superskottet satt otagbart bakom Maynard-Brewer. Ett mål värt att applådera för, såväl subjektiv som objektivt berörd. Maynard-Brewer fick sedan revanschera sig och räddade ytterligare några lägen, vilket gjorde att uddamålsresultatet stod sig in i halvtid.
Om det varit två jämnbra lag som bröstat upp sig mot varandra så skulle det förändras någorlunda i den andra. Pompey kom nämligen ut ännu starkare och tog helt och hållet hand om de 25 minuterna fram till den 70:e. Alex Robertsons var inblandad i det mesta och serverade både Abu Kamara och Colby Bishop för att utöka sin ledning. Samtidigt stod Maynard-Brewer för en uppvisning i sig och presterad den ena viktiga räddningen efter den andra. Därför var det något oväntat att ett tillbakapressat Charlton kvitterade till 1-1 (71) lite från ingenstans. Alfie May – mot slutet utflyttad på högerkanten – kombinerade sig fram med Louie Watson och återfick bollen från denne inne i straffområdet. Ur snäv högervinkel gav han sig på ett avslut, och som den målskytt han är så slank bollen in lågt nere vid Norris vänstra stolpe.
Pompey fick snabbt modet tillbaka för att återta ledningen men Maynard-Brewer svarade för nya räddningar. Dessvärre var han sedan ute och cyklade vid ett tillfälle och en utrusning där han hamnade helt snett och rev ner Paddy Lane, trots gott med understöd från sina försvarare. Kanske var det adrenalinet som kokade över och det kostade en straffspark till motståndarna. Colby Bishop klev givetvis fram och gjorde inga misstag, 2-1 (75) och åter Portsmouth ledning.
Tyvärr kändes det lite som det nya ledningsmålet för Pompey gjorde att Charlton kom av sig igen. Trots en fullgod bortamatch mot ett bra Pompey skulle det nog inte bli några poäng. Men det hann ändra på sig en gång till innan slutvisslan. Charlton forcerade såklart och gick för en kvittering. Tayo Edun – som varit outstanding hela matchen på sin vänsterkant – erhöll boll och svepte in ett inlägg mot bortre högra ytan. Där dök inbytte Conor McGrandles upp från ingenstans och lyckades dråpligt och påpassligt nicka in 2-2 (90+3). Ett nickavslut som också slank in vid Norris vänstra stolpe – det såg alltså inte helt otagbart ut. Efter detta fick Charlton faktiskt en sista kontringsmöjlighet efter en bollvinst högt upp i planen, men tröttheten kom till slut ikapp en slutkörd Dobson som fick en dålig touch och anfallet rann ut i sanden.
Efter match
Jo men det får väl sägas vara en meriterande poäng som plockades på bortaplan i Portsmouth, något inte särskilt många lag lyckats – eller kommer lyckas – med under säsongen. Matchbildens utveckling och den sena kvitteringen gjorde givetvis att det också kändes mer som en ”vunnen” poäng än något annat. Sedan var det kanske inte en skräll som så eftersom poängvinster på Fratton Park är något som vi nästan kan räkna in varje säsong. Det är makalöst vilken favoritbortaarena som det har blivit för vårt Charlton. När gjorde vi ens senast en svag prestation där? Ja, jag minns faktiskt inte.
Annars får det väl sägas att Pompey är ruskigt starka – med League One mått mätt – den här säsongen. Man går definitivt för en absolut topplacering och det är inte mycket som ser ut att hindra dem i nuläget. Det är väl i så fall Bolton eller Oxford Utd i nuläget – men där har de sistnämnda precis blivit av med sin manager Liam Manning till Bristol City och då ska han ersättas med något annat bemedlat namn. Med det sagt var Pompey laget som låg närmst de tre poängen i den här matchen, men det hindrades av flertalet räddningar av Maynard-Brewer, blockeringar av Dobson, brytningar av Edun och McGrandles som oväntad kvitteringsskytt. En poäng att bygga på, helt klart.
Det ska väl också lyftas fram att dagen nu var kommen när Conor McGrandles äntligen skulle göra ett avtryck i Charlton. Hans tid har än så länge varit minst sagt slätstruken och präglats av främst skador, men även en utlåning till Cambridge Utd under förra vårsäsongen. Nu blev han inbytt, i vad som var hans första för säsongen, och kvitterade med sitt första mål för klubben och Charltonemblemet. Det är inte vilket mål som helst att göra heller, om man nu vill bli ihåhkommen för något.
Omgångens poäng
3p – Tayo Edun: Helt självklar i den här insatsen och stärkte bara tesen om hur mycket lagets lyft av att ha en renodlad, vänsterfotad vänsterback. Det ger laget bättre möjligheter längs hela vänsterkanten och det blir inte sämre av att Edun gjort det jäkligt bra under sina första månader i klubben – inte minst i den här matchen. Bli kvitt skadorna bara, tack.
2p – Ashley Maynard-Brewer: På manga sätt planens och laget gigant när det gällde att synas. Höll Charlton kvar genom flera viktiga ingripanden matchen igenom, men kanske framförallt i den andra halvleken. Tyvärr missbedömer han en utrusning vilket leder till straffen, och det är faktiskt det som gör att poängen blir något lägre än vad det kanske egentligen förtjänar att bli.
1p – Tennai Watson: En gedigen och stark insats även från högerbacksplatsen där Tennai huserade. Stängde igen butiken i många anfall när han sattes på divisionens mest erkända prov. Egentligen behövs inte mycket mer än så sägas. Bra, rakt igenom.
Charlton: Maynard-Brewer; T.Watson (Asiimwe 83), Hector, Jones, Edun; Dobson (c), L.Watson (McGrandles 83); T.Campbell (Fraser 66), May, Blackett-Taylor; Leaburn
Ej använda avbytare: Walker, Ness, Thomas, Tedic
Pompey: Norris; Rafferty, Raggett, Shaughnessy, Sparkes; Morrell (c), Robertson, Devlin (Saydee 70); Lane (Swanson 87), Kamara (Whyte 70), Bishop
Ej använda avbytare: Schofield, Towler, Stevenson, Yengi
Domare: Sam Allison
Publik: 19,404 (2,147 från Charlton)
