Yann the man tystar Leicester
Närmast sensationellt gick Charlton segrande från den på förhand svåra bortamatchen mot Leicester. Mannen för kvällen var Yann Kermorgant som tystade Leicester och hela grannskapet med sitt mål och sin framspelning till Haynes som numer tävlar med sig själv om säsongens vackraste mål.
Leicester, topp fem i tabellen, utvilade, taggade efter två förlsuster, med månadens tränare, storskytten Wood tillbaka, ett av ligans starkaste försvar - inte mycket talade för Charlton inför den här matchen. Men det är som att Charlton vinner när de måste. Farhågor och oro hos fansen hade infunnit sig efter fyra raka utan vinst och bottenskiktet i tabellen närmat sig. Men i Championship, "den bizarra ligan" som Powell uttryckte det efter matchen, kan precis allt hända. Och det hände i Leicester på tisdagskvällen.
Charlton kom till spel med tre förändringar i laget. Wiggins, en personlig favorit på vänsterbacken i stället för Evina. Dervite på mittfältet, tryggare än yrvädret Wilson och slitvargen och mer defensive Wagstaff in i stället för Fuller. Dessa förändringar känns logiska i en match där man i förväg förväntar sig att få backa hem. På topp Kermorgant som skulle tacka för förtroendet på ett underbart sätt.
Det ska sägas direkt att det förväntade scenariot inträffade. Charlton hade inte många chanser och Leicester stod för det mesta i denna match. Därför kom Charltons ledningsmål i den nittonde minuten extra skönt. Dels för att målet chockade hemmalaget som varit ohotat intill dess, men också för att det gjordes av Kermorgant som från start var utbuad i varje rörelse av den oförlåtliga publiken sedan en avgörande straffmiss i sin Leicestersejour.
Nu gjorde Kermorgant inget misstag efter ett egentligen förlorat anfall där Drinkwater i Leicester i kontroll på bollen spelade en för lös bakåtpass som Pritchard tackade för. Bollen spelade han snett bakåt till Yann. 1-0 till Charlton! En ledning man kunde hålla till halvtid trots fortsatt dominans av hemmalaget som dock inte kunde överlista Hamer som storspelade. Efter Drinkwaters misstag vid målet fick han nog order om att göra just det under vilan.
Andra halvlek liknade den första i mycket. Charlton försvarade sig galant och var inte ofarliga i sina fåtal anfall. Men lill-Schmeichel i Leicestermålet var duktig. En frustrerad Wood skulle kvittera i minut 69. Då hade han tio minter innan dess fått ett mål bortdömt för offside samt i anfallet därefter inte fått gehör för att ett skott stoppats med armen av den självuppoffrande Cort. Men tredje gången gilt alltså. Ett något turligt mål där bollen hamnade hos Wood efter att ha studsat rätt väg för Leicester. 1-1 och det var inte många som kunde säga något om det rättvisa i det.
Skulle Charlton tappa igen? Tankarna kom i minnet av nyligen spelade matcherna mot Wednesday, Palace och Birmingham. Men som han sa som gjorde på sig under cykelturen: på något sätt jämnar det ut sig. För in på plan kommer Haynes när det är 13min kvar. En minut senare har han på en pass av Kermorgant fått på ett skott från 18meter som dyker ner och in i krysset hos Schmeichel och som nu tävlar om att bli årets mål. Säongens vackraste mål är en liga Haynes själv toppar med ett liknande jätteskott mot Derby. Det är underbart att ha en målgörare med sådan skottstyrka och charlton-nostalgiker påminns om El Karkouri (2004-07).
Vinst med 2-1 på bortaplan och vinden vänder! Nu endast åtta poäng från kvalplatserna. Två hemmamatcher väntar och först ut är Nottingham som slog Hudds med 6-1 (!) denna kväll...
Come on! We love you Charlton!
