Lagbanner
Säsongsbetygsättning av spelartruppen 23/24 - mittfältare & forwards

Säsongsbetygsättning av spelartruppen 23/24 - mittfältare & forwards

Betygsättning av spelartruppen som utgjort Charlton Athletic säsongen 23/24. Denna gång gäller det mittfältare och forwards

Betygsättningen utgår som vanligt ifrån följande:
(5+) – Enastående, utomordentligt bra, överjävlig,  m.m.  
(4+) – Mycket väl godkänd
(3+) – Väl godkänd
(2+) – Godkänd
(1+) – Icke godkänd
(-) – För svagt underlag för betyg 

Mittfältare 
#4 George Dobson (3+)
43 (43+0) matcher, 2 mål, 4 assist, 30 poäng 
Världens bästa George Dobson! Klubbens kapten stod där även denna säsong, sin tredje i följd. Det blev 43 stabila ligamatcher, oändligt hårt slit, oräkneligt antal löpmeter och en mängd med viktiga brytningar. Dessutom två mål för ovanlighetens skull, varav det sista kom i hans - för den här gången - sista hemmamatch på The Valley, eftersom han nu lämnar klubben efter säsongen. Det gör att beskylla Dobson för att han inte var mer än 2+ under höstsäsongen, att han stod för fler underprestationer än vad vi sett tidigare. Men samtidigt, hur många spelare presterade egentligen bra under Michael Appleton? Och i samma veva lös det igenom att varken han eller den sportsliga ledningen (Andy Scott…) - där och då - inte värderade Dobson så högt som man borde. 

Av den anledningen tog han beslutet att i februari signera ett förhandskontrakt med ungerska Fehérvár till nästa säsong. Här började det också vända och Dobson blev åter den Dobson som vi numera så väl känner till. Med nytt förtroende från Nathan Jones växte kaptenen åter ut till lagets viktigaste spelare med högst lägstanivå, och det var såklart fint att få just den avslutningen från klubbens bästa och mest lojala spelare under de senaste tre säsongerna. 

#7 Diallang Jaiyesimi (-)
1 (0+1) match, 0 mål, 0 assist, 0 poäng 
Här finns det egentligen inte särskilt mycket att säga. Inte mer än att det var förvånande att DJ fanns med i laget så pass långt in på säsongen som han gjorde. Det hann till och med bli ett inhopp tidigt in på säsongen i förlusten mot Port Vale (h). Men nej, DJ hade redan förbrukat sitt förtroende och sin roll efter ett par mediokra säsonger - han var, och blev inte, tillräckligt bra under sin tid i klubben, helt enkelt. Från september och framåt spenderade DJ säsongen på lån i St.Johnstone, och nu lämnar han Charlton när hans kontrakt går ut. 

#8 Panutche Camará (1+)
12 (5+7) matcher, 0 mål, 0 assist, 4 poäng 
Det här faktiskt bland de tråkigare betygen och säsongsrecensionerna att dra gällande en spelare. Ja, det blev bara sammanlagt 12 ligamatcher i Charltontröjan för Panutche Camará, som lånades in från Ipswich för att stärka upp det centrala tremannamittfältet. Trots detta hann Camará visa den uppenbara kvalité som han besitter som spelare på den här nivån. Bolltryggheten, drivet och genombrottskraften - ja, allt det där som man vet att han har. Vi visste om hans återkommande skadeproblematik, och tyvärr skulle det i slutändan bli så att även denna säsong trasades sönder av diverse krämpor och känningar. Hade egentligen gärna sett Camará vara en Charltonspelare på heltid, men vågar någon klubb chansa framöver eller är det bara att kasta pengar i sjön? 

#10 Scott Fraser (1+)
16 (9+7) matcher, 0 mål, 0 assist, 5 poäng 
Var det någon spelare i Charlton som det gick mest utför från den ena säsongen till den andra så var det nog för “The Scottish Pirlo”. Efter en stark säsong bakom sig med en given startplats, nio mål från sin mittfältsposition och ett utlåtande av Dean Holden som “divisionens bästa offensiva mittfältare”, så föll Scott Fraser nu helt ur ramen - såväl individuellt som kollektivt. Visst, det är inte särskilt många som sprudlade av spelglädje den här säsongen, men man ska ändå kunna kräva betydligt mer av den oinspirerade och tafatta Fraser som vi såg. Vårsäsongen fick han spendera som utlånad till Hearts i Skottland, men återvänder nu till Charlton eftersom ett år återstår på nuvarande kontrakt. 

