Säsongsbetygsättning av spelartruppen 22/23 – målvakter & försvarare

Betygsättning av spelartruppen som utgjort Charlton Athletic säsongen 22/23. Först ut är de bakre lagdelarna innehållande målvakter och försvarare.

Det har konstaterats nu ett par gånger här på sidan men säsongen 2022/23 är avslutad sedan en helg tillbaka för Charltons del, och därmed är det nu tid för den årliga säsongsbetygsättningen av den ledar- och spelartrupp som varit med och bidragit. Den här gången blev det en 10:e plats i liga, snabba uttåg ur FA-cupen och EFL Trophy, samt ett lite längre deltagande (kvartsfinal) än vanligt i Ligacupen.

Först ut i genomgången är de bakre lagdelarna, det vill säga målvakter och försvarare. Med tanke på att även har haft två olika managers under den här säsongen så kommer även de att betygsättas och delas upp i varsitt inlägg för att få en så jämn fördelning av ledare och spelare som möjligt. Betygsättningens kategorier har – i mitt tycke – tydliga skiljelinjer mellan sig baserat på prestation, men i själva avgörandet av vilket betyg som gäller för en spelare kan faktorer såsom förväntningar vara med och avgöra om en spelare får anses godkänd eller inte. Det vill säga en spelare kan ha bidragit och spelat betydligt mer under säsongen än en akademispelare, men på grund av olika grader av förväntningar och prestationer över tid kan akademispelaren betygsättas högre än vad den etablerade spelaren. Det kommer garanterat att synas tydliga konkreta exempel på vad jag menar med det här under de två inläggen av betygsättningar som nu följer.

Statistiken som presenteras utgår från League One, men prestationer i cuperna vägs naturligtvis in i betygsättningen. Här medföljer även den totala summan av de poäng som tilldelats i min personliga poängliga under säsongen.

Betygsättningen utgår som vanligt ifrån följande:
(5+) – Enastående, överjäklig, utomordentligt bra, med mera
(4+) – Mycket väl godkänd
(3+) – Väl godkänd
(2+) – Godkänd
(1+) – Icke godkänd
(-) – Spelade för lite för betyg

Målvakter
Joe Wollacott (2+)
16 matcher, 4 hållna nollor, 9 poäng
Anlände inför säsongen från Swindon och med anledning av relationen till Ben Garner därifrån så var förstaspaden hans. Enligt Garners filosofi var det Wollacotts spel med fötterna man ville åt, som en uppgradering till sina konkurrenter. Gjorde inte bort sig under den knappa höstsäsong han gavs chansen och höll nollan i var fjärde match, trots några tuffa månader lagmässigt. En skada, ett missat världsmästerskap och ett tränarbyte senare var Wollacott tvåa på positionen och på bänken fastnade han sedan säsongen ut. Är klart godkänd för sina insatser under säsongen och visade sig duglig för den här nivån.

Craig MacGillivray (1+)
4 matcher, 0 hållna nollor, 2 poäng
Det blev ingen vidare andra säsong i klubben för Craig MacGillivray. Det började oroande i och med Wollacotts ankomst och mycket riktigt innebar det att Macca var tilltänkt andremålvakt, vilket är en position han aldrig kommer acceptera på den här nivån och det visste vi om. På grund av Wollacotts skada skulle det ändå hinna bli fyra matcher, av varierande kvalité (bra mot Burton, avgörande misstag mot Cheltenham), innan han i januari släpptes till nämnda konkurrenten Burton Albion, för att där göra en stark vårsäsong som förstemålvakt. Det blev en och en halv säsong i Charltonmålet för Macca, och det är svårt att se det sista halvåret som något annat än icke godkänt.

Nathan Harness (-)
0 matcher, 0 hållna nollor, 0 poäng
Harness agerade tredjemålvakt under större delen av säsongen och syntes därför knappt till på något annat ställe än Sparrows Lane träningsplaner. Hösten innehöll även en kort utlåning, med utebliven speltid, i Bromley. Det är omöjligt att bedöma Harness eftersom han inte spelat något den här säsongen och han kommer nu att lämna klubben när hans kontrakt går ut. Speltid är vad som behövs för hans karriärs skull och det måste bli på annan ort.

Ashley Maynard-Brewer (2+)
26 matcher, 5 hållna nollor, 14 poäng
Inledde säsongen som utlånad till Gillingham i League Two men förblev där skadedrabbad. Återkallades på grund av dessa bekymmer under hösten, och skulle sedan bli lagets förstaalternativ när Wollacott höll sig skadad och Dean Holden tillsattes som manager. Tog också chansen i ett inledande skede och stod omedelbart för en stark insats i straffsparksdramat mot Brighton i Ligacupen. Tröjan var sedan hans säsongen ut och den får man säga att han väntat på med tanke på sina många år inom klubbens organisation. Visade sin talang vid ett flertal tillfällen under vintern och våren, men bjöd ibland på lite slarviga returer som gjorde att det blev några färre hållna nollor än vad det kanske borde. Godkänd, och har framtiden för sig.

