2021-03-02 19:00

Wigan - Charlton
0 - 1

Wigan - Charlton 0-1

Charlton tog sig saman och fick med sig tre poäng från en tuff bortamatch mot Wigan. Anekes mål efter 19 minuter räckte och resultatkolumnen är åter i fas med en grön bock.

Det blev som väntat ingen promenad i parken på DW Stadium i Wigan, men när domaren blåste av efter 95 minuters speltid kunde slutsatsen dras att Charlton gjorde vad som krävdes för att få åka hem med en efterlängtad trepoängare. En bra första halvlek blev till en sämre andra halvlek, men för första gången på länge fick vi se ett kämpande kollektiv i Charlton och de var det som blev avgörande under marsmånads första tisdagskväll. Nu tar vi oss här nedan igenom matchen.

Flera väntade ändringar gjordes i startelvan. Tre förändringar gjordes i backlinjen där Adam Matthews roterades in mot Chris Gunter, och Ian Maatsen gjorde likadant mot Ben Purrington. Två nya ytterbackar och en ny mittback, där Jason Pearce kompletterade Akin Famewo denna omgång. Gissningarna inför uttagningen var därmed bekräftade då Deji Oshilaja hölls utanför startelvan och inte heller fick chansen till en sekunds speltid.
På mitten kom veckans roligaste nyhet i att Jake Forster-Caskey tydligen var redo för 90 minuter. Detta hade inte läckt ut innan matchen men nu fick man verkligen njuta av nyhetens behag. Ben Watson och Matt Smith kompletterade på mitten, medan trion Aneke, Washington och Millar formerades längst fram i den presenterade 4-3-3 formationen.

Charlton: Amos; Matthews, Famewo, Pearce, Maatsen; Forster-Caskey, Watson, Smith (Shinnie 81), Millar (Jaiyesimi 75); Aneke (Gunter 81), Washington (Schwartz 90)
Ej använda avbytare: Harness, Oshilaja, Schwartz, Stockley

Wigan: Jones, Darikwa, Wotton, Tilt , Robinson, Ojo, Perry (Gardner 66),, Solomon-Otabor, Dodoo, Massey (Clough 66), Dodoo.
Ej använda avbytare: Evans, Johnston, Whelan, Gardner, Smith

Första halvlek
Det fanns tidigt tendenser till att det här kunde bli en ganska trevlig match. Charlton fick bollinnehav och kunde låsa fast bollen offensivt genom Forster-Caskeys långbollar och Anekes starka bollmottagande. Med en gång hade Aneke ett nickläge som gick strax utanför, men det hade även, det före detta Charlton-lånet, Joe Dodoo i andra riktningen med. I jämförelse med de senaste matcherna var det tydligt att det var en betydligt högre intensitet i samtliga lagdelar. Mycket av detta banade väg för att Charlton, som många andra matcher denna säsong, lyckades ta ledningen i matchen.

Ben Watson dumpade en rensande slumpboll framåt i planen, som Washington påpassligt sträckte fram benet för att skarva framåt. Väl framåt tryckte Aneke i väg i djupled och i kamp med två försvarare fick han rätt studsar med sig och vipps så var han i friläge med Jamie Jones. Aneke gjorde inga misstag när han smällde in 0-1, hårt och lågt till vänster om Jones. Anekes 12:e mål i League One. Tänka sig att man hade lite flyt denna gång.

Aneke kunde utökat ledningen i 30:e sedan han serverats ett inspel från en överlappande Matthews, men bollen verkade fösas mot mål med hjälp av benskyddet och Jones kunde klara sig denna gång. Amos räddade i sin tur något distansskott i andra änden, men i stora drag var detta Charltons halvlek att tala om. Washington fick för mycket fot under bollen i ett avslutsläge (32:a min) och Aneke blev bokstavligen nedbrottad (41:a min) av Curtis Tilt med några minuter kvar innan pausvilan. En förseelse som borde genererat en straffspark, men som i slutändan bara fick synliggöra vilket starkt inflytande rugbyn har i staden genom Wigan Warriors.

Ledning med 0-1 för Charlton efter första halvlek där mer aggressivitet i pressen, en bra återerövring och en renässans i andrabollsspelet hade lagt grunden för den ledningen. Basingredienserna var på plats och då är det lättare att göra bra fotbollsmatcher.

Andra halvlek
Att förgående vecka och den usla formen hunnit lämna sina spår lyste igenom någorlunda under den tid som återstod. Det blir inte lika lätt eller eftertraktat att fortsätta med en bra återerövring när allt gått emot under de senaste matcherna. Därmed lämnades initiativet över till ett ihärdigt poängjagande Wigan under de återstående 45. Wigan försökte bli tunga i straffområdet och måttade in bollar där genom inlägg och hörnor från kanterna. Charlton placerade sig omedelbart på rätt sida och satsade i stället på omställningar med Aneke och Millar på rulle. En rimlig åtgärd men samtidigt blev anfallen ofta korta och då är det alltid jobbigare att springa hemåt.

I 56:e fick Wigan sin bästa chans till kvittering när bollen lades upp för Perry vid straffpunkten, men hans halvtaskiga avslut gick rakt på Amos. Detta följdes upp med några andra bra målchanser innehållande Solomon-Otabor, och känslan var att Charlton nu fick passa sig. Lite fler misstag började med synas, där Maatsen och Matthews gick bort sig vid ett och annat tillfälle. Till deras försvar hade de mycket att göra och det bakre ledet fick överlag slita hårt mellan minut 55 och 70, med Jason Pearce som främste general den här veckokvällen.

