2021-04-10 16:00

Sunderland - Charlton
1 - 2

Sunderland AFC - Charlton 1-2

Samtliga deltagande aktörer i Charlton Athletic visade att långfredagens fina insats i Doncaster inte var en tillfällighet, utan i stället höjdes nivån ytterligare och the Addicks lyckades brotta med sig tre poäng hem från Sunderland. Genom ett tillskrivet självmål och Alex Gilbeys första i Charltontröjan kunde den formstarka svarta katten vältas och Charlton befäste sitt intresse om att vara med i kampen om play-off platserna.

Adkins gjorde ingen förändring i sin laguppställning (4-3-3) från förra veckan utan gav förtroende till samma elva gubbar igen. Ian Maatsen fortsatte i sin högerytterposition, Ben Purrington fyllde åter upp vänsterbacksplatsen, Adam Matthews verkar ligga före Chris Gunter i rangordningen och Alex Gilbey har gnetat sig in på tremannamittfältet. Egentligen inte särskilt oväntat då förra omgångens laginsats varit väldigt förtroendeingivande. Ibland behöver man inte ändra på ett vinnande lag. Sunderland mönstrade i sin tur en förväntat stark startelva med en offensivt balanserad 3-4-3 uppställning.

Charlton: Amos, Matthews, Inniss, Pearce, Purrington, Forster-Caskey, Pratley, Gilbey, Maatsen (Millar 66), Stockley, Jaiyesimi (Gunter 72).
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Oshilaja, Shinnie, Watson, Schwartz.

Sunderland: Burge, Power, Sanderson, O`Nien, Gooch (Stewart 62), Scowen, Winchester (McLaughlin 60), McFadzean (Hume 62), O`Brien (Jones 60), Wyke, McGeady.
Ej använda avbytare: Matthews, Diamond, Leadbitter.

Första halvlek
Matchens inledning satte verkligen sin prägel på matchen och det gick tidigt att tyda att det var två bra lag som mötte varandra. En öppen och jämn match, men till en början fördel för Sunderland i chansväg. Tidigt i matchen lyfte Aiden McGeady fram en boll en i djupled, där Charlie Wyke löpte sig fri och med en halvvolley stötte bollen utanför Ben Amos högra stolpe. Detta följdes upp i 11:e minuten med att samme Wyke stal bollen från Pratley på mittplan och skapade sig ett friläge, där Ben Amos kom ut bra, gjorde sig stor och presterade en makalös enhandsparad på Wykes chippförsök. Ett mycket viktigt agerande från Amos för att inte skänka bort ett tidigt baklängesmål.

Vidare spelade inte Charlton dåligt utan bara minuter efter Wykes läge var man minst lika nära att nå sig på ett ledningsmål. Forster-Caskey lyfte in en frispark från halva halvplan och i röran av människokroppar råkade Luke O`Nien nickskarva bollen i egen stolpe. Ut studsade en retur men den avvärjde Dion Sanderson. Ytterst nära ett turligt ledningsmål för Charlton som lät vänta på sig ett litet tag.
Lagen fortsatte turas om i målchanser och därmed var det åter dags för Sunderland. Visserligen blev läget avblåst för en ojusthet, men det viktiga med situationen var att Amos gjorde en ny snygg enhandsräddning på Aiden O`Briens försök. Ett par minuter senare gjorde Amos ett nytt bra ingripande när han boxade undan ett inlägg från vänster. Tydliga tecken på att han vaknat på rätt sida denna eftermiddag.

Nu var 30 minuter spelade och det hade varit mycket underhållande sådana mellan två bra lag. Det var på nytt dags för en chans från Charlton och denna gång skulle turen vara på Charltons sida hela vägen in i mål. Forster-Caskey levererade en hörna från vänster, och Ryan Inniss hade lyckats göra sig anmärkningsvärt fri inne i straffområdet. Planens störste spelare kom fram ostört i en ledig yta och kunde nicka mot mål. En skymd Lee Burge räddade bollen tillfälligt och i paniken vid mållinjen misslyckades Josh Scowen med att rensa bollen åt rätt håll och i stället låg den nu i eget nät. 0-1 (32) Charlton och målet skrevs in som självmål.