Försvarare
Steven Sessegnon (3+)
33 (27+6) matcher, 1 mål, 0 assist, 13 poäng
Från Fulham lånades högerback Steven Sessegnon in, men på grund av bristen på vänsterbackar var det där han fick användas under nästan hela säsongen. Det gjorde han också väldigt bra och får sett över hela säsongen ses som den försvarsspelare som upprätthöll jämnast prestationsnivå. Spelade enkelt var han än befann sig på planen, tog sig ofta runt sina motståndare när han klev framåt och var viktig med att få tryck offensivt genom sina ständiga överlappningar. Några fler poäng borde det kanske blivit, men när han väl slog till då stod han för årets mål i och med sitt pangskott mot Accrington hemmaplan (se i länk nedan, från tiden 1:11). En spelare vi gärna ser fortsatt i klubben, efter att hans låneavtal nu löpt ut.

https://www.youtube.com/watch?v=jL2A6MD1CV4

Terell Thomas (2+)
15 (12+3) matcher, 1 mål, 2 assist, 2 poäng
Terell Thomas blev den här säsongens nödlösning från free agent-marknaden när sommarfönstret hade stängt och klubben åter hade misslyckats med att få spelartruppen klar under övergångsfönstrets tydliga tidsram. In kom Thomas som tydligt fjärdeval som mittback och det betydde knapert deltagande under hela hösten och vintern – bortsett från att han faktiskt gjorde mål i 4-4 matchen mot Ipswich. Förväntningen var att ett tidigt farväl låg bland korten i januari, men Thomas blev av olika anledningar kvar. Härifrån började han också synas alltmer och tog sina chanser med att prestera stabilt som både mitt- och vänsterback och bjöd därutöver på en och annan akrobatisk assist (Morecambe borta). Ja, Thomas visade sig till slut helt ok och har till mångas förvåning nu erbjudits en fortsättning i klubben, vilket absolut går att diskutera om det är rätt eller fel beslut. Men godkänd har han varit.

Sam Lavelle (1+)
13 (10+3) matcher, 0 mål, 0 assist, 1 poäng
Kom från en skadedrabbad fjolårssäsong som nyförvärv men gjorde det bra när han väl spelat. Det skapade därmed förhoppningar inför den här säsongen men dem skulle det inte bli något av. Hamnade utanför laget under Garners styre och bortsett från några hyfsade starter under de managerlösa matcherna i december så skulle det inte bli bättre när Holden tog över. Lånades ut till Burton på januarifönstrets deadline day, tillsammans med sin bästa vän Charlie Kirk, för att få matcher och nytt självförtroende. Men väl där blev skador ett faktum igen och det blev inget av det heller. Lavelle är en besvikelse, och framtiden i klubben känns faktiskt oviss när han nu återvänder under sommaren.

Michael Hector (2+)
17 (16+1) matcher, 0 mål, 0 assist, 12 poäng
Premier League och EFL-meriterade Michael Hector – med Chelsea och Fulham på sitt CV:t – hämtades in som free agent på deadline day i januari och klev relativt rakt in i startelvan som matchotränad. Det gjordes med blandade resultat, där han i vissa matcher hann visa sin klass och i andra vilka brister en utebliven försäsong och klubblös höstsäsong kan medföra. Sett till helheten av en halv säsong blev han ändå ett givet inslag i startelvan och det gjorde sig tydligt att han med sitt duellspel, ledarskap och sin rutin har en stor roll att spela på den här nivån. Därmed är han en dem som klubben vill se fortsatt i klubben och därav har han erbjudits ett nytt avtal till nästa säsong.

Eoghan O’Connell (2+)
19 (17+2) matcher, 1 mål, 0 assist, 6 poäng
Irländaren O´Connell blev sommarens första nyförvärv när han hämtades in som free agent från Rochdale och beskrevs som en spelskicklig mittback, skräddarsydd för Garners tilltänkta possessionfotboll. Rapporterna lät bättre än vad verkligheten sedan skulle visa sig vara, men O’Connell gjorde sig snabbt till en ordinarie ledargestalt i mittförsvaret och var lagets bästa försvarare under hösten, fram tills att han skadade sig i hemmamötet med Ipswich. Rehabiliteringen tog sin tid och han hade sedan svårt att ta sig förbi konkurrenterna Inniss och Ness i Holdens Charlton. Det slutade i januari med en oväntad försäljning och övergång till poplaget Wrexham i National League, efter endast en halv säsong i klubben.