#12 Terry Taylor (1+)
5 (2+3) matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng 
Ett på pappret lovande nyförvärv från Burton, som tyvärr inte fick ut någonting alls på grund av ett längre skadeuppehåll från hösten till våren. När han väl var tillbaka från skadeproblematiken och deltog på träningsplanen så lyckades han inte heller överhuvudtaget konkurrera och ta sig in i en matchtrupp. På så vis är det svårt att bedöma Taylors säsong som något annat än icke godkänd, vilket jag är övertygad om att han är med och skriver under på. 

#14 Charlie Kirk (1+)
4 (0+4) matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng 
Så, blev det här säsongen när Charlie Kirk äntligen slog igenom i Charlton med buller och bång? Nää, såklart inte. Det hoppet hade egentligen redan givits upp inför säsongen - troligtvis från såväl Kirks som klubbens sida. En försäsong med Dean Holden eller ett nytt tränarskifte till Michael Appleton lyckades inte få igång Kirk, som mest bara ha sett olycklig ut under sin tid i sydöstra London - i alla fall på planen. Det var alltså inte mer än rätt att man tillsammans kunde komma fram till lösningen att bryta ytterns avtal i förtid i december, för det har uppenbarligen inte fungerat. Efter en tids julledighet presenterades Kirk i februari som ett nyförvärv för sin moderklubb Crewe Alexandra, varifrån han värvades till Charlton 2021. 

#15 Aaron Henry (-)
0 matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng 
Unge mittfältaren Aaron Henry spenderade säsongen på annat håll för att få välbehövliga seniorminuter. Säsongen inleddes i League Two med succélaget Crawley Town, där det blev sammanlagt 13 matcher. På grund av hård konkurrens och allt mer utebliven speltid togs beslutet att flytta ner en division inför våren, och då blev det 17 matcher för Wealdstone i National League. Det är svårt att uttala sig om Henrys prestationer under året, men det är klart att har man svårt att hävda sig i Crawley så bör det rimligtvis bli svårt i Charlton.   

#16 Conor McGrandles (1+)
3 (2+1) matcher, 1 mål, 0 assist, 3 poäng 
Även Conor McGrandles var ett sedan tidigare misslyckat nyförvärv som inte lyckades påverka sin situation till det bättre under sin fortsättning i klubben. Det är konstigt, när det inte fungerat tidigare så ska det verkligen inte gå att ändra på det i den här miljön. Ett par återkommande skadebekymmer gjorde att han hade svårt att komma i form den här säsongen också, och inte ens skadefri under sin före detta tränare i Appleton lyckades det bli till det bättre. Visst, det blev två starter och ett inhopp från ingenstans och han passade på att stå för ett sent kvitteringsmål på Fratton Park mot Portsmouth, vilket gjorde honom till lite av en ironiskt förvånande poängräddare. Det är ju faktiskt ett minne, kopplat till McGrandles, som man inte kommer att glömma bort i första taget. Men bortsett från det blev det inget av den här säsongen heller och McGrandles spenderade våren som utlånad igen. Denna gång i sin före detta klubbadress Lincoln, som nog undrar vad vi gjort med deras gamle nyckelspelare. 

#19 Jack Payne (1+)
3 (2+1) matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
En som det svängde snabbt för och som fick en helt annan säsong än vad det först såg ut som var Jack Payne. Den energiske mittfältaren sågs som en nyttig rotationsspelare i Holdens tankar och användes således flitigt i augustis inledande omgångar. Men med Holden försvann  också Payne från klubben. Detta genom att bli utlånad till MK Dons och återvända till League Two. Det var alltså märkbart tydligt att Payne inte var den nya sportsliga ledningens gubbe och att han offrades så fort det skurit sig med Holden. Av den anledningen är det svårt att ge Payne något annat än underkänt, då han tydligt bara blev bortplockad och ansågs för dålig för spelartruppen. Han lämnar nu klubben när hans kontrakt går ut. 

