Säsongsbetygsättning av spelartruppen – mittfältare och forwards
Fortsättning på betygsättning av spelartruppen som utgjort Charlton Athletic säsongen 22/23. Denna gång handlar det om mittfältare och forwards.
Statistiken som presenteras utgår från League One, men prestationer i cuperna vägs naturligtvis in i betygsättningen. Här medföljer även den totala summan av de poäng som tilldelats i min personliga poängliga under säsongen.
Betygsättningen utgår som vanligt ifrån följande:
(5+) – Enastående, överjäklig, utomordentligt bra, med mera
(4+) – Mycket väl godkänd
(3+) – Väl godkänd
(2+) – Godkänd
(1+) – Icke godkänd
(-) – Spelade för lite för betyg
Mittfältare
George Dobson (4+)
45 (44+1) matcher, 1 mål, 3 assist, 30 poäng
Ska vi prata om att konsekvent genomföra stabila prestationer i Charltontröjan så är det här. Hos George Dobson, som varit kapten sedan Holdens övertagande, vet vi vad vi får. Match in och match ut. Det är hög lägstanivå, oändligt med spring i benen och ingen tvekan om att sätta in kroppen i dueller. En nog så viktig pusselbit som behövs för att det ska gå bra i den här divisionen och som sätter ljus på vad det är som har saknats hos flera av lagkamraterna under de senaste säsongerna. Dobson är det första namnet som Holden skriver på laguppställningen och är således den som användes flitigast av samtliga spelare i truppen under hela säsongen. Det säger det mesta.
Diallang Jaiyesimi (1+)
7 (2+5) matcher, 0 mål, 1 assist, 0 poäng
Efter lite mer än två säsonger i klubben börjar det bli alltmer tydligt att DJ inte är en tillräckligt bra spelare för Charlton. För att tala ännu mer klarspråk framstår han som en av de mest medelmåttiga yttrar klubben lyckats skaffa sig på senare år. Från att ha kommit från relativt regelbunden speltid under förgående säsong skulle han nu falla ifrån ordentligt i konkurrensen och användes knappt, förutom i inledningen av hösten. Situationen var givetvis inte optimal för några parter och därmed blev det en naturlig utlåning i januarifönstret till Johnnie Jacksons AFC Wimbledon i League Two. Av rapporterna att döma lyckades han inte göra det särskilt mycket bättre där, trots ökad speltid. DJ har fortsatt kontrakt med Charlton men framtiden borde vara osäker.
Jake Forster-Caskey (2+)
3 (0+3) matcher, 0 mål, 0 assist, 1 poäng
Det var med sorg i bröstet som Jake Forster-Caskey vinkades av i januari, efter sex säsonger i Charltontröjan. Konkurrensen var tuff om vem som skulle spela på centralt mittfält och JFC var kanske inte riktigt att känna igen efter att ha rehabiliterat sig tillbaka från sin andra svåra knäskada. Det blev bara tre inhopp under Ben Garner, som inte hade några ögon för JFC, och för den goda sakens skull var det därför inte mer än rätt att släppa honom till Stevenage när tillfället gavs i januarifönstret. Där fick han sedan vara med och fira uppflyttning till League One för några veckor sedan. Det går såklart egentligen inte att bedöma JFC som godkänd, men på grund av emotionella inslag går det heller inte att underkänna honom – för hade han fått spela så vet vi också om att han hade levererat!
Albie Morgan (2+)
35 (24+11) matcher, 3 mål, 7 assist, 15 poäng
Nej, 2022/23 skulle inte heller bli något speciellt ur Albie Morgan-perspektiv utan det mest skulle gå som det brukar för den egna produkten. Han hade svårt att göra sig ett namn i startelva under Garner, men tog sig tillbaka och blev en startspelare under Holden. Han fortsatte med andra ord att pendla rejält i sina prestationer och som säsongsbetyg kommer Morgan aldrig över 2+, även om han varje säsong har sina matcher och likväl producerar hyfsat med assist trots sin ojämnhet. Något betyg kommer dock inte att delas ut efter nästa säsong, för Morgan är en av dem som nu inte erbjudits ett avtal och därmed kommer lämna klubben. Ett emotionellt sorgligt beslut, men troligtvis ett vettigt sådant.
