2020-12-19 16:00

Swindon - Charlton
2 - 2

Swindon Town - Charlton 2-2

Ett nytt baklängesmål såg till att Charlton endast fick ett poäng med sig från Swindon.

Det blev ett dystert avslut på eftermiddagen i Swindon, när Charlton trots en bra och kontrollerad andra halvlek inte kunde hålla undan sin uddamålsledning. För andra bortamatchen i rad åkte Charlton på en sen kvittering och lagen på County Ground fick dela på poängutdelningen.

För första gången den här säsongen lämnade Lee Bowyer in en, sett till förra matchen, oförändrad laguppställning. Laget som ställdes på banan var identiskt med det gäng som startade förra helgen mot AFC Wimbledon. Det är ibland lättare sagt än gjort att få kontinuitet i sina laguttagningar, men det är samtidigt något som alla lag mår bra av oavsett nivå. Laguppställningarna såg därmed ut på följande sätt:

Charlton: Amos; Gunter, Pratley, Pearce (C), Maatsen; Watson, Forster-Caskey (Purrington 66), Gilbey, Maddison (Matthews 72); Bogle (Aneke 46), Washington.
Ej använda avbytare: Maynard-Brewer, Oshilaja, Levitt, Williams.

Swindon Town: Kovar, Odimayo, Bauldry, Fryers, Grounds, Grant (Hunt 85), Conroy, T Smith (Pitman 62), Jaiyesimi, M Smith, J Smith (Payne 48).
Ej använda avbytare: Caddis, Curran, Fryer, Hope.

Första halvlek
Intrycken från första halvlek var att det inledningsvis bjöds på en ganska jämn match. Åtminstone så till vida att båda lagen inte riktigt kom till sin rätt spelmässigt. Inget av lagen fick något direkt flyt utan man tappade boll på mittplan och turades sedan om att öva omställningar på varandra. En stor anledning till detta var att arenans gräsmatta inte såg ut att vara i något toppskick. Den ojämna och ihåliga mattan påverkade matchens bolltempo och passningsspel, vilket gjorde det svårare för lagen att både springa och kombinera sig förbi.

När spelet inte klaffade uteblev de stora målchanserna och just därför kändes det förvånande när hemmalaget Swindon lyckades ta ledningen. I 26:e minuten fick Swindon en relativt lång sekvens både i och utanför Charltons straffområde. Charltons försvar lyckades vara passiva i sitt försvarsspel och misslyckades med att rensa undan bollen vid ett par tillfällen. Till slut nåddes Diallang Jaiyesimi, till höger, med ett instick och han hann lura upp Maatsen på läktaren med en skottfint, innan han från nära håll dunkade upp 1-0 (26) i nättaket.

Charltons underläge varade däremot inte allt för länge då kvitteringen föll bara 10 minuter efter Jaiyesimis målfirande. Ian Maatsen skulle ge tillbaka efter sitt billiga agerande vid baklängesmålet och drog till med en längre boll mot Omar Bogle från egen planhalva. Passningen skulle egentligen bara rensas undan av försvararen Ezekiel Fryers, men denne slog hål i luften och bollen gled förbi till Bogle som fick friläge. Bogle gjorde inga misstag när han rundade en utrusande Kovár och rullade in 1-1 (37) i öppet mål. Omars andra mål för säsongen.

Misstag skulle Bogle istället göra bara ett par minuter senare. Ett, i första halvleken, sällsynt fint anfall hade sin upprinnelse i att Ben Watson drev boll på mittplan och hittade Maddison med en snygg yttersida. Marcus Maddison visade prov på teknisk bollbehandling när han tog emot med bröstet och på volley, från vänster, spelade in bollen mot straffområdet där Bogle kom fri framför mål. Denna gång var det anfallarens tur att slå hål i luften och istället för mål blev målchansen inte ens till ett skott. Med facit i hand en mycket avgörande miss. Bogle fick inte heller särskilt mycket mer tid på plan, då han blev utbytt i halvtid mot Chuks Aneke.

1-1 i paus.

Andra halvlek
Charlton lyfte sig dock efter kvitteringsmålet och kom därmed att vara det främsta laget i andra halvlek. Backlinjen gjorde sitt jobb och vann allt i duellväg, medan mittfältet fick kontroll över sina ytor och spelet började nu flyta på bra. När Charlton höjde tempot och bollen flyttades fort mellan medspelarna var det tydligt att Swindon inte hängde med. Sedan var det som sagt inte målchansernas match men Charlton spelade tillräckligt bra för att kunna producera mer framåt, där Aneke även fyllde en bättre funktion än Bogle.

I minut 61 var just ett tillfälle där Charlton fick fart på spelet. Bolltempot var högt mellan Maddison och Gilbey, där den sistnämnde föste fram ett instick till Washington i straffområdet. Forwarden tog med sig bollen i fart och spelade enkelt i sidled till Aneke som ännu enklare rullade in 1-2 (61) bakom en bortspelad Kovár. Charlton fortsatte sedan kontrollera matchbilden och kunde likväl ha stängt matchen när Aneke och Gilbey hade skott mot mål.

