Shrewsbury - Charlton0 - 0
Matchreferat: Shrewsbury Town – Charlton 0-0
The Addicks gjorde den svåra bortaresan till Shrewsbury och kom därifrån med en bibehållen förlustfri svit, som nu kan skrivas till att vara tre matcher lång – det vill säga lika lång som Michael Appleton varit ansvarig. Brasklappen att det var närmre till förlust än seger ska dock slängas in i sammanhanget.
Inför match
Förhoppningsvis stärkta av säsongens hittills bästa insats i förra omgången mot Wycombe (3-1), så väntade den nu årliga League One-resan till New Meadow och Shrewsbury för möte med tätortens Shrewsbury Town. En bortamatch som Charlton faktiskt brukar ha svårt för, lite oavsett dagsform. Förra säsongen slutade besöket till exempel med en knapphändig vinst (0-1) efter mål av Jesurun Rak-Sakyi, och säsongen innan dess var det de omvända (1-0) resultatet efter ett sent mål av Daniel Udoh.
Innan match rådde det oklarheter gällande statusen kring Nathan Asiimwe, Tayo Edun, Conor McGrandles, Panutche Camará och Scott Fraser. Asiimwe och Fraser kom båda till spel genom en varsin bänkplats, och samma sak gällde Terry Taylor – fast han klev in på mittfältet i startelvan. Det gav ett mittfält med Taylor, kapten George Dobson och fortsatt Tyreece Campbell – i den lite mer framåtlutade mittfältsrollen. I försvaret gick Tennai Watson in för sin startdebut till höger, medan Terell Thomas höll sig till vänster. Mellan dem fortsatte Michael Hector och Lloyd Jones. Längst fram var det också identiskt formerat likt sist. Miles Leaburn till höger, Alfie May centralt och Corey Blackett-Taylor till vänster. Spelare som inte syntes till var Chem Campbell, Charlie Kirk, Karoy Anderson och Daniel Kanu.
I Shrewsbury har det börjat lite som man förväntar sig. Nio poäng och en 17:e plats på tabellens nedre halva. Ja, den kan nog inte bli mycket mer Shrewsbury än så. Man lär hänga kvar med marginal och göra det svårt för flera lag i flera matcher, men i det långa loppet är man inte mer än ett gäng som placerar sig mellan en 13:e och 18:e plats. Det är samtidigt lite av en nystart den här säsongen eftersom Steve Cotterill sade upp sig i somras och sedan ersattes av den gamle Premier League-spelaren Matty Taylor – som senast kom från en intetsägande period i Walsall och League Two. De nio poängen har samlats in genom tre uddamålssegrar, där samtliga dessa kom i augusti. September har alltså varit poänglös – och till och med mållös. På fem matcher – liga- som cupspel – har det inte producerats ett enda mål framåt.
Matchen
Av resultatmässigt skäl finns det inte överdrivet mycket att ta av i redogörandet för den här matchen – och så får det helt enkelt se ut ibland. Den första halvleken var i alla fall inte mycket till att jubla över ur Charltonperspektiv. Den våta och regntunga mattan passade Shrewsburys filosofi och gav dem möjlighet till att från alla håll och kanter lyfta in bollar mot Charltons straffområde. Inte blev det bättre av Charltonspelarna flera gånger agerade omdömeslöst och bjöd på frisparkar på egen planhalva. Mycket av detta handlade om att flera spelare i Charlton fick ägna halvleken åt att trampa gräs, täcka ytor och således hade svårt att på ett kollektivt sätt komma in i någon form av presspel. Shrewsbury kunde helt enkelt spela både innan- och utanför Charltons lagdelar, lite som man ville.
Morgan Feeney, Tom Flanagan och Max Mata var spelarna i hemmalaget som under den första halvleken hade fullt dugliga målchanser för att faktiskt spräcka målnollan i månaden och ge Shrewsbury ledningen. Men i Charltonmålet hade Harry Isted valt att svara upp mot den kritik som riktats mot honom på senare tid och stod därför för den ena räddningen efter den andra. Visst, det ingår i hans positionsbeskrivning att göra just det men det är ändå värt att lyfta fram i den matchbild som var. Tråkigt var dock att Terry Taylor fick utgå precis innan halvtid på grund av en befarad skada.