Alex Gilbey (-)
0 matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
Det blev ingenting av Alex Gilbeys tredje säsong på SE7. Med ett fullknökat innermittfält var Gilbey den som offrades först under Garners ledning. En utlåning till Stevenage i League Two blev lösningen och där var han med under hela säsongen som till slut innebar direktuppflyttning. Hans kontrakt går nu ut med Charlton och det lämnar en något bitter eftersmak sedan det publicerades filmer på sociala medier där Gilbey sjöng nedvärderande om Charlton under Stevenage uppflyttningsfirande. En händelse som inte direkt stärker hans anseende i Charltonled efter hans två högst mediokra säsonger i klubben. Nästan värd ett underkänt betyg bara för det.
Conor McGrandles (1+)
9 (2+7) matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
Från Lincoln anlände Conor McGrandles som bosman under sommaren och skrevs då – med all rätt – upp som det nyförvärv med högst anseende, efter sina starka säsonger hos the Imps. Han adderades till det centrala mittfältet och förväntan var att McGrandles skulle bli en av de tre ordinarie spelarna på positionen, men det infriades aldrig. Istället kom han endast att spendera hösten i Charlton och den tiden handlade mest om att vara ur matchform eller att vara skadad. Det fanns sedan ingen möjlighet för McGrandles att konkurrera på positionen, så lösningen blev att spendera våren som utlånad hos Cambridge, i samma division, och där gick det bra mycket bättre när han var med och hjälpte dem genom sin ”great escape” till nytt kontrakt. Han återvänder nu till Charlton under sommaren för att bli den spelare man värvade.
Charlie Kirk (2+)
21 (14+7) matcher, 3 mål, 4 assist, 10 poäng
Det är inte lätt att bli klok på Charlie Kirk i Charltontröjan. Till en början såg det mesta ut att vara upplagt för att det skulle bli en framgångsrik säsong för honom. I Garners offensiva ideologi och anfallsinriktade formation, gjorde han några riktigt starka insatser och ändå hyfsat med poäng. Men sedan började formen svikta i takt med laget, likaså humöret, och efter tränarbytet hårdnade konkurrensen rejält på ytterpositionerna, där Holden uppenbart valde spelare som presterade jämnare. För andra säsongen i rad följde alltså en utlåning under vårsäsongen och även denna gång blev den lyckad, nu i Burton. Kontraktet med klubben gäller fortfarande men kommande säsong känns lite som sista chansen för Kirk att göra sig ett namn på The Valley.
Gavin Kilkenny (1+)
8 (6+2) matcher, 0 mål, 0 assist, 1 poäng
Ett januarilån som det talades gott om från Bournemouthhåll, även om han inte lyckats slå sig in i Stoke under höstens utlåning där. Till skillnad från många förgående januarilån – och då i synnerhet centrala mittfältare – skulle Kilkenny få några starter och presterade godkänt under dessa. Men det var heller inte mer än så. Han kom inte in och påverkade laget i någon riktning utan framstod mer som en alibispelare som fungerade i divisionen. Av den anledningen får han trots allt ändå sorteras in i det välfyllda facket av spelare som inte bidragit med särskilt mycket under sin korta lånevistelse i klubben.
Jack Payne (2+)
39 (12+27) matcher, 4 mål, 6 assist, 12 poäng
Jack Payne hämtades in som det tredje och sista nyförvärvet från Swindon under sommaren – där han säsongen innan stått för 13 mål, med Garner som manager. I Charlton skulle han försöka trycka sig in på ett redan välbefolkat centralt mittfält, för det stod tidigt klart att han som ytter – där han också kan användas – inte riktigt räckte till. Det gick väl sådär med det får man säga, men han skulle ändå bli en viktig truppspelare som alltid kom in (byttes in hela 27 gånger, flest i truppen!) med energi och med ett driv att påverka matcherna. Bara genom en proffsig och härlig inställning blev det till slut sammanlagt 10 poäng, i form av mål och assist, från Paynes sida och det ska inte underskattas från en spelare som har svårt att göra sig ordinarie. Med det sagt har han nog högre krav på sig själv inför kommande säsong.
