Rotherham - Charlton0 - 1
Rotherham – Charlton 0-1
Det är inte mycket som gör en klok på Charltons upplaga den här säsongen. The Addicks bröstade upp sig rejält och stod för en mycket bra kollektiv insats mot uppflyttningsjagande Rotherham på bortaplan, vilket ledde till en uddamålsseger.
Jackson slängde in fem nya spelare från start sedan kryssmatchen mot Wimbledon under tisdagen. Akin Famewo och Jason Pearce installerade sig i backlinjen sedan Ben Purrington roterades till bänken och Sam Lavelle är skadad. Alex Gilbey var tillbaka efter avstängning och ersatte Elliot Lee, medan Albie Morgan var tillbaka i matchtruppen för första gången sedan Sunderland hemma och startade för första gången sedan Sheffield Wednesday borta. Samtidigt tog Corey Blackett-Taylor hand om vänsterkanten istället för DJ Jaiyesimi.
Charlton: MacGillivray; Clare, Pearce (C), Famewo; Matthews, Gilbey, Dobson, Morgan, Blackett-Taylor (Purrington 90+2); Stockley, Washingto.
Ej använda avbytare: Harness, John, Forster-Caskey, Jaiyesimi, Leko, Burstow.
Rotherham: Johansson, Harding, Barsaler (Osei-Tutu 68), Wood, Wiles, Ladapo, Ogbene, Ferguson (Miller 62), Rathbone (Lindsay 62), Ihiekwe, Smith
Ej använda avbytare: Chapman, Mattock, Kayode, Edmonds-Green.
Domare: R. Joyce.
Publik: 9,087 (442 from Charlton).
Första halvlek
Charlton fortsatte på trenden som etablerat sig att inleda matcherna bra. Tidigt hotade man genom Corey Blackett-Taylor på vänsterkanten och det innebar matchens första skott på mål när han vek in från vänster och sköt med högern. Skottet kom utifrån straffområdet och den svenske målvakten, Viktor Johansson, klarade detta distansskott.
Det var tydligt att lagen hade respektive metoder för att komma till målchanser i sina respektive offensiver. Defensiven fick rätta sig efter det här och ta kampen därefter. I det fysiskt tunga och stora Rotherham satsades det på fasta situationer och bollar i luften mot straffområdet. Charlton låg med stora delar av laget på rätt sida för att försöka vinna kamperna med Rotherhams välväxta offensiv och för att sedan kunna ställa om snabbt åt andra hållet. Michael Ihiekwe hade ett nickavslut tidigt i matchen och Ben Wiles en bra volleyträff från en andraboll, medan Conor Washington kontrade väl och endast fick se sig hindrad av en sistasekunden brytning från Oliver Rathbone.
Sista möjligheten fick CBT på nytt men hans skott föll inte innanför målramen. Det mållösa resultatet och matchbilden gav mersmak inför kommande halvlek och Rotherham kändes långt ifrån omöjliga.
Andra halvlek
Det började med Rotherham i denna halvlek när Michael Smith nickade över, men sedan skulle Charlton ta över mer och mer. Sean Clare bröts motståndarnas mönster när han tog med sig bollen och avancerade in centralt för att byta kant till CBT. Yttern brukar i sin tur vilja avancera på egen hand några meter men släppte denna gång snabbt ut till en överlappande Albie Morgan. Morgan tog med sig och siktade ett inlägg mot Washington, som fick upp en lång tå som avslut. Viktor Johansson fick upp en näve i grevens tid och avvärjde situationen tillfälligt. För returen landade hos CBT men han hade hamnat ur vinkel och det kommande inspelet fanns det ingen medspelare som stod rätt placerad för att peta in.
Istället kom ledningsmålet minuter senare. Återigen var Charlton framgångsrika när man rörde sig mot sin vänsterkant och det var ovan nämnda aktörer i Washington, CBT och Morgan som var involverade. Washington höll i djupt nere till vänster och spelade bakåt till CBT som tog med sig bollen några meter, höll i och sedan spelade bakåt till Morgan. Charlton hade nu lockat över Rotherhams balans till vänsterkanten och Morgan kunde hitta George Dobson helt fri centralt. Dobson var relativt opressad men såg ingen idé i att söla och drog till med ett direkt vristskott. Skottet påminde om hur Frank Lampard brukade ta sig an liknande lägen i sin karriär och skottet satt, likt hur Lampard gjorde, klockrent, hårt, och otagbart i målvaktens hörn. 0-1 (56) och ungefär 30 minuter kvar att spela.
