Milton Keynes Dons - Charlton0 - 1
MK Dons - Charlton 0-1
En jämn match likt decembermötet utspelade sig i Milton Keynes, men denna gång var det Charlton som lyckades bäst och tog med sig samtliga poäng hem.
Två jämna lag hade varsin halvlek under tisdagen i Milton Keynes. Denna gång var det dock Charlton som drog det längsta strået och kom undan med en uddamålsseger på bortaplan. Liam Millar gjorde sitt första mål för klubben i första halvlek och det var tillräckligt för att segern skulle bärgas.
Det var som vanligt en del rörelser i elvan som lämnades in timmen före avspark. Jayden Stockley hade redan blivit så pass varm i de röda kläderna att han slängdes in från start. Likaså var Washington tillbaka och därmed var forwardsparen utbytta mot varandra. Andrew Shinnie fick chansen i någon version av en fri yttermittfältare till höger och 4-4-2 hölls intakt.
Charlton: Amos; Matthews, Gunter, Oshilaja, Purrington; Shinnie (Morgan 68), Pratley (C), Forster-Caskey, Millar (Pearce 90); Stockley (Aneke 68), Washington (Schwartz 51).
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Watson, Williams.
MK Dons: Fisher, Lewington (C), Darling, Gladwin (Brown 81), Fraser, Laird (Sorinola 81), O’Hora, O’Riley (Thompson 64), Mason, Harvie (Poole 81), Jerome.
Ej använda avbytare: Nicholls, Sorensen, Johnson.
Första halvlek
Charlton var verkligen bra i början på matchen, och satte en hög press som vållade problem hos MK Dons. Hemmalagets spelare hade svårt att ta snabba beslut vilket både innebar direkta bolltapp och passningar som gick helt galet. En inte särskilt välskött fotbollsplan gjorde också matchen ganska svårspelad och speciellt pressade situationer innebar problem då varje spelare var tvungen att ta mer än en touch för att behandla bollen på den studsiga markytan.
Den höga pressen ledde inte bara till misstag hos motståndarna utan den omsatte även målchanser framåt för Charltons del. Stockley hade ett tungt skott i början som Andy Fisher motade iväg och senare kom Stockley och Washington fria mot en ensam back. Denna gång letade Stockley passning istället för skott men en skymd Washington bakom försvararen reagerade försent och kunde inte nå Stockleys passning. En bortslarvad chans som anfallsduon inte var helt nöjd med. Besvikelsen hann dock knappt lägga sig innan jublet tog vid. Adam Matthews vann en nickduell från en Milton Keynes-inspark och nicken landade uppe hos Washington som bröstade ner till Stockley. Forwardskompanjonen klackade sedan tillbaka till Washington som direkt bågat ut mot högerkanten, varifrån han serverade ett perfekt inlägg mot bortre. Inlägget gick förbi samtliga i straffområdet och landade hos en omarkerad Liam Millar som hann ta emot inlägget innan han krutade in 0-1 till Charlton (18).
MK Dons hade svårt att hantera Charlton under första halvleken och kunde bara vaska fram någon enstaka slumpchans i en ganska idélös offensiv. Ett skott gick tätt utanför och en nick efter en hörna damp ner i stolpen men mer än så bjöds det inte på innan halvleken blåstes av. Ett skäl till MK Dons hade svårt offensivt var att Darren Pratley låg som ett klistrat plåster på deras nyckelspelare till hela offensiva lagdelen. Scott Fraser hade fått stort utrymme att spela sitt spel under decembermötet men denna gång hade han en Pratley mot sig som inte gav han mycket tid med bollen.
Andra halvlek
Endast sex minuter in i andra halvlek gjordes Charltons första byte. Washington utgick mot Ronnie Schwartz. I 53:e fick Charlton också den första möjligheten att göra mål när Forster-Caskey sköt en frispark precis över ribban. Två minuter senare klev Oshilaja fram och bröt en passning vid mittplan. Han spelade vidare till Schwartz som släppte ut till en kvick Millar. Kanadensaren tog med sig bollen in i straffområdet men kunde inte få avslutet förbi Fisher. Det här var det roliga som Charlton mäktade med i andra halvlek för härefter blev det ombytta roller och mer och mer MK Dons.