Scott Fraser (3+)
42 (41+1) matcher, 9 mål, 5 assist, 27 poäng
I januari 2022 värvades Scott Fraser in som ett högoktanigt nyförvärv för divisionen – och det med all rätt efter sina säsonger i Burton och MK Dons. Men under sin första halva säsong i Charlton kom Fraser aldrig riktigt in i det och våren blev en besvikelse. Förhoppningen var att det skulle ordna upp sig i den här säsongen, och det får man väl säga att det i stora delar har gjort. Det finns fortfarande någon växel till att lägga i för att bli så där MK Dons-outstanding som han kan vara. Men nio mål och fem assist från sin centrala mittfältsposition är bra och Fraser gör en klart väl godkänd säsong. Kommer fortsatt vara viktig framöver genom sin kreativitet och förmåga att lösa upp knutar hos motståndarlagen.
Corey Blackett-Taylor (3+)
29 (19+10) matcher, 8 mål, 3 assist, 18 poäng
Var det någon som var en frisk fläkt och positiv överraskning under förra säsongen så var det Corey Blackett-Taylor. Och vad det gäller den här säsongen så får vi säga att vi upplevde en progression här. CBT fortsatte vara ett yrväder på sin ytterkant och tog sig runt vilken motståndare som helst om det klaffade för dagen. Nu klaffade det ganska och då bildade han ett av divisionens mest fruktade ytterpar tillsammans med Rak-Sakyi. Och när det inte klaffade för laget var det många gånger man helt enkelt förlitade sig på en individuell prestation från CBT och att matchen skulle börja leva igen. Dessutom förbättrade han det som han saknat lite tidigare, det vill säga poängproduktionen. Åtta mål och tre assist är helt ok för en ytter vars säsong tog slut redan i mars på grund av skada. En option aktiverades och förlängde hans kontrakt under säsongen, så kvar är han även under nästa.
Charles Clayden (2+)
8 (5+3) matcher, 0 mål, 0 assist, 1 poäng
På grund av en felbalanserad trupp fick yttern Charles Clayden sina chanser under försäsongen och de inledande månaderna av League One – fast som vänsterback. Det gjordes med varierande kvalité av resultatet, där hans offensiv och snabbhet utnyttjades i spelförande matchbilder men defensiven blev lidande i det motsatta. En ganska normal verklighet för en spelare som lite hastigt ska spelas in från en offensiv till en defensiv position. Senare skulle det dock inte ges fler chanser till Clayden, som istället skickades ut på en utlåning till Bromley i National League under hösten, för att sedan under våren skrivas över permanent till Wealdstone i samma division. Hur det resonerades i de här besluten hade varit intressant att lyssna till, men det är klart att Clayden mår bäst av regelbunden speltid på den nivå som han är mest anpassad för, för tillfället.
Aaron Henry (2+)
14 (3+11) matcher, 0 mål, 1 assist, 0 poäng
Det har länge talats gott om Aaron Henry inom Charltons organisation och det här var säsongen när han fick smyga igång sin seniorkarriär genom att tillhöra matchtruppen under i stort sett hela andra halvan av säsongen. Det blev fler inhopp än starter, och det syntes att Henry ännu väger lite för lätt för att gå in och kontrollera ett centralt mittfält i divisionen. Men hans fötter och spelfördelande egenskaper är fortsatt lika intressanta, och den unge mittfältaren har erbjudits ett nytt avtal inför nästa säsong. En utlåning till ett bra lag i National League, eller stabilt gäng i League Two, vore nog inte helt fel för att få Henry att ta snabbare och större kliv i sin utveckling. Godkänd.
Henry Rylah (-)
1 (0+1) matcher, 0 mål, 0 assist, 0 poäng
För att återkoppla till förgående inlägg så var Rylah den tredje akademispelaren som fick göra ligadebut genom ett inhopp i den sista omgången i Cheltenham. Således är det inte rättvist att bedöma honom, men man kan i alla fall utläsa att han är en spelare klubben tror på från den egna akademin. Annars hade han inte fått göra inhopp och han hade inte erbjudits sitt första professionella kontrakt. Kommer säkert att involveras i cupsammanhang under kommande säsong.
