Plymouth Argyle - Charlton 3-2 (EFL Trophy)
Ett ungt Charlton gav Plymouth en match om avancemang, men fick i slutändan se sig hedersamt utslagna ur säsongens upplaga av EFL Trophy.
Ja, det var ord och inga visor när The Addicks begav sig till Devon och Plymouth en extra gång den här säsongen. Inte för att man varit där än i ligasammanhang men det kommer så småningom. På pappret var det här den tuffaste möjliga resan att få i nuläget. Detta med tanke på att Plymouth under en tid har suttit i toppen av League One och att det innebär den högsta instansen i tävlingen EFL Trophy. Det vill säga, Plymouth är för tillfället det bästa laget i det sammanhanget.
Men - som vanligt - var det inte det "bästa" laget som gjorde sig redo för match när Charlton ställde upp för uppgiften. Det var inte heller så från Plymouths sida, vilket bör poängteras. Det var en synnerligen ung startelva - eller matchtrupp för den delen - som tagit sig med spelarbussen åt sydvästlig riktning. Albie Morgan, Jake Forster-Caskey och Jack Payne var egentligen de enda etablerade seniorspelarna (sorry Tyreece Campbell, men du är inte riktigt där än), i en startelva som såg ut så här:
Charlton: Harness; Asiimwe, Mitchell, Elerewe, Chin; Morgan, Henry (Anderson 75), Forster-Caskey (Rylah 46); Payne (c), Kanu, Campbell
Ej använda avbytare: Kone, Oguntayo, Toure, Kedwell, Casey
Notera att Nathan Harness och Deji Elerewe gjorde sina första starter och minuter sedan de återkallats från sina lån i National League, och att Jake Forster-Caskey och Jack Payne var de enda två spelarna i matchtruppen som gått igenom Charltons yngre led. 17 årige Nathan Asiimwe gjorde sin startdebut som högerback.
I Plymouth roterades det också en del men deras elva betydligt mer etablerad, vilket redan inför matchen gav aningar som bäddade för ett avancemang. Kanske hade det sett annorlunda ut om matchen spelats i London i stället. Nu hade man trots allt matchen på sin hemmaplan. Deras elva och trupp såg i alla fall ut så här:
Plymouth: Burton; Craske, Halls, Pursall; Mumba, Randell, Jenkins-Davies, Miller; Roberts, Ennis; Cosgrove
Ej använda avbytare: Cooper, Galloway
Visserligen en ung och oritnerad försvarslinje. Men annars fanns där Bali Mumba, Adam Randell, Mikael Miller, Niall Ennis och Sam Cosgrove. Fullgoda League One-spelare, får man minst säga.
Matchen
Charltons unga gäng skulle sätta sig en bra position till en början. Detta i en inledning som skulle bli händelserik. En hög press i 8:e minuten fick Plymouths unga försvarare att kladda till det. Daniel Kanu snodde åt sig bollen i offensivt straffområde när han uppträdde ettrigt, sköt sedan rakt på Burton, men tog hand om sin egna retur och förvaltade den i mål. Kul, och Kanus första seniormål!
Ledningen var dock ytterst tillfällig. Plymouth återställde ordningen för egen del snabbt inpå och redan när kvarten var spelad var vi uppe i sammanlagt tre mål. Sam Cosgrove fastnade inte i centrallåsets offsidefälla utan blev i stället fri genom en djupledsboll. Han dunkade sedan in kvitteringen, hårt och lågt till 1-1 (13). Två minuter senare var det unge Mitchells tur att befinna sig i en pressad felvänd position. Resultatet blev att Michell spelade rakt i gapet på Ennis i eget straffområde, och han lurade sig runt Harness för att enkelt göra 2-1 (15).
Charlton hanterade sedan matchen på ett fullt acceptabelt sätt sett till förutsättningarna. Det fanns möjligheter att jämna ut matchen igen. Främst genom Tyreece Campbell och Jack Payne. Tyvärr skulle det smyga in sig ny naivitet när ett till individuellt misstag orsakade 3-1 (46) i den andra halvlekens begynnelse. Harness spelade upp ett uppspel mot en helt felvänd Aaron Henry i höjd med egen straffområdeslinje. Ett självmord i fotbollstermer, där givetvis Plymouth högg aggressivt på en felvänd Henry, snodde åt sig bollen och enkelt placerade in det tredje målet genom Caleb Roberts. Det är bara att lära sig av det inför framtiden.
Nu var ställningen ointaglig skulle det visa sig, men det påverkade inte det unga Charltons prestation nämnvärt. Man gjorde vad man kunde och agerade för att närma sig. Om utökningen kom olägligt snabbt in i halvleken så kom reduceringen lite oturligt sent. Asiimwe var en positiv överraskning och stod för en imponerande debut. Det var han som svepte fram en långboll på tilläggstid som friställde inbytte Karoy Anderson – som också debuterade. Anderson vände runt den försvarare som hann ikapp och sköt in 3-2 (90+1), vilket snyggade till resultatet.
När slutvisslan sedan ljöd innebar det att Charlton Athletics deltagande i EFL Trophy för den här gången. Med största sannolikhet är det nya tag nästa år. Det var väl relativt väntat sett till förväntningarna inför matchen, men det ska inte falla någon skam över den unga matchtruppens insats. Man gjorde vad man kunde för att ta klubben vidare. Ett par uppenbara misstag går inte att komma runt, men det är bara att gå vidare från. Är det någon gång man skulle göra dem för att lära och sedan gå vidare så var det kanske just i tisdagskväll.
COYA!
