2023-01-01 16:00

Portsmouth - Charlton
1 - 3

Portsmouth – Charlton 1-3

För första gången sedan 2019 inledde The Addicks ett år i positiv anda. Resultatet mot Portsmouth skrevs till 1-3, vilket innebar att Charltons segerlösa svit bröts lika mycket som segertrenden på Fratton Park fortsatte.

Det fanns inte särskilt mycket positivt att ta med sig efter år 2022:s sista insats och bortamatchen mot Oxford. Det var alla med känslor investerade i Charlton Athletic överens om. Dean Holden skrev också under på det här och visade handlingskraft för att få till en omedelbar förändring och komma in på god fot i det nya året som välkommnats bara timmar före avsparken på Fratton Park i Portsmouth. Sedan senast blev 3-5-2 till 4-3-3 och sju förändringar genomfördes i startelvan.

Ashley Maynard Brewer var målvakt och den nu numrerade fyrbackslinjen bekantades av Sean Clare, Ryan Inniss, Lucas Ness och Steven Sessegnon. Den sistnämnde kom in för Richard Chin, som inte fick vara med i matchtruppen. Inniss ersatte samtidigt en av två petade mittbackar från förgående match (Sam Lavelle, bänkad) George Dobson, Scott Fraser och Albie Morgan bildade sedan tremannamittfältet. Fraser vilades mot Oxford och kan sägas ersatta Jack Payne (bänkad), medan Morgan var tillbaka från sjukdom och beredde sig för sin första start under Holdens styrning. Aaron Henry förpassades också till bänken på grund av det här. Från höger längst fram blev sedan Jesurun Rak-Sakyi, Miles Leaburn centralt och Corey Blackett-Taylor till vänster. En helt ny trio, på bekostnad av Jayden Stockley (bänkad), Daniel Kanu (bänkad) och mittbacken Terell Thomas (petad).

Ett formsvagt Portsmouth med sargat självförtroende mönstrade en 4-4-2 uppställning. Faktum är att lagets segerlösa svit var lika lång som Charltons (åtta matcher) och senaste segern kunde härledas tillbaka till samma datum som Charltons också (22/10). En bra start på säsongen har dock satt Pompey ett bättre tabelläge, vilket inte spelade någon större roll för matchens betydelse i sig. Med Charltonögon är Portsmouth ett profiltätt lag, varav två före detta Charltonspelare tog plats i startelvan och två hittades på bänken. Michael Morrison stod uppställd som mittback, Joe Pigott som forward och Reeco Hackett samt Jay Mingi fanns på bänken.

Första halvlek
Ja, med två lag som befinner sig rejält under isen när det kommer till formen i ligaspelet så skulle det självklart bli intressant hur den här matchen skulle arta sig. Skulle någon bryta sin trend och gå åt ett annat håll, medan en annan försatte sig ännu djupare i skiten? Eller skulle båda lägga sig ner och dela på poängen utan att varken göra läget bättre eller sämre?

För Charltons del skulle det faktiskt börja lovande. Miles Leaburn är i form och testade två avslut under 20 första minuterna och kort efter det skulle han också bli framspelare till 0-1 (23). Charltons mittfält skulle vara särskilt framgångsrikt redan från start och gjorde planens mittenskikt till sitt. Dobsons och Morgans intensiva presspel tvingade fram tekniska misstag hos Portsmouth, vilket ledde till bollvinster för Charlton. Genom deras hårda arbete frigjordes också Scott Fraser, som istället kunde lägga energi på att leta efter de ytor som Portsmouths tvåmannamittfält inte hann besitta. Vid utförandet av målet var det Dobson som vann på boll på mittplan. Han spelade sedan till Leaburn, som på ett tillslag spelade vidare till Rak-Sakyi. En Rak-Sakyi på väg mot nyfunnen form, tog med sig bollen in i straffområdet och lirkade sig fram till att placera in ledningsmålet i det bortre hörnet. En prestation man inte sett han göra på några månader.