Forwards
Macauley Bonne (1+)
16 (8+8) matcher, 2 mål, 0 assist, 0 poäng
När kontraktet revs med QPR i början av januari så återvände Macauley Bonne till Charlton för en andra sejour – det ska dock sägas att han var på väg redan i augusti, som någon form av anfallslösning, men då gick en låneaffär aldrig i lås. Och tur var väl kanske det, för Bonnes tid i Charlton blev allt annat än lyckad. Det syntes direkt att det var en formmässigt svag och självörtroendelös Bonne som kom in och redan där var det uppförsbacke i att försöka vinna över klubbens supportrar på sin sida igen - som han på olika sätt lyckats stöta sig med sedan han lämnade 2020. Det blev till slut 16 intetsägande framträdanden och två komiskt simpla mål, innan Bonne klampade i klaveret igen på sociala medier och gjorde sig oönskad efter 6-0 förlusten mot hans favoritlag Ipswich. Det korta kontraktet förlängs inte av förklarliga skäl och Bonne lämnar nu förhoppningsvis klubben för gott.
Jayden Stockley (1+)
24 (20+4) matcher, 2 mål, 4 assist, 2 poäng
Jayden Stockley gick in i den här säsongen som klubbens kapten, målgörare och tydliga uppspelspunkt. Efter halva säsongen skulle inte vara något av det, och faktiskt inte ens Charltonspelare. Nej, det här skulle inte alls bli som man hade tänkt sig för Stockley. Som bollmottagare och boxspelare kom han inte överhuvudtaget till sin rätt i Garners possessionorienterade fotboll. På grund av snål konkurrens fick han trots allt spela en del, men det skulle knappt bli några mål och det gjorde faktiskt lite ont att se hur missanpassad han var för den här upplagan. Det skulle inte heller bli bättre när Holden kom in och korrigerade vissa saker i spelet. Istället blev han med lagkaptensbindeln, till förmån för Dobson, och i januari förstod man att Stockleys tid i klubben gick mot sitt slut. Det blev en övergång till Fleetwood, där han omedelbart kom mer till sin rätt genom att användas på just rätt sätt.
Jesurun Rak-Sakyi (5+)
43 (40+3) matcher, 15 mål, 9 assist, 35 poäng
Säsongens spelare är Jesurun Rak-Sakyi, utan någon egentlig diskussion. Yttern lånades in från Crystal Palace organisation, för att få en första seniorsäsong i kroppen. Och som han skulle ta sig an den! Det syntes i ett tidigt stadie att Rak-Sakyi skulle fylla en funktion på den här nivån. Ett stadie som sedan utvecklades till att han snarare var för bra för den. Den högklassiga kombinationen av hans finess, smartness och smidiga rörelsemönster är få förunnat att ha inom sitt lag, och det var längesen vi såg en så individuellt skicklig spelare i Charlton, som verkligen kunde avgöra matcher på egen hand. Han blev, utöver säsongens spelare, poängbäst med 15+9, och det kan man med bara applådera åt för en seniordebutant. Det finns inte chans att vi får se Rak-Sakyi i League One nästa säsong, så vi kan egentligen bara tacka för showen, placeringen i tabellen och önska honom lycka till i sin utveckling mot något stort.
Chuks Aneke (1+)
13 (1+12) matcher, 1 mål, 1 assist, 3 poäng
Ja, sagan om Chuks Aneke i Charlton har inte utvecklats till en rolig historia. Han köptes tillbaka till klubben i januari 2022, efter att ha lämnat klubben gratis sex månader tidigare, och har sedan dess bara fördjupat sin skadeproblematik. Det blev ingen ordning under försäsongen och det smittade sedan av sig på hela säsongen, som tog slut i hemmamatchen mot Sheffield Wednesday när en skada slogs upp efter ett endast 24 minuter kort inhopp. Frisk och hel vet vi om att han är en av divisionens främsta på sin position och att han på egen hand kan vända matchbilder, men nu handlar det nästan enbart om hur mycket fotboll han egentligen har kvar i kroppen? I denna status får han ses som en av klubbens sämsta rekryteringar på lång tid, tyvärr.