Den höga pressen släppte från Charltons del och istället sjönk man lägre ner i planen. Varje anfall blev mer av omställningar där tillräckligt många spelare inte vågade, eller ville, följa med framåt. Spelarna började slarva med bollbehandlingen och begick nu samma misstag som MK Dons gjort under första 45 minuterna och när väl omställningsläget fanns så försökte varje individ omedelbart slå den avgörande passningen, vilket gjorde mer skada än nytta.
Den återstående delen av matchen kom alltså att handla om försvarsspel. I 67:e kom Amos ut bra och avstyrde ett avslut från Ethan Laird sedan denne fått ett farligt instick. I 74:e nickade hemmalaget i ribban efter ett inlägg från en frispark. I 82:a utmanades Matthews av inbytte Matthew Sorinola som sköt ett skott som landade på nättaket och något distansskott gick tätt utanför Amos stolpar. Det var därmed allt annat än en lugn känsla som närvarade när matchen spelades av. Charlton har inte varit särskilt bra på att spela av tidigare matcher under säsongen och när lagdelarna sjönk så lågt som man gjorde, finns alltid risken att ett instick eller inlägg från motståndarna hamnar rätt till slut.
Däremot ska det sägas att The Addicks bjöd på ett starkt försvarsarbete som genomsyrade samtliga lagdelar, även om de hamnade lite väl långt ner i planen. Millar försvarade i eget straffområde, Schwartz var mer yttermittfältare än forward och Pratley agerade mer noggrann städgumma än vad han någonsin gjort tidigare. Försvarade han inte i eller utanför egen box, så var det han som tog initiativet till att pressa tillbaka motståndarna någorlunda. Jake Forster-Caskey var även den som stod på rätt plats för att rensa undan matchens sista möjlighet när MK Dons försökte sig på ett inspel i minut 94, men nollan hölls intakt och Charlton gick vinnande ur striden med tre poäng.
Efter match
Det är kul när Charlton vinner. I det stora hela var det en okej insats i en jämn match. Charlton dominerade första halvlek med hög press, och MK Dons tog hand om andra halvlek där rollerna var mer eller mindre helt ombytta. Fotbollsplanen såg inte ut att ha fått särskilt mycket kärlek på sistone men det gick ut över båda lagen som vanligtvis har som vana att försöka rulla bollen längs marken. En jämn match och två starka kollektiv, där Charlton kom undan med segern för att Charlton lyckades göra det där målet som egentligen kanske inte borde kommit i, vad som såg ut som, en typisk kryssmatch. Sedan hade Charlton de främsta målchanserna att även utöka sin ledning, men MK Dons skapade några ramträffar och hade en del försök som andra dagar hade inneburit mål.
Omgångens poäng
3p – Darren Pratley: Ett nätt och jämnt lopp mellan Millar och Pratley, men i mitt tycke plockar kaptenen den högsta poängsiffran. Visade upp sig från sin bästa sida som mittfältare och plockade fram de egenskaper som kan saknas när inte han är där. Vann oerhört mycket boll som såväl startade anfall för Charlton eller avbröt en attack från MK Dons. Plockade även fullständigt bort hotet från Scott Fraser och Pratleys insatser blev allt viktigare under matchens gång med tanke på hur den utvecklade sig. Kan ha svårt att skina när Charlton ska trilla boll och dominera matcher men på en usel gräsmatta under en kämpig tisdagskväll i Milton Keynes passar Pratley perfekt.
2p – Liam Millar: Oj, vilket råämne Charlton har kommit över här. Blir bara bättre och bättre, så även denna match där han i större delen stod för att ensam vara det offensiva hotet framåt. Får hittills ses som en klockren rekrytering och liknar Alfie Doughty på många sätt. Snabb, ständigt utmanande, bra teknik och ett grovjobb längs hela kanten. Kreativ framåt men stod även för att mycket bra defensivt jobb, där han några gånger vann bollen i eget straffområde. Blev matchens enda målskytt dessutom.
1p – Deji Oshilaja: Har tidigare pratat om Oshis opolerade spelstil där hans insatser blandar mellan extremt höga toppar och ganska djupa dalar. Under tisdagen fick vi se en av Oshis toppar där han dominerade i backlinjen, vilket rent kollektivt fungerade bra överlag. Vann mycket boll, blockar skott på alla möjliga sätt och är inte rädd för att ta fram bollen när det behövs. Många viktiga egenskaper för en mittback i den här divisionen. Samarbetet med Gunter framstår också alltmer som det bästa alternativet just nu.
COYA!
