Port Vale - Charlton1 - 0
Port Vale – Charlton 1-0
The Addicks fortsätter att prestera svagt när motståndarna förväntas vara överkomliga. Bortamatchen mot Port Vale blev inget undantag utan man fick upplev 90 ytterst plågsamma minuter mellan två – för dagen – bedrövliga lag.
I en värld där det mesta sportsliga fokuset är förpassat till världsmästerskapet i Qatar och då fotbollsvärldens ligaspel tillfälligt sätts på paus, så är det fortfarande en del verksamheter som ska gå runt parallellt med det här. League One är en av dessa ligor som inte tar något uppehåll och kan därför ses som en aktiv toppliga under en månads tid.
För Charltons del är det därför inget som stör planeringen framöver. Det enda som hittills påverkat är att den kommande hemmamatchen mot Cheltenham, som spelas första helgen i december, har blivit flyttad från lördag till fredag för att inte riskera att kollidera med en potentiell Englandmatch i VM. Denna helg – VM:s premiärhelg – väntade Port Vale på bortaplan, som avstick innan det åter blir en cupvecka att vänta.
Ben Garner inledde en av sina två matchers avstängning och fick bevittna sin startelva från en loge på Vale Park. Med två målvakter otillgängliga – Joe Wollacott och Craig MacGillivray – gavs chansen till Ashley Maynard-Brewer, som återkallats från sin utlåning i Gillingham. Den 23 årige australiensaren har tillhört klubben sedan 2015 (född 1999) och väntat på sin chans länge. Nu kom den lite drastiskt och oväntat men väl värt. Även försvaret är i stunden skadedrabbad och fick se Sean Clare återvända från avstängning för att ta plats till höger i försvarslinjen, tillsammans med Sam Lavelle, Ryan Inniss och Steven Sessegnon. På mittfältet fortsatte George Dobson och Scott Fraser centralt, med Corey Blackett-Taylor och Jesurun Rak-Sakyi på varsin sida om sig. Som forwards fortsatte Jayden Stockley och Charlie Kirk – i sin nya implementerade roll.
Första halvlek
Matchbilden barkade tidigt för vart matchen var på väg – och det var inget roligt håll. Lagen var i ett tidigt stadie långa och hade förträffligt svårt att på något sätt hota varandra. Förmågan att spela sig igenom samlade försvar existerade inte. Sällan lyckades någon med tre konstruktiva passningar i rad och därav blev man väldigt snabb av med bollen, för att sedan återerövra den genom motståndarens misstag, för att sedan bli av med den igen. Bjöds det på en omställning så fanns inte heller skärpan, den individuella skickligheten eller beslutsfattandet att göra något av det heller. Nej, det var ingen vacker fotbollsmatch att bevittna och trots att den kritiken går ut över båda lagen så var det ingen tvekan om att Port Vale var mest nöjda med att det såg ut som det gjorde.
Det enda Charlton kom att skapa offensivt var att men skrek på hands när Charlie Kirk avlossade ett skott på en täckande Port Vale-försvarare. Givetvis var det en hands han ville få det till att domaren missat att uppmärksamma. En annan gång testade Sessegnon skott men även det täcktes. Jag ska inte försöka bygga upp något vidare här för det finns inget bättre att vittna om.
Andra halvlek
Det blev inte bättre en bättre match i många avseenden under den andra halvleken. Det skulle åtminstone bjudas på ett mål, men det kom från fel lag. En långboll djupt nerifrån egen planhalva skulle sysselsätta tre fjärdedelar av försvarslinjen som där och då existerade. Blackburnlånet Daniel Butterworth satte fart mot bollen och höll undan den annars så närkampsstarke Dobson alldeles för enkelt. Han löpte sedan runt passiva Lavelle och Inniss och placerade in 1-0 (57) med ett skott i bortre hörnet. Ett försvarsspel man inte vinner många medaljer med.