Resultatet skulle stå sig halvleken ut men Sunderland högg framåt direkt efter Charltons ledningsmål och kunde lika gärna ha kvitterat omedelbart. Aiden McGeady visade inga tecken på att närma sig en formsvacka utan fortsatte vara katalysatorn i Sunderlands anfallsspel. Irländaren nöp till med hårt skott från vänster, och Amos kunde bara styra bollen till en fast situation. 0-1 i halvtid.

Andra halvlek
Matchen fortsatte sin utveckling i andra halvlek. Mycket kamp började utspela sig mellan straffområdena och lagen lade ner hårt jobb sina respektive försvarsarbeten. Första och bästa målchansen fick Stockley i minut 59 när han i helt fritt läge inne i straffområdet nickade i stolpen. Läget uppstod efter mycket fint förarbete från DJ Jaiyesimi, men en annars bra Stockley måste göra mål på den chansen. Nu skulle missen inte visa sig helt ödesdiger för bara två minuter senare kom utökningen och där var Stockley i allra högsta grad inblandad.

Adam Matthews riktade ett högerinkast mot Stockley som klokt levererade vidare bollen med en nickskarv in mot boxen. Alex Gilbey tog löpningen in i straffområdet för att möta upp med skott men missade bollen och lyckades då i stället med en skottfint samtidigt som han slumpmässigt fick med sig bollen i steget. Situationen ställde försvararna i Sunderland, och Gilbey skapade sig ett ganska fritt läge där han sköt 0-2 (61) mellan benen på Burge. Gilbeys första mål i Charlton.

Sunderland skruvade nu upp tempot och gjorde fyra förändringar för att få ordning på något framåt. Charlton fick snabbt ställa om till att nästan enbart spela försvarsspel. Förutsättningarna inför detta förberedde Adkins genom att på kort tid sätta in både Liam Millar och Chris Gunter på planen. En anstormning var alltså att vänta från Sunderland och reducera skulle man också göra.

En längre boll på djupet gjorde att Charlton fick arbeta bakåt och Amos kom ut långt i straffområdets vänstra kant för att avvärja en målchans för Wyke. Returen studsade ut fritt till Ross Stewart vars chans Amos också hann rädda, men den efterföljande och sista reutren mötte Josh Scowen upp med huvudet och kunde nicka in 1-2 (77) i det tomma målet. Inte ofta man ser någon nicka in ett mål från utanför straffområdet.

Med tio minuter, plus tillägg, kvar avtog inte anstormningen men några större målchanser skulle inte presteras. Charlton stod väl rustade för ett rakare spel med Inniss, Pearce och en droppande Pratley i straffområdet. Samtliga drog sitt strå till stacken i försvarsarbetet och man visade en härlig attityd för att behålla resultatet intakt. Charlton vinner med 1-2.

Efter match
Vilken meriterande seger! Det var väl egentligen mer än vad man hade kunnat hoppas på. Nog för att Charltons bortaspel varit den starkaste livremmen den här säsongen men att resa upp och göra den insatsen i norra England på Stadium of Light är bara rent av imponerande. Visst, kunde vi göra det Doncaster så skulle det väl även gå i Sunderland men man får heller inte glömma att de båda lagen är på helt olika nivåer i formkurvans diagram. Doncaster förlorade denna helg hemma mot Wigan med 1-4, medan Sunderland inför matchen kom med en statistik på 14 obesegrade matcher och på många sätt även hade imponerat såväl resultat- som spelmässigt. När nu Sunderlands fina svit avbröts, kunde Charlton förlänga sin och vi är nu uppe i åtta matcher utan förlust och det var första gången sedan månadsskiftet oktober/november som Charlton vann två matcher i följd.

