Globe Arena, 2021-11-23 20:45

Morecambe - Charlton
2 - 2

Morecambe – Charlton 2-2

För första gången på länge lämnar Charlton en match med munnarna på sned. En 0-2 ledning i bortamatchen mot Morecambe utvecklades till 2-2 och båda lagen fick dela på poängen under en kall novemberkväll.

Den framtvingade förändringen var inte särskilt oväntad. Chris Gunter hoppade in istället för Jason Pearce i helgens match mot Plymouth och gick nu in i startelvan när Pearce inte fanns tillgänglig. Gunter ersatte för övrigt Pearce även som lagets kapten. I övrigt var det en identisk startelva likt den från tre dagar tidigare.

Lagen ställde upp så här:
Charlton: MacGillivray; Clare, Gunter (c) (Kirk 78), Famewo; Jaiyesimi (Blackett-Taylor 74), Gilbey, Dobson, Lee, Purrington; Davison (Burstow 86), Washington.
Ej använda avbytare: Harness, Elerewe, Watson, Morgan.

Morecambe: Andrésson; McLaughlin, O’Connor (c), Delaney, Leigh; McLoughlin, Jones, McCalmont; Ayunga, Stockton, Duffus (Phillips 69).
Ej använda avbytare: Da Silva Mendes, Cooney, Wootton, Gibson, Diagouraga, McDonald.

Första halvlek
Knappt han man sätta sig bekvämt i soffan innan armarna skulle lyftas till skyn av jubel. Efter endast 75 sekunders spel satt 0-1 (2) till the Addicks och DJ Jaiyesimi firades som målskytt. Det var matchens första anfall som byggdes upp och efter att ha tagit sig till straffområdet och vänt, kunde Josh Davison bevara boll genom att spela ut till DJ på högerkanten. DJ tog något steg inåt i planen men befann sig egentligen i en för dålig vinkel för prova något seriöst avslut men sköt gjorde han. Skottet lyfte in från marken och gick rakt mot mål, där den inlånade isländska målvakten från Reading, Jökull Andrésson, såg förvånad ut över att behöva handskas med avslutet och hanterade det inte bättre än att peta in det i eget mål. Ett mycket svagt agerande där han måste blivit skymd för att stå för prestationen han gjorde. På klassiskt målvaktsmanér tacklade han sedan situationen med bränna närmsta sörjande försvarare. Välj dina tillfällen, Jökull.

Utöver ledningsmålet bjöds det inte på några dominerande första 20 minuter. Ibland ska det sägas att det kan vara farligt att göra första målet för tidigt och på så vis landa i en falsk trygghet att det gick för ”lätt”. Även om så var fallet nu så blev det snabbt tydligt att bortamatchen i Morecambe skulle bli precis så tuff som alla andra matcher i divisionen. Det går ju inte att älska något annat.

Lite mer framgång skulle dock hinnas med innan klockan slagit halvtimmen spelad. I 22:a minuten tappade Morecambes forwards Courtney Duffus nonchalant boll högt upp och gav Charlton möjligheten till omställning. Alex Gilbey drev boll långan väg och släppte slutligen ut jämsides till Josh Davison, som tog med sig bollen in i samma yta och sköt över med den något sämre vänsterdojjan. Minuten senare snurrade Elliot Lee upp Callum Jones så han köpte korv två gånger om och avslutade sedan ur dålig vinkel men Andrésson tvingades rädda till hörna.

0-2 målet lät sedan vänta på sig ytterligare någon minut och i 27:e var det dags. Craig MacGillivray langade fram en suverän utspark som blev till en perfekt macka för Conor Washington i djupled. Washington löpte förbi sin försvarare, hann upp bollen och chippade elegant över en i panik utrusande Andrésson. Det blev perfekt bollbana på lobben och 0-2 (27) låg i nätet. Ett viktigt och kanske avgörande mål, trodde man. Men det lät sig inte stå länge.

Snabbt efter Washingtons kasse skulle räkorna från Morecambe bjudas in i matchen igen. En längre boll riktades mot lagets huvudfigur i Cole Stockton och i duell med Chris Gunter fick han med sig en straffspark. Stockton använde armarna för att hålla ifrån sig Gunter och när bollen sedan kom använde han armarna för att vända runt Gunter, i vilken händelse han samtidigt blev neddragen. Straffen var klar och trots att Stockton bjuder till med tufft spel är ju förhoppningen att Gunter inte ska sälja sig pass enkelt och bjuda på en gratisbiljett in i matchen igen. För straffen tog samme Stockton såklart hand om och han placerade in reduceringen, 1-2 (29), till vänster om MacGillivray.

Kvarten som återstod bjöd inte på något hett, utan 1-2 var också halvtidsresultatet.