Det skulle handla om 30 minuter där Charlton fick energi av sitt mål och såg ut att för dagen njuta av att spela fotboll. Samtidigt gjorde Rotherham sina förändringar för att förändra läget och ta kontroll, vilket man också delvis lyckades. Fast även om Rotherham tog tag i bollinnehavet så var det sällan upprinnelsen till några hundraprocentiga målchanser. Inhopparen Mickel Miller fick the Millers bästa möjlighet till kvittering men han sköt slarvigt över från drygt elva meter sedan en ny välbefolkad och rörig situation uppstått i Charltons straffområde. Att Rotherham inte fick ut mer av möjligheterna i offensiv box handlade mycket om hur Charlton offrade sig och inte tillät att det varken gavs tid eller yta för hemmalaget att hamna rätt så nära till mål.
När Charlton låg rätt defensivt uppstod det chanser att ställa om för att stänga matchen. Det är då en fördel att ha snabba spelare som CBT och Washington i laget men ingen av dem hade skärpan att för dagen hamna i målprotokollet. Typiska spelare som gör så mycket rätt fram till avslutet men som sedan inte alltid får ut den produkten man själv lagt upp för. Nu behövde man inte gråta floder över att det inte blev fler mål från Charlton, för 0-1 stod sig och tre poäng togs med hem från topplaget Rotherham.
Efter match
Som sagt, hur ska man bli klok på säsongens Charlton Athletic. Från insatser där man inte vet vad som försiggår, till så solida och genomgående bra prestationer där man verkligen gör sig förtjänta av segern mot ett absolut aspirerande uppflyttningsalternativ. Det är väl kanske definitionen av att vara ett mittengäng. Det vill säga att det är högt och lågt mellan nivåerna i prestationerna. Det existerar mer eller mindre ingen jämnhet i det Charlton gör i år. Samtidigt som det är frustrerande och bara får en ägna tankarna åt kommande augusti så kan en sådan här prestation som mot Rotherham inget annat än att visa på att det kan plockas fram en rejält bra fotboll som räcker långt mot i den här divisionen. Sedan kan det också spela in, som det noterades på förhand, att Rotherhams form inte är i sitt bästa slag under säsongen och att var ett något svagare motståndargäng än vad som kunde förväntas. Det är ju klart att det ska bli lite darrigt i toppen av tabellen också.
En stor anledning till att det gick vägen den här gången och att insatsen verkade övertygande var spelet i de bägge planhalvornas sista tredjedelar. Framförallt arbetades det frenetiskt i det defensiva spelet och laget släpper till nämnvärt få chanser mot ett lag som Rotherham. MacGillivray gjorde vad han skulle och trebackslinjen offrade sig förtjänstfullt. Sedan är det såklart kliniskt framåt. Målet kommer till via ett distansskott och denna gången behövdes det inte mer än en klockrent vristträff för att det skulle bli tre poäng.
Omgångens poäng
3p – Albie Morgan: Ja, historien upprepar sig lite i fallet Albie Morgan. För andra gången den här säsongen går Albie Morgan från att vara i frysboxen till att få chansen från ingenstans och verkligen ta den. Är lagets bästa spelare i matchen och visade upp vad hans höjd är. Måste bara bibehålla detta var att alltid vara ett alternativ för startelvan.
2p – George Dobson: På tal om jämnhet så kan vi prata om George Dobson. Gjorde sitt första mål i klubben och det har han sannerligen tjänat ihop till. Det var ett otagbart distansskott som avslöjade att Dobson nog borde avlossa bössan fler gånger vid liknande lägen.
1p – Jason Pearce: Karaktäriserar det uppoffrande försvarsspelet som grundlade segern och den hållna nollan. Mycket snack kring Pearce kretsar runt vilken roll vi ser honom i nästa år. På eller utanför plan är frågan, men så länge han kan bidra med sådana här insatser borde han kunna fylla en av mittbacksplatserna i truppen.
COYA!