I bra matcher finns det såklart mycket positivt att säga. Ben Amos gjorde det bästa av sin födelsedag med att storspela och är den som har enskilt störst inverkan på att matchbilden utvecklas som den gör till Charltons fördel. Hade inte hans vänsterarm varit så pass uppvärmd hade matchrapporten sett helt annorlunda ut. Den nyligen sammansatta backlinjen fick åter 90 minuter att spela ihop sig och visst känns det bra att kvartetten Matthews-Inniss-Pearce-Purrington har visat sig fungera som dem gör. Inte mig emot väljer Adkins uppenbarligen Adam Matthews före Chris Gunter, och den bitvis kritiserade Purrington har kommit in och agerat precis som en vänsterback ska göra – det vill säga stabilt. Inniss ser inte ut att ha varit borta ett halvår och mittbackskollegan Pearce stångades nämnvärt med Charlie Wyke matchen igenom. Trion på mittfältet ger inte skäl till förändringar och bara stärker sina positioner i laget. Det finns inte många mittfält i världen som vill springa in i JFC, Pratley och Gilbey. Offensivt gick det tyngre för Maatsen denna match, men Stockley lade ner ett arbete för två och DJ Jaiyesimi blir på allvar bara bättre och bättre för varje sekund han gör på planen.

Det kittlar rejält nu när man går in och kikar på övriga resultat och tabellens veckovisa förändringar. Det bjöds på en målrik omgång i League One, med både väntade resultat och en och annan skräll. Hull och Peterborough tog varsina planenliga 0-3 segrar mot Plymouth respektive Swindon. De båda lagen var nog också de som jublade högst när slutsignalen i Sunderland hade rapporterats in. I slaget om play-off platserna var det mycket som gick Charltons väg. Blackpool och Lincoln delade sportsligt på poängen (2-2) i sitt möte, och Portsmouth gick, likt många andra denna vår, på minan som kallas Burton Albion (1-2). Kul var det också att Doncaster fortsatte att förstöra för sig själva genom den nämnda förlusten mot Wigan, och att Accrington fick sig en rejäl omgång i rutan av AFC Wimbledon (1-5). Nog för att denna sida skriver fler kommentarer om divisionens toppskikt men det går ju inte bara att låta bottenstriden passera förbi. Det är hiskeligt jämnt mellan plats 19-24 där sex lag slåss om två konstraktsgivande platser.

Omgångens poäng
3p – Ben Amos: Ja om man nu tvingas spendera sin 31:a födelsedag långt borta från familj och hushåll så passar det väl inte bättre än att se till att dagen är värd det. Enhandsräddningen på Wykes friläge i första halvlek är världsklass och hans aggressiva dominans i sitt eget straffområde avvärjde Wykes hot i luftrummet under hela matchen. Gör utöver det ytterligare några räddningar som håller bollen utanför mållinjen och tilldelas därför mycket rättvist högsta poängutdelning efter denna insats. Förövrigt andra gången den här säsongen som Amos storspelar mot Sunderland.

2p – Ryan Inniss: Frågar man en utomstående så är det helt omöjligt att uttyda faktumet att Ryan Inniss igår gjorde sina andra raka 90 minuter på cirka ett halvår. Har bara flutit in i startelvan och gjort det lika gediget och stabilt som tidigare. Har än så länge visat sig vara en klockren rekrytering och är den som ligger bakom det så viktiga ledningsmålet.

1p – Alex Gilbey: Har också en skadefylld period bakom sig, men likt Inniss frisknat till i tid med Adkins intåg och då även gjort stora avtryck i startelvan. Fick äran att göra sitt första mål i Charltontröjan och krönte då en helhjärtad kämpainsats. River, springer och sliter för laget och tar mycket stryk. Fick en känning vid sitt mål men kunde fullfölja matchen.

COYA!