#20 Tyreece Campbell (2+)
33 (12+21) matcher, 2 mål, 5 assist, 4 poäng 
TC gick in i sin andra seniorsäsong och med facit i hand genomförde han den med betyg godkänt. Majoriteten av speltiden kom genom inhopp, men speltiden och poängproduktionen ökade och TC höll sig hela säsongen aktuell för en matchtrupp, i och med hans förmåga att förändra en matchbild genom sina spetsegenskaper som stavas snabbhet och teknik. Hans utgående avtal förlängdes alldeles nyligen med två nya säsonger, och det ska bli intressant att fortsätta följa Tyreece utveckling - numera under Nathan Jones vingar. 

#23 Corey Blackett-Taylor (4+)
25 (25+0) matcher, 8 mål, 7 assist, 24 poäng 
Det här blev säsongen - eller i alla fall hösten - då Corey Blackett-Taylor fullkomligt exploderade i Charlontröjan. Ja, ingen var faktiskt mer given i startelvan under den här tiden och det var ingen annan som var mer vital för att laget skulle fungera offensivt - vilket gjorde sig som mest tydligt när Blackett-Taylor i januari försvann och ingen annan var i närheten av att axla hans roll. Hade han inte lämnat för Derby är det ganska troligt att det blivit han som hade prisats som “säsongens spelare”. 

För nu föll i mångt och mycket den sista pusselbiten på plats när CBT med sin fart och teknik även lyckades få ut poäng av sina insatser. Eller vad sägs om 8+7 på en halv säsong. Det känns kul att Charlton blev platsen där hans karriär tog fart och vi har redan börjat sakna att se när han gav divisionens ytterbackar mardrömmar för en tid framöver. 

#25 Louie Watson (2+)
21 (8+13) matcher, 0 mål, 3 assist, 5 poäng 
Om det är någon som blev klok på Louie Watsons tid i Charlton så är det bara att räcka upp sin hand. För det här visade sig faktiskt vara en lånespelare (Luton) som var bra, men som ändå inte fick någon vidare säsong för sin utveckling. Trots flera bra insatser lyckades Watson hela tiden på något sätt hamna i kläm och spela sig ut ur startelvan, snarare än att stärka sin plats i den. Till slut blev det så att Watsons talan fördes från supportrar och från dem som han faktiskt vunnit förtroende hos genom sina insatser. Men det räckte faktiskt inte särskilt långt den här gången. För även efter Nathan Jones intåg så användes han inte under hela vårsäsongen. Det vore helt förklarligt om Watson är märkbart frustrerad över hur den här låneperioden och tiden blev i Charlton. 

#27 Chem Campbell (2+)
13 (9+4) matcher, 2 mål, 2 assist, 8 poäng 
En annan lånespelare som faktiskt gjorde det helt ok och godkänt var Chem Campbell (Wolverhampton). En finurlig och teknisk spelare som hann bidra med 2+2 i poängväg under sina knappa 13 framträdanden. Ganska snarlikt som för Louie Watson så hade Campbell svårt att behålla sin plats i startelvan när han enligt mångas bedömningar presterade rätt så bra. En situation som Campbell inte fann sig i, så halvvägs in i januari togs beslutet av hans huvudklubb att avbryta låneavtalet med Charlton och slussa honom vidare för en vårsäsong i Wycombe. 

#30 Tyreeq Bakinson (2+)
15 (10+5) matcher, 1 mål, 1 assist, 2 poäng 
Relativt EFL-meriterade Tyreeq Bakinson kom in som en av alla januarivärvningar - i form av ett lån - för att stärka upp en nedbruten spelartrupp. Han fyllde sin funktion, kom att användas i rätt många matcher och skötte väl sig helt ok. Men det var heller inte mycket mer än så, och kanske förväntade man sig där och då mer av Bakinson. På sikt hade det här kunnat bli bra om Bakinson får fortsätta vara en Charltonspelare, något jag inte ställer mig emot. Men så ser det inte ut att bli i nuläget trots att han blir en fri spelare och lämnar Sheffield Wednesday. 