Att Charlton låg risigt till och behövde lyfta sig i den andra halvleken var ganska klart. Det gjorde man också och skapade ombytta roller i hur det hade sett ut i den första halvleken. Den numera formstarke Lloyd Jones hade bland annat ett nickavslut som Mark Marosi tvingades agera inför. Charlton såg sin chans att vända matchen till sin fördel och de offensiva bytena kom därför tidigt i den här matchen. En kvarts speltid in så slängdes Chuks Aneke och Slobodan Tedic in, och båda skulle skapa chanser som tvingade Marosi till nya ingripanden. Marosi utmanade Isted om att bli matchens lirare - en kamp Isted till slut får sägas ha vunnit.
Nu blev det aldrig mer än målchanser för Charltons del i den här matchen, och trots en mer dominant andra halvlek så var det Shrewsbury som bjöds på den sista riktigt kvalificerade sådana. Inhopparen Kieran Phillips erhöll en boll i djupled och löpte sig till ett friläge, men Isted kom ut bra – som så många gånger förr i den här matchen – och stod för en poängavgörande räddning, som i alla fall gav en poäng på en tuff bortaplan.
Efter match
Jahopp, hur ska man se nyktert på den här omgången då? Det är klart, det är bra att Charlton tar poäng. Ett poäng är ett poäng, och med en svag start i ryggen så behöver Charlton börja samla poäng och bygga ihop en bra start under nytt ledarskap – vilket man ser att göra just nu. Därtill ska det sägas, likt ovan, att Shrewsbury är en tuff bortamatch som brukar ställa till problem för Charlton – så även denna gång. På så vis är det ändå ganska mycket positivt som går att ta med sig från den här helgen. Då tänker undertecknad också på det uppoffrande spelet på egenplanhalva, där många spelare deltog i det defensiva slitgörat och verkligen försvarade det egna straffområdet på alla möjliga tänkbara sätt.
Men, vi kommer inte heller ifrån att även Shrewsbury har en svag säsongsinledning bakom sig. Man har till exempel inte gjort mål på hela september månad. Därav var det också en besvikelse att Charlton inte tog med sig den finfina hemmainsatsen mot Wycombe från helgen innan och kunde rida vidare på vågen med en ny trea i sin hand. Denna helg blev det i långa stunder lite krampaktigt och svårspelat från flera håll och kanter, som faktiskt gjorde att Charlton var närmre att faktiskt åka därifrån med en förlust snarare än en vinst. Och det säger väl ändå en del om att det fortsatt är mycket som behöver göras bättre framöver. Upp till nya bevis redan imorgon, tisdag, när det är Exeter – med en stark säsongsinledning – som denna gång väntar.
Omgångens poäng
3p – Harry Isted: Hm, det har ropats och skrivits en hel del gällande Isteds inledande månader i Charltontröjan, där det mesta har antytt att många supportrar inte tycker att han har levt upp till de förväntningar som ställs. I den här omgången får dock Isted sägas, för första gången, tagit chans till att ge svar på tal och levererade en insats som faktiskt räddade poäng åt Charlton, genom flera poängavgörande räddningar och ingripanden. Kul, och bra för Harry – vilket garanterat ger honom förstatröjan någon match till, i hård konkurrens av Ashley Maynard-Brewer.
2p – Lloyd Jones: Den inhämtade mittbacken verkar nu, efter två månaders seriespel, vara komfortabel i sin mittbacksroll i klubben och kunde nu rada upp sin tredje stabila prestation på rad – kanske är det så enkelt att anledningen till det stavas ”Appleton”? Är viktig när det vankas högt och rakt spel mot eget straffområde och hanterade det bra matchen igenom den här gången.
1p – George Dobson: Plockar fram sin höga lägstanivå när laget står för något svagare insatser. Vi har blivit vana vid det men det är ack så viktigt, och visst är det så att Dobson ser ut att växa ut till en av våra mest betydelsefulla och uppskattade spelare på många, många år?
Charlton: Isted; T Watson (Asiimwe 81), Hector, Jones, Thomas; Taylor (L Watson 44), Dobson (c), T Campbell (Aneke 62); Blackett-Taylor (Fraser 81), May, Leaburn (Tedic 62)
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Ness
Shrews: Marosi; Feeney, Dunkley (c), Flanagan; Winchester, Perry, Kenneh, Bayliss, Fleming; Udoh (Phillips 78), Mata
Ej använda avbytare: Benning, Anderson, Bowman, Burgoyne, Sobowale, Bennett
Domare: Ed Duckworth
Publik: 5,619 (556 från Charlton)
UP THE ADDICKS!!!