Charlton fortsatte spela bra efter målet och hade gjort halvleken till sin. Att övertaget skulle leda till en bekväm utökning har vi dock inte blivit bortskämda med och det skulle vi inte bli den här gången heller. Man malde på framåt och Josh Griffith skulle göra en bra räddning för att neka Leaburn från att hamna i ropet igen. Nu blev det inte så, utan givetvis skulle motståndarna på något vis hitta en egen väg in i matchen. AMB tog inga risker i hanterandet av ett styrt distansskott utan stötte det till en hörna innan halvtidsvilan. Nu blev konsekvensen av det handlandet en ännu större risk, för den följande hörnan skapade fler problem när Connor Ogilvie sköt in 1-1 (45+3) från nära håll. Kalldusch för Charlton och en gratisbiljett innan halvtidsvilan för Pompey.

Andra halvlek
Trots en sen kvittering så visste Portsmouth att deras första halvlek var långt ifrån tillräcklig för att svara upp mot det som Charlton visat upp i första. I Charlton fanns samtidigt en gryende nervositet kring att övertaget inte utnyttjats mer och att man återigen satt krokben för sig själv inför en oviss halvlek. Portsmouths manager Danny Cowley reagerade genom att göra ett trippelbyte i den främre linjen. Dean Holden satt, trots den insläppta kvitteringen, lugnt ner i båten med samma manskap som avslutat första. Ett beslut som skulle visa sig rätt.

Portsmouths förändringar fick inte tid att skapa sin effekt innan Charlton gjorde slag i saken och återtog ledningen. Skönt att inte denna match vände från spelmässigt framgångsrik till en defensiv röra som många matcher tidigare. Nu behöll man den kurs man skapat i matchen och fortsatte med det som varit framgångsrikt. Ett nytt bolltapp från hemmalaget var även denna gång huvudanledningen till att Charlton kunde sticka upp i en 1-2 (49) ledning. Sean Raggett satte ett uppspel rakt på Albie Morgan i mitten och han brytningspassade direkt till en rättvänd Scott Fraser. I en tre mot tre omställning väntade samtliga tittare på att Fraser skulle agera framspelare ut mot höger där både Leaburn och Rak-Sakyi befann sig. Men en bestämd Fraser fortsatte på egen hand åt vänster och in i straffområdet för att hårt längs marken hitta bortre burgavelns insida med ett skott. En klassaktion från matchens bästa spelare. Därefter hade han även en frispark i ribbans undersida och så när styrdes in av Griffiths ryggtavla. Ingen tur den gången, men det skulle komma lite senare.

I 70.e minuten försvårade Portsmouth situationen än mer för sig själva. En frustrerad Marlon Pack rev ner Albie Morgan i en potentiell omställning på mittplan och erhöll sitt andra gula kort. En man mindre med 20 minuter kvar i underläge, och en ny utvisning för Pack som även fick lämna höstmötet på The Valley tidigare än planerat. Lite kul ändå.

Charlton började genomföra sina förändringar för att ro matchen i hamn, där Jack Payne, Jayden Stockley och Aaron Henry kom in i inbördes ordning. Framförallt Stockley skulle finna en funktion i sitt targetspel den här gången. Annars skulle matchen och uddamålsledningen leva hela vägen in på tilläggstiden innan Charlton stängde butiken och kunde påbörja det ivriga firandet framför den stora skaran supportrar som utnyttjat sin nyårsdag genom att resa söderut. En omställning iscensattes från egen planhalva genom att Stockley spelade ut till CBT på vänsterkanten. Han vann mark genom att bara avancera framåt via sin snabbhet och spelade sedan smart fram Payne i djupled som löpte i den lucka som öppnat sig i Portsmouths försvar som nu försökte rädda upp situationen. Inifrån straffområdet la sedan Payne upp för avslutsläge till Dobson som fyllde på. Dobson gick givetvis på kraft istället för att placera och Griffith skulle klara avslutet, men enbart tillfälligt. Räddningens retur studsade rakt ut på en försvarande Owen Dale och därifrån studsade bollen tillbaka mot Griffiths riktning och in i mål. 1-3 (90+4) och matchen var därmed slut.

Efter match
Med kort om tid gällande förberedelser var förhoppningen att alla berörda inom Charlton Athletic, på en natt, kunde lämna hela året 2022 och i synnerhet den senaste insatsen mot Oxford United bakom sig till 2023. Jag vet om att det inte är riktigt så det funkar, men rent symboliskt väljer jag ändå den vinkeln med tanke på hur året nu inleddes (nästa helg mot Lincoln lär man väl sättas på plats igen…).