#33 Karoy Anderson (3+)
25 (24+1) matcher, 2 mål, 3 assist, 11 poäng 
Säsongens stora utropstecken från de egna leden stavas Karoy Anderson. Det var ett namn man visste om men som aldrig tidigare figurerat i League One-sammanhang, till skillnad från Asiimwe och Kanu som gjorde inhopp redan förra säsongen. Men Karoy slog sig in i truppen från starten av försäsongen och var sedan med hela vägen in i mål. Att han pendlade i prestation under året är naturligt för en spelare i hans ålder (född 2004) och på hans centrala position. Det är bara en vinst i sig att det blev 25 seniormatcher fler, varav 24 från start, än vad någon hade kunnat gissa inför säsongen. Lägg därtill att han slog sig in i Jamaicas landslagstrupp. Det ska minst sagt bli intressant att fortsätta följa den kraftfulla och löpstarka egna produkten framöver också. Med tanke på hur starkt han avslutade säsongen under Nathan Jones så kommer han helt klart att användas på tremannamittfältet. 

#36 Henry Rylah (-)
2 (1+1) matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng 
När frånvaron på grund av skador var som påtagligast i december och truppen således var som tunnast, då fyllde man på underifrån med akademispelare. Henry Rylah stiftade vi bekantskap med redan under förra säsongen och den här gången blev det två ligaframträdanden, varav ett innebar att Rylah erhöll sin startdebut i hemmamatchen mot Cambridge. Det är svårt att dra några större växlar av Rylahs minuter, men han är ännu ung (född 2005) och kommer säkert att synas till mer framöver. 

#40 Conor Coventry (2+)
17 (16+1) matcher, 0 mål, 0 assist, 10 poäng 
Vinterns stora investering och värvning var Conor Coventry från West Ham. Ett redan etablerat namn som borde kunnat få till en för tillfället bättre klubbadress, men som fastnade för det eviga projektet som är Charlton Athletic. Med tanke på vilken säsong han nu mitt i anlände till så blev det inga underverk direkt med Coventry i laget. Men han gjorde sig omgående till en startspelare, svarade för flera bra insatser och visade att han är en byggsten och kommer att bli en viktig spelare för den närmaste tiden. Det känns bra efter den här våren att ha Coventry i Charlton och att han finns med inför kommande säsong. 

#46 Lewis Fiorini (1+)
5 (0+5) matcher, 0 poäng, 0 assist, 0 poäng 
Varje säsong ser Charlton till att låna in en central mittfältare från en Premier League klubb i januarifönstret. En spelare som sedan varken används eller fyller en funktion. Den här säsongen blev Lewis Fiorini just den spelaren. Han hämtades in från Manchester Citys organisation, gjorde fem obetydliga inhopp utan att imponera och hölls sedan allt som oftast utanför matchtruppen. Nu var Fiorini uttalat en spelare utpekad av Appleton, så när han försvann fanns det inga planer att överhuvudtaget utnyttja Fiorini. Men hade han varit tillräckligt bra så är det klart att han hade fått speltid - vilket han då tydligen inte var. 

#49 Kazenga LuaLua (1+)
4 (0+4) matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng 
Av alla spelare som gick in och ut genom klubbens svängdörrar den här säsongen så var LuaLua sist in, då han anlände så sent som i mitten av mars. Anledningen var truppens avsaknad av kantspelare, och då specifikt kreativa sådana efter Blackett-Taylors sorti. Med få matcher kvar av säsongen, och få alternativ på den fria marknaden, föll valet på en spelare som Jones har en lyckosam historia med sedan tiden i Luton. Dessvärre såg LuaLua både omotiverad och otränad ut efter sin ankomst och påverkade ingenting av matchbilderna under sina fyra kortare inhopp. Trots det uppenbara ömsesidiga förtroendet som finns i relationen mellan Jones och LuaLua, så lyckades inte yttern - med all rätt - spela till sig ett förlängt kontrakt nu efter säsongen. 