Lee Bowyer beslutade sig sedan för att göra mer defensiva förändringar genom att skicka in Ben Purrington och Adam Matthews på plan. Laget antog en 5-3-2 formation och lämnade definitivt inte över kommandot till Swindon, men tillät ändå dem att komma högre upp i banan för att börja motta inlägg mot Charltons box. Ett sådant inlägg med inkluderat efterspel gav Swindon en hörna i slutminuten. Hörnan från vänster sköts in mot ett välfyllt straffområde och träffade där inbytte Brett Pitmans huvud som lobbnickade in 2-2 (90) bakom en relativt skymd Ben Amos. Onödigt, orättvist och tråkigt. Fyra tilläggsminuter rann sedan iväg och matchen slutade oavgjort (2-2).

Efter match
För andra bortamatchen i rad reser alltså Charlton hem med en betungande känsla av besvikelse. Likt som i Shrewsbury för två helger sedan, släpper man i ett väldigt sent kvitteringsmål och därmed känns konsekvenserna snarare som två förlorade poäng än ett vunnet. Det känns på så många sätt onödigt då insatsen var tillräckligt godkänd för att kunna, eller rentav borde, generera tre poäng. Absolut, första halvlek var ganska jämn och de stora målchanserna lyste med sin frånvaro. Sedan tar dock Charlton över och länge känns andra halvlek kontrollerad. Swindon skapade inte heller något som borde fått en att känna det motsatta.

Onödigt var ordet och häri kan det riktas lite befogad kritik till Bowyers taktiska förändringar. Med cirka 20 minuter kvar att spela börjar Bowyer agera för att sätta ett mer defensivt lag på banan. I minut 67 kommer Purrington in, och i 72:a gör Adam Matthews detsamma. Laget antog nu en 5-3-2 formation och detta på bekostnad av mer kreativa JFC och Maddison som fick utgå. Jag har ingenting emot att mer defensiva byten görs för att försvara en ledning och tre poäng. Men att med mer än 20 minuters speltid kvar mönstra ett lag med fyra ytterbackar (Gunter, Maatsen, Purrington, Matthews) på planen förstår jag inte. Då ska det återigen betonas att matchbilden var kontrollerad, och Swindon skapade inget som oroade mer än att Amos kunde gå ut och plocka ner något chansartat inlägg. Nu med formationsförändringen och dessa byten gjorda, lämnade Charlton över kontrollen till Swindon som tilläts göra en semi-forcering. I League One kan man alltid förvänta sig en anstormning från laget som är i underläge men i denna match kändes det inte som att en sådan att behövt uppstå. Charlton hade kunnat spela av denna matchen, utan att Swindon fick mer yta längs kanterna för att tjonga in bollar mot straffområdet, kriga till sig en hörna och låta måltjuven Brett Pitman nicka in kvitteringen. All förståelse för att man vill försvara sin ledning men det är samtidigt farligt att för tidigt göra justeringar med intentionen att bara försvara sig. Det känns sedan givietvis också speciellt surt då Swindon inte är ett lag som ska vara tillräckligt bra för att sno åt sig poäng mot vårt lag.

Laget då? Jo, Ben Amos var lugn och stabil. Han hade inte särskilt mycket att göra och gjorde det han skulle. Backlinjen var bra och ytterbackarna var återigen flitiga med att fylla på offensivt. Mittfältet blandade och gav. Ben Watson vann mycket boll men var svag i passningsspelet, vilket även gällde JFC som var bra i första halvlek men tröttnade något innan sitt byte. Både JFC och Maddison är dock mycket bra när det bjuds på offensivt spel och gör sig bäst när bollen flyter snabbt mellan medspelarna. Tyvärr tillät inte de yttre förutsättningarna att detta alltid kunde göras. Alex Gilbey var ok men inte mer.
Det var roligt att Bogle fick göra mål men jag förväntar mig samtidigt mer av honom i det kollektiva spelet. Han borde definitivt ha gjort ett mål till och jag börjar känna att mitt tålamod börjar tryta om han inte börjar prestera bättre snart…Conor Washington slet på med både positiva och negativa utgångar och Aneke gjorde ännu en gång avtryck med sitt inhopp. Chuks är mycket mer delaktig i spelet än vad Bogle ger sken av och samtidigt har han, i alla fall hos mig, etablerat en han-gör-poäng-i-varje-match-känsla.

Omgångens poäng går till….
3p - Darren Pratley: I mina ögon klart bäst för dagen. Leder backlinjen genomgående och om jag inte råkade blinka vid fel tillfälle så tror jag inte att han sätter en fot fel i hela matchen. Vann sina dueller, läste spelet bra och bröt därmed Swindons anfall otaliga gånger. Är precis så där rutinerat småful som man älskar att se (i sitt eget lag)!

2p – Ian Maatsen: Går lite väl duktigt på skottfinten vid 1-0 målet men var annars bra i hela matchen. Han var fartfylld och fyllde på bra längs sin vänsterkant. Överlappande ytterbackar är ett av Charltons vassaste vapen denna säsongen och Ian fick göra en assist till Bogles kvitteringsmål. Gjorde också några tydliga uppoffrande brytningar i eget straffområde, framförallt i andra halvlek.

1p – Marcus Maddison: Blir nu bara bättre och bättre för varje match. Gör sin bästa insats hittills i Charltontröjan även om den slutade utan indivudella poäng. Var kreativ och svårstoppad vilket gjorde att han tillfälligt behandlades bryskt av Swindonförsvararna. Spelade snyggt fram till Bogle när denne borde gjort mål och var initiativtagaren till 1-2 målet.

COYA!!!!