Sunderland - Charlton0 - 1
Sunderland – Charlton 0-1
Jayden Stockleys nickmål i andra halvlek blev poängvinnande, när Charlton tog en högaktad triumf mot Sunderland på Stadium of Light.
Som tillförordnad manager lämnade Johnnie Jackson direkt sin signatur på laguttagningen. Caretakern ändrade om från 4-2-3-1 till en rak och kontrollerad 4-4-2 formation. Ytterbackarna byttes rakt av från Chris Gunter och Papa Souaré till Adam Matthews och Ben Purrington. Samtidigt slängdes George Dobson, något oväntat, in från start på det centrala mittfältet tillsammans med Alex Gilbey. Dobson har vi inte sett av sedan den bedrövliga bortamatchen i på Adams Park i Wycombe, om jag inte missminner mig. Till sist blev Conor Washington forwarden som skulle komplettera Jayden Stockley längst fram i tvåmannaanfallet.
Lagen ställde upp så här:
Charlton: MacGillivray; Matthews, Lavelle (Pearce 31), Famewo, Purrington; Leko (Jaiyesimi 90+1), Dobson, Gilbey, Lee (Clare 80); Stockley (c), Washington.
Ej använda avbytare: Henderson, Watson, Blackett-Taylor, Davison.
Sunderland: Hoffmann; Winchester, Flanagan, Doyle, Cirkin; O’Nien, Neil (Evans 80); O’Brien (Gooch 70), Pritchard (Dajaku 70), McGeady (c); Stewart.
Ej använda avbytare: Burge, Alves, Wright, Hume.
Första halvlek
Inte helt oväntat var det Sunderland som tog tag i matchen från start. Av förklarliga skäl kom man med ett större individuellt självförtroende i spelartruppen och det tog sig uttryck i hur de smidigt kombinerade och rörde sig fram. Craig MacGillivray tvingades till aktioner relativt omgående när både Dennis Cirkin och Aiden O´Brien provade honom i inledningen. Sunderlands offensiv låg hela tiden på rulle och de kunde ställa om från försvar till anfall på endast en passning från egen planhalva.
Charlton växte dock snabbt in i matchen denna helg. Genom att skapa ett par fasta situationer lyckades man få fast bollen på sista tredjedelen. Så skapades också Charltons första målchans när Sam Lavelle vann sin nickduell vid bortre stolpen och Thorben Hoffmann fick göra en räddning. Det här blev någonstans starten på hur Charlton tog för sig mer och flera spelare stod för flera fina individuella prestationer i ett kollektiv som såg ut att fungera för dagen.
När halvtimmen var spelad hade det verkligen satt sig att Charlton agerade som ett tungt kollektiv. Utöver flera fasta situationer hade man lyckats med en snabb återerövring då presspelet fungerade och Sunderland inte allt för sällan tvingades till ett längre spel. Anfallarna jobbade hårt tillsammans i takt och på mittfältet smällde Dobson och Gilbey på som aldrig förr. Jonathan Leko var det i särklass största hotet framåt då han ständigt ställde frågor till Sunderlands försvar och uppträde tämligen okontrollerbar på sin högerkant. Någon hundraprocentig målchans skapades trots allt inte men likväl var bollen ganska ofta och snurrade i och runt Sunderlands straffområde. Tyvärr tvingades en oplanerad förändring fram i minut 31 när Lavelle inte kunde fullfölja matchen och byttes av mot Jason Pearce, som tog plats i mittförsvaret med Akin Famewo.
Även om Sunderland såg lite chockade ut över hur Charlton uppträtt under den första halvleken fick hemmalaget visa upp att det är en bra upplaga som pusslats ihop uppe i norr. Det stämde inte helt i deras spel och då främst i den sista avgörande passningen. Men man skulle ändå producera halvlekens bästa målchans. I 41:a minuten nickskarvade Luke O´Nien Aiden McGeadys hörna mot bakre delen där en till synes omarkerad Ross Stewart fick till en volleybredsida. MacGillivray hängde med i händelseförloppet och gjorde sidledsförflyttningen som krävdes för att styra undan avslutet. En bra reflex från Macca.