Andra halvlek
Andra halvlek blev temposvag och ganska händelsefattig. Första 20 minuterna här bjöd inte på något underhållande utan mer av ställningskrig med en hel del avbrott på grund av frisparkar. Visst, Charlton hade mest boll för att påverka matchen men Morecambe kändes inte ofarliga när Charlton slarvat och blivit av med den. Cole Stockton levde upp till ryktet han utablerat under den här hösten och i honom finns det ett större kliv att ta i karriären.
Bästa målchans för att möjligtvis döda matchen för Charltons del fick formstarke Washington. Ett längre uppspel gav Washington en-mot-en och trots försök att vända bort sin motståndare både en och två gånger, lyckades det slutliga avslutet att blockeras. Istället skulle Morecambe bjudas på det som krävdes för att göra ytterligare ett mål och få med sig en poäng. Hörnan kom från vänster och Anthony O´Connor löpte sig fri i boxen för att nickskarva in 2-2 i 72:a minuten.

Den tid som återstod skulle inte bjuda på något mer häpnadsväckande. Jacko slängde in trion Corey Blackett-Taylor, Charlie Kirk och Mason Burstow för att nå en kvittering men utan att lyckas. Bollinnehav hade man gott om och man tilläts rulla upp och ner och från kant till kant. Sällan utmynnade det dock i någon het målchans och man fick allt som oftast nöja sig med att kombinera sig till straffområdet, för att sedan behöva börja om eller se ett chansartat avslut blockeras. När domaren blåste av på Mazuma Stadium i Morecambe stod resultatet kvar på 2-2.

Efter match
För första gången sedan Jackos tillfälliga tillträdande får det väl sägas vara lite delade meningar över en prestation i ligan. Vid slutsignalen är givetvis den första eftersmaken missnöje, när Charlton tappar en 0-2 ledning till 2-2 under 60 minuter. Det görs också på ett tveksamt sätt med, med en bortgiven straff och ett enkelt hörnmål. Det kändes inte som Morecambe behövdee slita ihjäl sig för de prestationerna. Negativ kritik till Charlton för att andra halvlek blir så pass sömnig och händelselös, och att ett ändå stort bollinnehav inte blev till fler kvalificerade målchanser. Man sprang helt enkelt lika mycket som i förgående matcher och därav blev alternativen färre. Det skapades helt enkelt inte tillräckligt för att komma undan med seger och då får man vara glad över de två mål som trots allt gjordes.

Ska komma till försvarstalet får man ändå delge att Morecambe försvarar sig bra. Hemmalaget kunde försvara sig i låg utgångsposition och då gjorde det inte heller särskilt mycket att Charlton tilläts ha bollen. Det var med andra ord inte helt enkelt för Charlton att ta sig in på offensiv tredjedel. Det visar inte minst målen på då det ena är lite av ett slumpmål och det andra en omställning. I efterhand känns det varken orimligt eller orättvist att matchen därför slutar oavgjort. I en sådan ändå slapp match, som det stundtals kändes som, får man ta att även motståndarna får någon marginal på sin sida. Kan det vara så helgens match satt i något? Ja, kanske. Om vi leker med tanken att helgens match mot Shrewsbury slutar med seger, kan vi då förlika oss med sju poäng på en vecka? Ja, troligtvis hade man accepterat det om frågan ställdes för en vecka sedan. Av den anledningen kan man till slut ändå nöja sig med en pinne i en tuff bortamatch mot Morecambe.

Jag kan även passa på att nämna att motståndarnas forward Courtney Duffus är en spelare som etsat sig fast i minnet sedan åtta år tillbaka. Duffus var den klarast lysande stjärnan och fullkomligt överlägsen sin årskull, när han och hans juniorlag i Everton gick och vann Pojkar17-klassen. Där och då var det han som låg längst fram i utvecklingen och stod över samtliga av motsvarigheterna i de svenska elitklubbarnas akademilag som fanns på plats. Nu åtta år senare ser jag att han hunnit avverka klubbadresser som Oldham Athletic, Yeovil Town, Bromley och att steget den här säsongen togs till uppflyttade Morecambe. Matchen mot Charlton blev hans tredje för säsongen och att hamna i League One är väl inte fy skam, om man nu så tydligt såg att han hade potential att nå till någon form professionell fotboll.

Omgångens poäng
3p – Sean Clare: Väljer att hylla Sean Clare lite extra efter denna match. Det var kanske inte så att han stack ut mycket mer än några andra spelare denna match men han uppträdde stabilt, lugnt och tryggt i en fortfarande förhållandevis ny position. Han värvades inför säsongen som en centralmittfältare men vi visste att han också skulle hantera att fylla ut en högerkant. Att han nu tagit ännu ett kliv i sin mångsidighet och bara flutit in i en trebackslinje är imponerande. Spelar önskvärt enkelt i flera situationer och matchar flera fysiska motståndare tillräckligt bra för att klara sig.

2 – Akin Famewo: En bra match från Famewo. Hade inte säsongens svåraste motståndare mot sig men vann den personliga duellen mot Jonah Ayunga. Stängde ner sin kant fullständigt.

1p – Conor Washington: Nu verkar han vara i ett sådant där stim igen. Har gjort mål i fyra av de fem senaste ligamatcherna och ser mycket fysiskt starkare denna säsong. Orkar nu utan problem att spela hela matcher och dessutom mer än en i veckan. Hugger på allt som levereras fram i kanelerna och då blir det också alltid farligt för tillfället.

COYA!