Forwards 
#9 Alfie May (4+)
43 (40+3) matcher, 23 mål, 3 assist, 32 poäng 
Sett till det kollektiva blev det inte någon säsong som Alfie May ens hade kunnat ana när han gjorde övergången från Cheltenham till Charlton. Det här var ju forwardens stora flytt i karriären för att få vara med om en fajt i toppen av League One. Men sett till det individuella så blev det precis vad May, klubben och alla supportrar kunde önska sig. Trots att Charlton i stora delar varit dysfunktionellt och underpresterat, så har May under ännu en säsong slaktat rent i tredjedivisionen. Sommarens stora värvning och lagets affischnamn har stått för 23 mål på 43 matcher, och således rättmätigt utsetts till lagets bästa spelare, divisionens främsta målgörare och EFLs bästa spelare i London. Statistiken talar för sig själv, utan May hade Charlton inte hållit sig kvar i League One. 

#11 Miles Leaburn (2+)
13 (9+4) matcher, 3 mål, 1 assist, 1 poäng 
Det är svårt att bedöma klubbens största talang efter sin blott andra säsong i seniortruppen. Säsongen blev inte vad någon hade hoppats på på grund av långtidsskador och är därmed en besvikelse, men för tiden han var med och bidrog ska han ändå ha godkänt. Det blev trots allt tre mål och en målgivande passning på 13 deltaganden, vilket man nästan glömt eftersom det var tidigt under höstsäsongen. Lika irriterande som det är att inte Leaburn kunde vara med mer och bidra, lika skönt är det att man inför kommande säsong vet vilken toppforward och vilket råämne som den här truppen redan innehåller. I Miles Leaburn har vi sparkapital så det sjunger om det! 

#13 Connor Wickham (2+)
4 (2+2) matcher, 1 mål, 1 assist, 3 poäng 
Ytterligare en spelare som kom sent till spelartruppen för att känna på spel i Charltontröjan var profilerade Connor Wickham. Jones ville ha ett till alternativ som bollmottagare och Wickham fanns tillgänglig, så varför sy ihop ett korttidskontrakt och honom en chans? Responsen från Wickham blev ganska bra. Ett mål och en assist på två starter och två inhopp. Det räckte in för att få sitt avtal förlängt nu efter säsongen, men Wickham får en high five och ett godkänt betyg för sin korta och produktiva tid i klubben. 

#14 Freddie Ladapo (1+)
14 (8+6) matcher, 1 må, 1 assist, 3 poäng 
Det fanns faktiskt stora förhoppningar när Freddie Ladapo presenterades som en januarivärvning och förstärkning till forwardssidan inför den andra halvan av säsongen. Visserligen enbart genom ett låneavtal, men det är en spelare som klubben jagat förr och det är få forwards som varit en mer pålitlig målgörare på den här nivån under de senaste fem säsongerna. Nu skulle det dock inte visa sig gå som det gjort tidigare i Plymouth, Rotherham och Ipswich. Trots relativt gott om speltid blev Ladapo aldrig fungerande i ett - någorlunda - funktionellt Charlton. Och då är det faktiskt en besvikelse att vi, tillsammans med Ladapo, bara fick ut ett mål av den erkända januarivärvningen. Det är svårt att se Charlton gå för en värvning efter den här våren, men den klubb i League One som gör det kommer givetvis få mål i massor av Ladapo kommande säsong. 

#22 Chuks Aneke (2+)
17 (2+15) matcher, 2 mål, 3 assist, 9 poäng 
Allas vår Chuks Aneke fick en säsong likt hur det brukar bli för Aneke. En del skadebekymmer, få starter, fler inhopp och ganska mycket påverkan. För ja, även om man varje säsong får konstatera att han är gjord av glas och egentligen inte klarar av upprätthålla sig på den här nivån av idrottande längre - så gör han sig hela tiden aktuell och viktig för laget. Det finns ingen annan spelare i divisionen, eller i hela EFL för den delen heller, som på bara några minuters speltid kan få så stor inverkan på en matchbild och förändra den på egen hand. Därför kommer alltid Aneke bedömas godkänd efter en säsong. Nu blev det två mål och tre assist, men bara av sin blotta närvaro på plan vann Charlton fler poäng än så när man kunde använda Aneke. Måtte han kunna få en hel skadefri säsong igen. 