Det finns ett par takes att ta med sig från den här matchen:
För det första så består kontinuiteten att vinna på Fratton Park fortsätter till nästa säsong. Det är sjunde matchen i rad och sträcker sig, av olika anledningar, hela vägen till säsongen 2005/06. Hade Charlton delat arena med Portsmouth så hade alltså klubbens verklighet varit en annan. Portsmouth är samtidigt ett lag som Charlton nu har tagit sex poäng mot den här säsongen. Ett fack inte särskilt många lag riskerar att hamna i med tanke på hur få segrar det blivit hittills.

För det andra bröt vinsten mot Portsmouth en åtta matcher lång svit utan seger. En tuff period att komma ur och något som gör att man lätt tappar lite fäste i en tabell. Faktum är att det också var den andra omgången av åtta segerlösa ligamatcher den här säsongen. Statistik som tydligt visar på varför Charlton är där man är för tillfället.

Och för det tredje så var detta trots allt Dean Holdens första vinst som manager för klubben. En viktig sådan för att komma in rätt i det nya året och det januarifönster som kommer vara så viktigt för att hamna på någorlunda rätt köl igen.

Till sist ska det sägas att Charlie Methven & entourage befann sig på Fratton Park under nyårsdagen, något som spär på de alltmer högljudda uppgifterna om att ägarbyte ligger på fatet.

Omgångens poäng
3p – Scott Fraser: När det stämmer för Scott Fraser så är han Charlton Athletics objektivt sett bästa fotbollsspelare. Det vet vi om, och stämde för Fraser var precis vad det gjorde i Portsmouth under söndagseftermiddagen. Fick helt fria tyglar på mittfältet och gjorde vid stunder helt och hållet vad han ville. Vände bort motspelare som han kände för och borde fått kröna insatsen med något poäng mer än det fina mål som han fick nöja sig med.

2p – George Dobson: Ja, när laget äntligen släpper till och fler än George Dobson kan lyftas fram med mer än godkända insatser så står han ändå här. Det går med andra ord inte att komma bort från Dobsons insats den här gången heller. Vinner så mycket boll att man tappar räkningen och är den som styr när, var och hur det – för dagen – lyckosamma presspelet ska fungera. Helt avgörande för att laget skulle vinna mittfältet på det sättet man gjorde och arbetar över större ytor än någon annan – även i den här matchen,.

1p – Jesurun Rak-Sakyi: Albie Morgan var bra och gjorde sig förtjänt av poäng. Steven Sessegnon och Lucas Ness likaså. Men är det någon som hamnat i skottgluggen för kritik den senaste tiden så är det Jes Rak-Sakyi. Det har ryktats om en eventuell återkallelse av lånet och de spekulationerna har relaterats till de något sämre individuella prestationerna den senaste tiden. Inhoppet mot Oxford var dock ett steg åt andra hållet igen och insatsen mot Portsmouth var nu genomgående så bra som under hans första månader av låneavtalet. Hade stort övertag på sin kant och hamnade välförtjänt i målprotokollet.

Charlton: Maynard-Brewer; Clare, Inniss, Ness, Sessegnon; Morgan (Payne 73), Dobson (c), Fraser (Henry 88); Rak-Sakyi, Leaburn (Stockley 78), Blackett-Taylor
Ej använda avbytare: MacGillivray, Lavelle, Campbell, Kanu

Portsmouth: Griffiths, Swanson (Koroma 80), Morrison (Mingi 74), Raggett (c), Ogilvie, Dale, Morrell, Pack, Curtis (Hackett 46), Pigott (Jacobs 46), Scarlett (Bishop 46)
Ej använda avbytare: Oluwayemi, Hume

Mål: Jesurun Rak-Sakyi 0-1 (23), Connor Ogilvie 1-1 (45+3), Scott Fraser (49), Självmål 1-3 (90+4)
Domare: T. Reeves
Publik: 18,468 (1,380 från Charlton)

UP THE ADDICKS!!