Det fanns visserligen gott om tid för en behövlig återhämtning för Charlton. Det har vi sett tidigare under säsongen och det är en position man varit starka i. Vanan att behöva jaga ett mål börjar samtidigt bli frustrerande ur ett utifrånperspektiv. Denna gång skulle man dock inte lyckas överhuvudtaget. Det offensiva spelet brast närmast vid varje anfallsförsök. Vid en forcering ändrades formationen till 3-4-3 och väntade byten följde varandra. Chuks Aneke, Jack Payne och Albie Morgan kom bland annat in, men utan att påverka denna gång. Payne fick möjligheten att stå för en kvittering med en ordinarie spelminut kvar men avslutet med fel fot från nära håll räddades av Stevens till hörna. Mer fanns inte bjuda på utan Charlton reste hem skamsna och tomhänta från Vale Park, vilket inte var mer än rätt.
Efter match
Ja, vart ska man börja. Ett deppigt referat var alltså att vänta igen. Inte för att det var oväntat att Charlton hade fler slätstrukna insatser att bjuda på den här säsongen. Det är väl den egentligt stora skillnaden den här säsongen kontra förra. För ett år sedan visste man inte vart man hade Charlton. Hur dåliga var man egentligen under Nigel Adkins? Och hur mycket skulle Johnnie Jackson hinna rädda upp? Man visste inte alls hur illa eller hur bra det kunde bli. Som vi vet, så blev det inget av det och bäst var kanske det.
Nu, känns det mer givet. Charlton är på en resa där Ben Garner och hans nya sammansatta team har fått ansvaret. Det är delar av en ny fotboll som ska implementeras och höjden insatserna den kan frambringa är hög. Däremot har tiden eller förutsättningarna än inte hunnit anpassas för att Garner och Charlton ska lyckas med det här. Truppen är tunn och en stor del av de som förra säsongen bidrog till en skral säsong är fortfarande kvar, något som inte går att förvandla på en natt. Att problemen är större från ledningshåll utanför planen har också blivit tydligare under de senaste månaderna och Garner var likt tidigare tydlig i intervjun efter matchen. Klubben har inte motsvarat förväntningarna att ge han utrymme för de förändringar som det varit tal om och med begränsade möjligheter är inte heller han någon magiker.
Läs själva ett av utdragen från BBC: “I expected a different set of circumstances when I came in. I haven’t been able to recruit as I would have like to. We’ve been limited with that. I’ve only had a limited amount of the budget available to me. That makes it an uphill task. This isn’t a team that was flying last season and finished high up the division. It’s a team and a club that struggled last season. We’re trying to improve that.”
“We’re not strong enough. We’ve not got the depth to compete at the top end of this division. That’s a fact. I’m not a magician, I’m not a miracle worker. We’ve made good progress in a number of areas, but we’re handcuffed in a lot of others. Between now and January we’ve got to fight and play a lot better than that to get as many points on the board as we can. Progress as far as we can in each cup competition. And then January is big time for us. We have to improve and strengthen.”
Charlton kommer fortsätta att ställa till med bra insatser när det vankas motstånd som Plymouth, Sheffield W och Ipswich, men likväl ha fortsatt svårt att bemöta Lincoln, Forest Green och Port Vale. Det är väl tyvärr bara att svälja det för den här upplagan också.
Omgångens poäng
3p – Steven Sessegnon: En av få godkända. Initiativtagande från sin vänsterbacksposition.
2p – Tyreece Campbell: Vågade göra något med bollen när han kom in.
1p – Jake Forster-Caskey: Försökte göra något under sin kvart på planen.
Charlton: Maynard-Brewer; Clare, Inniss, Lavelle (Morgan 83), Sessegnon; Rak-Sakyi, Dobson, Fraser (Forster-Caskey 77), Blackett-Taylor (Campbell 77); Stockley (c) (Aneke 58), Kirk (Payne 77)
Ej använda avbytare: Harness, Elerewe
Port Vale: Stevens; Smith, Jones, Hall; Worrall (Robinson 66), Garrity, Conlon (c), Benning; Massey, Wilson (Odubeko 53), Butterworth (Politic 78)
Ej använda avbytare: Stone, Cass, Charsley, Pett
Mål: Daniel Butterworth 1-0 (57)
Domare: Samuel Barrott
Publik: 7,604 (867 från Charlton)
COYA!