#29 Daniel Kanu (3+)
30 (20+10) matcher, 6 mål, 2 assist, 12 poäng 
Så kom äntligen det ordentliga genombrottet för Daniel Kanu. Den snabba djupledslöpande forwarden från de egna leden som det pratats om under ett par säsongers tid. Det började med några kortare inhopp i början av säsongen, som följdes upp med en kort utlåning till Southend Utd i National League, för att sedan återkallas och vara redo för League One på heltid. Under den här tiden har Kanu fått förtroende och speltid - och verkligen växt med det. Han har växt till sig, blivit starkare och smartare. Resultatet blev en mer eller mindre startplats under vinter- och vårsäsongen samt sex mål i ligan. Med det sagt är Kanu en spelare för seniortruppen framöver också, där han numera i allra högsta grad är med och konkurrerar om en startplats som forward. 

#30 Slobodan Tedic (1+)
13 (4+9) matcher, 2 mål, 1 assist, 0 poäng 
Då var vi framme vid säsongens helt värdelösa lånespelare till forwardspositionen. Ja precis, den här säsongen passade klubben på att hämta in en värdelös spelare till nästan varje position i centrallinjen. När det kommer till spelaren längst fram så handlar det om serben Slobodan Tedic, från Manchester Citys organisation. Han anlände på deadline day av sommarfönstret - vilket det uppenbarligen fanns en anledning till - och lyckades aldrig slå sig in på sin tilltänkta position. Absolut, han arbetade förtjänstfullt de matcher han fick spela ytter, men utstrålade i övrigt hela tiden förvirring och begränsat fotbollskunnande. Lånet avbröts av förklarliga skäl så fort 2023 blivit 2024 och Tedic var aldrig saknad efter det. Men visst, vi ska vara trevliga nog och tacka för de två målen han gav oss. 

#43 Micah Mbick (-)
2 (0+2) matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng 
Säsongens nya namn från akademin att lägga på minnet, och som förhoppningsvis har en ljus framtid till mötes, är Micah Mbick (född 2006). Forwarden släpptes fram av Appleton forwardsalternativen var få på grund av skador och summa summarum så blev det två liga- och två cupmatcher, samt ett mål. Hans kontrakt förlängdes även under säsongen. Mycket mer än så finns egentligen inte att säga.  

#45 Patrick Casey (-)
1 (0+1) match, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
Mycket av det som skrevs ovan går även att klistra in här på unge Patrick Casey, vars ligadebut och korta inhopp undertecknad bevittnade på plats i hemmamatchen mot Oxford Utd. Ännu en ung spelare från akademin och ännu en i rollen som forward. Precis som med Mbick så blir det intressant att se om Casey kan påverka sin tillvaro mer till kommande säsong. Vi vet hur snabbt uppåt det gick den här säsongen för Asiimwe och Anderson, så alla möjligheter finns för dessa namn att ta liknande steg i närtid. 

Managers 
Februari till April - Nathan Jones (2+) 
16 matcher, 4 vinster, 10 oavgjorda, 2 förluster, 1,38 poäng per match 
Bara ett godkänt betyg till en manager av Nathan Jones kaliber, som kom in sent på säsongen och räddade kvar ett historiskt dåligt Charlton? Ja, förstå mig rätt. Arbetet som Jones står för när han kommer in och ser till att Charlton Athletic faktiskt håller sig kvar - i en för säsongen svag tredjedivision - är starkt och förtjänar sitt befogade beröm. Han är högt aktat namn på den här nivån och vad framtiden har att erbjuda, med Jones som fortsatt projektledare, kittlar mer för varje dag som vi går mot den nya säsongen.

Men, ska Jones enbart bedömas för de månader han har varit här så är han också enbart godkänd. Han kom in och gjorde det som alla förväntade sig att han skulle uträtta. Han fick laget att sluta förlora och han fick klubben att stanna kvar - han gjorde jobbet som behövde göras. Det var inte så att Charlton som lag blev märkbart mycket bättre utan Jones skruvade på det taktiska och tog till enkla metoder för att framför allt få laget att börja fungera, och det gjorde man tillräckligt för att undvika worst case scenario. Det som gör att Jones kommer att kunna bedömas högre framöver börjar från och med nu istället. 

UP THE ADDICKSSSSS!

Oliver Fredrikssonoliver.f.98@hotmail.com@oliverfredriks2024-05-26 17:43:00
Author

Fler artiklar om Charlton