Todd Kane (1+)
5 (1+4) matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
Den rutinerade högerbacken lånades in i januari för att fylla ut en begränsad ytterbacksposition. Han fick tidigt debutera – till vänster i försvarslinjen i hemmamötet mot Barnsley – och mer än så skulle det knappt bli. Redan i första matchens första halvlek var skadan framme och Kanes vårsäsong i mångt och mycket förstörd. Det blev några kortare inhopp framåt slutet av säsongen men det vore att ta i om man påstår att Kane hann lämna någon form av avtryck under sin tid i klubben. Ironiskt att låna in en spelare som jagat speltid under en halv säsong och som sedan skadar sig innan han knappt hunnit knyta om sina skor.

Mandela Egbo (1+)
15 (11+4) matcher, 0 mål, 0 assist, 6 poäng
Hm, Mandela är aningen svårbedömd efter sin första säsong i Charlton – som han för övrigt anslöt till som free agent från Swindon. Fick försäsongen spolierad av en skada och behövde tid under sommaren och hösten för att komma ikapp rent fysiskt. Visade sedan energi och intressanta drag när han väl tog sig in i startelvan under några av höstens matcher. I hemmamatchen mot Ipswich slogs sedan en ny skada upp och Egbo blev borta större delen av den resterande säsongen. Gjorde några påtvingade starter och inhopp nu mot slutet av säsongen Är egentligen svårt att argumentera för huruvida han ska bli god- eller underkänd, eftersom det mest handlar om att det inte hann bli någonting alls av Egbos säsong.

Ryan Inniss (1+)
36 (34+2) matcher, 2 mål, 2 assist, 3 poäng
Få spelare har frustrerat en mer under sina år i Charlton än vad Ryan Inniss har gjort. Vi som sett honom kontinuerligt vet att han i sina bästa stunder är en bra mittback för divisionen. Det visade han inte minst säsongen 2020/21 tillsammans med Akin Famewo, innan skador kom och förstörde den. Några bra stunder hann han också ha den här säsongen, men problemet är bara att det är alldeles för långt mellan dem och att man aldrig vet hur han ska prestera. Nej, opålitligare försvarare är svårt att hitta i League One, eftersom Inniss titt som tätt bjuder på baklängesmål och samlar på sig kort. Beslut som kostar Charlton uppenbara poäng. Fyra röda kort – flest i hela divisionen – talar sitt tydliga språk. Det går inte att godkänna Inniss på grund av dennes inkonsekventa prestationsnivå under säsongen. Nu fick han inte heller förlängt och kommer därmed lämna klubben efter säsongen.

Matt Penney (1+)
5 (3+2) matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
En punkt som kännetecknade klubbens misslyckade sommarfönster var avsaknaden av man lyckades få in en naturlig vänsterback. Det problemet fick lösas senare i januari, trodde vi. In lånades Matt Penney från Ipswich, men det blev ingen hit alls. Efter några inledande matcher på den vakanta positionen gjorde det sig snabbt tydligt att Penney inte duglig för uppgiften och efter bara en månad i klubben hade han spelat sig ur såväl startelva som matchtrupp. Från mars månad och framåt syntes han inte till alls och det säger egentligen allt om Penneys långt ifrån godkända halvår i klubben. Av det han hann visa upp så är han faktiskt en av de svagaste spelarna jag sett i Charlton under min livstid, vill jag påstå.

Sean Clare (2+)
40 (36+4) matcher, 1 mål, 2 assist, 17 poäng
Efter att ha matchats på flera olika positioner (innermittfältare, ytterback, mittback) under förgående säsong, skulle Sean Clare endast vara ett alternativ som ytterback i den här upplagan. Det är också där han har gjort sig bäst i Charltontröjan. Höstsäsongen var formmässigt svag från Clare, som periodvis fick se sig utkonkurrerad och inte gav han egentligen anledning till att förändra den situationen. Men Egbo skadade och Clare fick se sig växa med säsongen, allt medan den utvecklade sig till det bättre. Under vintern och våren staplade han stabila insatser efter varandra och höll en jämn nivå säsongen ut. Poängproduktionen hade dock – likt förra säsongen – gärna fått vara större. 1+ för hösten och 3+ för våren, ger 2+ i betyg. Clare lämnar nu klubben efter att inte ha erbjudits en förlängning.