Offensivt fortsatte Charlton med omställningar som gjorde att Wigan inte, av förklarliga skäl, kunde lita fullt ut på sin defensiv. Därav valde man att vid ett par tillfällen inte fylla på fullt ut framåt. Rädslan att släppa in ett mål bakåt blir större än viljan att göra ett framåt. En typisk formel för ett bottenlag. Aneke hade sedan ett nytt nickförsök (69:e min) som rensades undan av Ojo i grevens tid, och Millar utförde en brilliant teknisk manöver på högerkanten (74:e min) med ett avslut som sista akt men detta blockerades på mållinjen.

Sista kvarten med fem minuter tillägg bestod av försvarsspel och cynisk fotboll. Detta räckte för tre poäng och det ska vi vara glada över, tycker jag. Lite byten gjordes givetvis, där mest oroväckande var att matchhjälten Aneke tog sig mot baksidan vid dennes avlinkning. DJ Jaiyesimi ersatte och han skötte sig bra som ensamforward under den knappa kvarten.

Efter match
Oj, vad man kunde pusta ut efter slutsignalen. Tre välbehövliga och, med betoning på, efterlängtade poäng. Uppfriskande att se laget ta sig i kragen och verkligen ”turn back to basic” när kollektivet tog sig samman från första till sista minuten. En bra laguttagning där alla drog åt samma håll och i de valen gjorde Lee Bowyer mycket rätt, till skillnad från de senaste omgångarna. Några spelare höjde sig även individuellt och någon föll igenom emellanåt, men det gjorde inte heller särskilt mycket då detta ofta reparerades. Första halvlek är speciellt bra och kontrollerad. Det skapas kanske inte målchanser i mängder men spelet var ändå på en tillräckligt hög nivå för att en 0-1 ledning skulle kunna utökas. Sedan ska ingenting tas ifrån Wigans insats, som rent spelmässigt borde genererat mer framgång till dem. De hade en frejdig offensiv i andra halvlek, när Charlton av ganska mänskligt psykologiska skäl agerade mer på säkerhet och förnuft. Om detta hade varit i lördags eller för en vecka sen, hade Wigan både gjort ett och två mål men de mötte helt enkelt Charlton på fel dag för de.

Försvarslinjen får konstateras gjorde vad de skulle. I synnerhet mittlåset med Pearce och Famewo som placerade sig i vägen för var och vartenda inspel. Det var däremot längst kanterna som Wigan ofta tog sig fram och där får ytterbackarna Matthews och Maatsen ändå ta emot ett varnande finger. Matthews var dock delaktig med offensivt överlappande, men Maatsen var väl som främst inte hade någon vidare kväll sett till den individuella prestationen.
På mittfältet var Ben Watson tillbaka i gammal god dagsform, och Matt Smith kompenserade ett stundtals bristande närkampsspel med spelskicklighet och att ändå fortsätta gnugga på. Att JFC saknats under sin skadefrånvaro kunde knappt demonstreras på ett tydligare sätt. Som han kommer in och visar sin betydelse med mer löpmeter än någon annan och ett tydligt deltagande i flera zoner av planen. En absolut nyckelspelare den här säsongen!
Framåt forwardssidan ska det också delas ut lite beröm. Liam Millar utmanar och gör sin grej på kanten, men hade han bara slipat till sina avslut så hade han inte befunnit sig på den här nivån. Borde blivit ett mål från hans sida faktiskt. Conor Washington slet på bra i vanlig ordning. Han hade gärna fått lämna ett ännu större avtryck men ibland får man nöja sig med vad man får. Till sist är det väl ändå lite typiskt att Aneke, som till en början skulle vara avstängd, blir den som avgör matchen med sitt mål. Likt flera gånger tidigare den här säsongen får han gestalta rollen som frälsare.

Omgångens poäng
3p – Chuks Aneke: Utökar bara sin position som intern skyttekung den här säsongen och det finns inga anledningar till att tro att det inte blir Aneke som vinner den titeln när säsongen är slut. Är enastående i första halvlek och fortsätter göra stor nytta i en mer försvarsinrikta andra halva. Visade upp hela sitt register med targetspel, djupledslöpningar och underhöll stundtals en hel försvarslinje själv. Svårt att ibland likställa anfallsinsatser med försvarare men någonstans måste man landa i att Anekes mål blir helt avgörande för att tre poäng tas och det måste belönas.

2p – Jason Pearce: Klev in från start och för första gången på allvar fick vi se den Jason Pearce som vi känner igen från tidigare säsonger. Har annars, likt övriga spelartruppen, haltat i sina prestationer men igår tappade jag räkningen i antalet uppoffrande brytningar. Slängde sig i vägen för allt när Wigan tog sig runt på kanterna och såg faktiskt snabb ut i denna match. Klockrent samarbete med Famewo, där den poängavgörande skillnaden var att Pearce ageranden gjorde sig bättre genom rutan.

1p – Ben Watson: Här kan det också egentligen inte sära på vem som var bäst mellan Watson och JFC. Denna gång vänder jag mig däremot åt att kortsnaggade Watson ska hyllas för sin insats. Låg rätt placerad i sin position, bröt mycket tack vare de och återupplivade ett duellspel som saknats på sistone. Var även, framför allt i andra halvlek, långt nere i eget straffområde för att freda sitt mål med diverse brytningar och rensningar. Precis som förr i tiden så gör sig Ben bra på DW Stadium.

COYA!