0-0 stod sig halvleken ut och sett till det förgångna under säsongen var det bra på alla vis. Charlton hade uppträtt som ett ordentligt lag och faktiskt tävlat jämsides mot divisionens kanske bästa lag på bortaplan. Visst var det den kollektivt bästa halvleken hittills under den här säsongen.
Andra halvlek
Charlton satte tonen genom att Adam Matthews stod för två fina brytningar direkt i andra halvlek. Det fina spelet från första fortsatte och redan i 52:a minuten borde Charlton tagit ledningen. Leko kom runt till höger genom att vända in och ut på Cirkin och sköt in ett inspel som slank igenom mot bortre ytan. Där stod vänsterback Ben Purrington som fick öppet mål men på ren reflex skickade han tillbaka bollen ut mot Leko. Troligtvis blev han överraskad att bollen plötsligt dök upp genom myllret av kroppar men sett till chansen måste den generera mål.
Sunderland var snabb med att kvittera matchen i ordentliga målchanser. Bara fyra minuter efter Purringtons miss hade Sunderland möjligheten att ta ledningen. Alex Pritchard ryckte sig förbi på sin vänsterkant och hittade en cutback passning till Cirkin som löpt sig in i straffområdet och avslutade med ett direktskott i första stolpens ribbkryss. Hade det varit för en vecka sedan hade Sunderland säkert gjort ett symtomatiskt ledningsmål här men nu fanns helt plötsligt marginalerna på Charltons sida.
Mellan minut 60 och 70 presterade Charlton sin bästa fotboll under såväl matchen som för den här säsongen. Det skulle också vara då som matchen skulle vinnas. I 62:a minuten bröt Gilbey viktigt på mittplan och kollegan Dobson tog vid med att bara skicka ut den till högerkanten där Leko skapat sig ett gigantiskt övertag på Cirkin. Denna gång tunnlade han honom, kom runt och sköt in ett inlägg mot en uppvaktad Stockley. Forwarden kom själv inte till avslut men skapade en tillräcklig röra för att kunna släppa tillbaka på en rättvänd Elliot Lee som avslutade på ett från åtta meter men skottet gick rakt på högen av hejdlöst försvarande Sunderlandspelare. Ytterligare en fin chans som borde lett till något mer.
Men det skulle inte vara slut på målchanser för Charltons del. I 66:e skulle ett väluppbyggt anfall till slut få en produkt. Stockley spelade tillbaka på rättvänd i anfallets inledningsskede och denna gång var Gilbey den som lämnade över initiativet till högerkanten. Leko tog emot, stannade upp och tempoväxlade sig förbi Aiden McGeady mot kortlinjen för att skicka in ett nytt inlägg. Denna gång mot boxen dit Stockley tagit sig och i kamp med två motståndare nickade han in Charltons ledningsmål, 0-1 (66).
Härefter tog matchen en något annan riktning då Sunderland givetvis förstod vart den var på väg att sluta. Byten löpte av varandra och frustrationen till tog allt mer då Charlton inte uppträdde på det gästvänligaste sättet för att försöka bevara de poäng man inte varit bortskämda med att ta. I 76:e kom Stewart med skott men nekades genom en blockering av Pearce, vilken Sunderland ville få till hands. Nästa läge kom i 79:e när Leon Dajaku curlade ett farligt skott över ribban.