Lucas Ness (3+)
15 (15+0) matcher, 0 mål, 2 assist, 10 poäng
I mörka december, under lagets oroligaste och svåraste tid under säsongen, klev akademispelaren Lucas Ness in i handlingarna och gjorde sig ett namn för startelvans mittförsvar. Detta efter att i samma tid återkallats från sin utlåning hos Torquay United, ett bottenlag i National League som senare skulle bli nedflyttade. Ja, Ness fick spela med omedelbar verkan och bra skulle det också gå direkt. Genom enkelt spel och ren vilja gjorde han sig till en fastgjuten mittback i startelvan, och bara månaden efter sin återkomst skulle han starta Ligacupskvartsfinalen mot Manchester United på Old Trafford. Dessvärre skulle säsongen ta slut lite tidigare än beräknat på grund av en skada i mitten av mars. Men det blev över ett tiotal matcher som given, och som en av säsongens stora överraskningar går Ness in i kommande säsong med förtroende och förväntningar.

Richard Chin (2+)
5 (3+2) matcher, 0 mål, 0 assist, 1 poäng
Ytterbacken Chin spenderade större delen av säsongen som en del av seniortruppen och hann även få smaka på lite matchtid, med främst tre starter under hösten. Prestationsmässigt har det fungerat ok, men har visat en tendens att ännu väga lite lätt i det fysiska duellspelet. Våren bjöd på några matchers utlåning till Dartford i sjätte divisionen. Har ingen fast position i försvarslinjen, vilket gör honom användbar till såväl höger som vänster i olika formationer. Kontraktet sitt fick han också förlängt för några veckor sedan och därmed bör en ny utlåning vara att vänta, för att få möjlighet att växa in sig i seniorfotbollen på riktigt.

Zach Mitchell (2+)
6 (1+5) matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
Som en konsekvens av Garners frustration gentemot ägare Thomas Sandgaard, så kastades unge Mitchell in i hetluften i hemmamötet med Cheltenham i december. Draget gav Mitchell sin första start i divisionen och att Garner senare fick sparken. Att mittbacken är ett namn för framtiden hann i alla fall visa sig och det skulle följas upp med fem inhopp när säsongen fortlöpte. Har sett och lärt mycket och har inte gjort bort sig under sina sammanlagda 132 minuter.

Nathan Asiimwe (-)
1 (0+1) match, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
Med endast ett kortare inhopp i den sista omgången mot Cheltenham som underlag, så är det omöjligt att ge unge Asiimwe något rättvist betyg på den här bedömningsskalan. Framhölls efter sista omgången av Holden som en intressant talang och har flera egenskaper – snabbhet och styrka – som kan göra honom intressant som högerback redan under nästa säsong.

Jacob Roddy (-)
1 (0+1) match, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
Likt ovanstående spelare så finns det inte tillräckligt med underlag för att bedöma unge Roddy. Hoppade in sent mot Cheltenham i sista omgången och fick se sig ha svårt att hantera Alfie May vid dennes sena kvitteringsmål, vilket gav en läxa om skillnaden att försvara på junior- kontra seniornivå. Har fått sitt kontrakt förlängt och kan säkert komma att synas mer i olika sammanhang under nästa säsong, om han inte går en utlåning tillmötes.

Manager
Ben Garner (1+)
19 matcher, 5 vinster, 8 oavgjorda, 6 förluster, 1.21 poäng per match
Ett ur vissa perspektiv orättvist betyg. Ben Garner headhuntades av ägare Thomas Sandgaard och köptes loss från sitt kontrakt i Swindon, för att bli den som skulle utveckla Charlton enligt Sandgaards vision och implementera den fotboll ägaren önskade se. Garner blev såld en dröm, som rätt snabbt också bara skulle visa sig vara just en dröm. För att lyckas med det Garner blivit inhämtad för att göra behövdes uppbackning från Sandgaard. Resultatet blev ett utdraget sommarfönster, där rekryteringen enbart förlitade sig på free agents och lån. Inga investeringar på spelare gjordes, trots talan om en stor budget. Det var inte mycket som skulle visa sig stämma.

Inför höstsäsongen stod Garner med felbalanserad spelartrupp, med till exempel sju innermittfältare men ingen vänsterback. Det syntes vid stunder vilken typ av bollinnehavsinriktad fotboll Garner försökte få laget att spela, men truppen var inte byggd för det Garner försökte utföra och resultaten blev därav. Laget uppträdde uddlöst och hade svårt att förändra matchbilder under dess gång. Frustrationen växte, på alla håll och kanter. Garner framförde sin genom att mixtra med laguttagningar och prata öppet om brutna löften och uppbackning från Sandagaard. Situationen blev således ohållbar och efter 1-2 förlusten mot Cheltenham fick Garner sparken. Det finns mycket att säga i Garners försvar, men klubben låg närmre nedflyttning än den övre halvan och därmed kan hans tid inte heller bedömas vara något annat än underkänd.