Miles Leaburn (4+)
35 (18+17), 12 mål, 2 assist, 15 poäng
Det var inte många inför säsongen – eller det var ingen – som kunde gissa att den här upplagan av Charlton Athletic skulle bli så här beroende av en ung Miles Leaburn, som inför premiären mot Accrington inte hade en sekunds erfarenhet av speltid i League One. Inhopp och mål blev det i alla fall direkt, och sedan utvecklades Miles – sakta men säkert – till lagets givna förstaval som centerforward. Det blev involveringar i 35 omgångar och 12 mål som debutant i divisionen och det är långt mer än tillräckligt för att spås en lysande framtid. Stor, stark och teknisk har han en stil som få andra i hans ålder, och eftersom han redan hanterar seniorfotboll lär det inte dröja länge innan han uppvaktas av större drakar – om han inte redan gör det. Vi är otroligt glada över att nästa generation Leaburn slår igenom i Charlton, och det är så givet att utse honom som ”årets överraskning” med ett MVG i betyg.
Daniel Kanu (2+)
10 (2+8), 0 mål, 1 assist, 0 poäng
Ytterligare en yngre förmåga som fick börja nosa på allvarsam seniorfotboll var den kvicke forwarden Daniel Kanu. Ett par starter och lite fler än en handfull inhopp blev det och under dessa har han hunnit visa sina egenskaper, däribland snabbheten och djupledsspelet. Många mål har det fortsatt blivit i klubbens akademilag och Kanu är en spelare man tror på i framtiden. Kanske att en utlåning är att vänta, för i nuläget upplevs League One-kostymen något för stor för honom. Men godkänd är han, likt övriga ungtuppar.
Tyreece Campbell (2+)
22 (13+9) matcher, 2 mål, 2 assist, 8 poäng
Bortsett från Leaburn var Tyreece Campbell den unga spelare som fick spela mest. Detta främst efter januarifönstret då det lättades upp rejält i konkurrensen om ytterpositionerna och när sedan Blackett-Taylor skadade sig så var en av kanterna hans. Till en början var han lite väl valpig i det mesta på planen, även om snabbheten och tekniken hela tiden funnits där. Men allt medan förtroende stod sig och speltiden ökade, så växte Campbell med uppgiften och såg mer mogen ut för varje match som gick. Aktionerna på planen blev mer självklara och några poäng trillade in. Är faktiskt snuddande nära ett 3+, och är i nuläget den – tillsammans med Ness och Leaburn – som ligger längst fram i sin utveckling och lär vara än mer redo för League One nästa säsong.
Manager
Dean Holden (3+)
25 matcher, 11 vinster, 5 oavgjorda, 9 förluster, 1.52 poäng per match
I stunden av Charlton ännu en gång behövde en ny manager under Thomas Sandgaards ägarskap så kändes det faktiskt svårt att peka ut vem som skulle känna sig manad att komma och ta chansen i en klubb där uppenbarligen mycket gått fel under höstsäsongen. I samband med att ägarskapet samtidigt var i förhandlingar med ett konsortium gällande en försäljning så anställdes Dean Holden som ny manager, som ett första steg i konsortiet riktning mot ett övertagande. Som vi alla vet föll den här affären i stöpet men Holden blev kvar, erbjöds ett nytt avtal och slutförde säsongen till en 10:e plats. När han tog över handlade det mer om att undvika en definitiv bottenstrid och att rädda det som gick. Således får man säga att det var en bedrift av Holden att komma in och förändra den situation som laget försatt sig i tabellmässigt.
Samtidigt gjordes det ganska rejäla förändringar inom laget i januarifönstret och det går absolut att argumentera för att truppen både blev av sämre kvalité på pappret och tunnare. Men Holden ville ha hungriga och motiverade spelare, och sminkade sedan grisen efter bästa förmåga. Ojämnheten i spelet fortsatte göra sig påtaglig men skulle ändå göra en bättre vår- än höstsäsong och Holden gjorde sig lätt att gilla på det här halvåret. Ett väl godkänt är välförtjänt.