Samtidigt försvarade sig Charlton oerhört bra mot slutet och släppte inte till något alls under de kritiska minuter som återstod. I andra änden låg Conor Washington hela tiden på rulle och hotade i djupled och därför kunde Sunderland heller aldrig slappna av längst bak. Möjligtvis gick det ut över offensiven i forceringen för hemmalaget fick inte till sitt raka spel och de sista tio minuterna spelförstörde mer eller mindre Charlton med att ta god tid på sig samtliga situationer. Laget låg på rätt sida i varje situation och slutligen efter 95 minuter blåste domaren av till Charltons fördel. Seger med 0-1 mot Sunderland. Nu snackar vi!!
Efter match
Ja ni, vart ska man ens börja. Att det kan skilja så pass mycket på så få dagar. Från att vara helt utslagna och utan självförtroende i tisdags med ett sorgligt försvarsspel, till ett så äckligt solitt och hårt arbetande kollektiv. Tänk att en förändring på tränarbänken kan göra så mycket. Och då förstår jag såklart att detta bara var en enskild match. Mycket återstår och så vidare. Men att det kan vara en sådan total scenförändring när det gäller inställning och taktiskt genomförande. Det var i alla en minst sagt bra start för Johnnie Jackson och laget visade upp precis det som varenda en ville se av laget under en bortamatch i Sunderland.
På många sätt är det en helt felfri insats. Åtminstone om man går tillbaka till vilka tankar man gick med inför den här matchen. Det är den bästa kollektiva insatsen på jag vet inte hur länge? Alla i laget ska därför premieras för sin insats. Det har man inte haft anledning att göra varje helg om man säger så. Det var stenhårt arbete över hela planen och samarbetena satt där. Craig MacGillivray tar det han ska och var viktig i sina tidsfördrivande ageranden på slutet. Backlinjen förde sig exemplariskt. Adam Matthews och Ben Purrington har jag knappt sett bättre i en Charltontröja. Purrington stängde framför allt ner Aiden McGeady och hade honom i sin ficka!! Akin Famewo var klockren, inga konstigheter. Man stördes inte heller överhuvudtaget av att förändringen från Lavelle till Pearce tvingades genomföras. Det centrala mittfältet slet oerhört väl över hela planen och Jonathan Leko till höger gjorde exakt vad han ville med bollen. Elliot Lee blev kanske något påverkad av att befinna sig en mer tillbakadragen roll som vänsterytter men fann sig i att lägga ner hårt arbete och föö inte ur ramen. Sedan fungerade det mycket bra mellan Stockley och Washington längst fram där man växeldrog och verkligen utstrålade sin trivsel i att den tydliga rollfördelningen mellan bollmottagande och djupledslöpande. Det blev ingen utdelning för Washington denna match men arbetet att springa åt andra ska aldrig underskattas.
Sedan måste några av spelarna höjas lite extra för sina insatser.
Omgångens poäng
3p – George Dobson: Vilken insats av Dobson. Slängs in från start efter att ha varit utanför matchtruppen ett tag och svarade upp till det förtroendet med en helgjuten arbetsinsats på centralt mittfält. Ville säkert visa både Jacko och sin för detta arbetsgivare (Sunderland) vad han går för. Var överallt på planen tillsammans med Gilbey, spelade aningen tufft i närkamperna och fungerade bra i passningsspelet. Det går inte att begära mer av en innermittfältare.
2p – Jonathan Leko: Kanske den med starkast lysande självförtroende just nu. Det händer något varje gång han får chansen och det var längesen jag såg en Charltonspelare ha ett så pass stort övertag på sin motståndare. Dennis Cirkin kan inte ha sovit gott under natten mellan lördag och söndag. Skapar mer eller mindre något hela tiden genom sina tempoväxlingar och sin skicklighet en mot en. Nu är det egentligen bara att smälla ut bollen till höger så vet man att det händer något.
1p – Adam Matthews: Jag tycker Adam Matthews är helt klockren denna helg. Slår knappt bort en passning och lät inte någon passera över bron. Luckorna mellan mitt- och ytterback fanns inte där och det måste stärkt självförtroendet stegvis medan matchen gick. Nej, en prickfri insats av högerbacken.
Come On You Resssssss!
