Reaktioner på FA's senaste grepp mot Chelsea och Roman
FA's senaste tilltag att utreda Chelsea's privata drogtester över ett år efter att de har ägt rum har mötts med ilska och förvåning av Chelseas anhängare. Men är den befogad?
Chelsea har än en gång fått FA efter sig och som vanligt så har detta mötts med starka reaktioner. Det kan verka lite väl hysteriskt att påstå att Dein skulle ha haft med ett finger i spelet när nu FA anmäler Chelsea pga deras privata drogtester. Men jag kan förstå de supportrar som inte riktigt kan se transparencen i FA och många skriker korruption och att Dein än en gång försöker att få Arsenal att se ut som moralens och etikens benchmark. Andra påstår att det bara är ett sätt att skifta fokus från Englands pinsamma framträdanden under landslagsuppehållet och att omdirigera den press och ilska som riktats mot "The Swedish One". Vissa går till och med så långt som att påstå att FA nu vill straffa Chelsea så att de kan få pengar till att sparka Svennis. Jag vill egentligen inte backa upp dessa påståenden då jag vill tro att FA är en organisation som (precis som FIFA och UEFA) är oberoende och som arbetar hårt för att behandla alla lag på ett rättvist och schysst sätt.
Men om man betänker att Arsenal och Dein varit på ett mission att kasta så mycket smuts som möjligt åt Chelsea håll sedan Romans övertagande (trots att deras eget uppförande på och utanför planen under Wenger klart kan ifrågasättas) och att Lennart Johansson nått nya höjder vad gäller pinsamhet då Rijkaard fick ett speciellt Johansson pris för den sk "värdighet" Herr Rijkaard skall ha uppvisat under dubbelmötena mot Chelsea så förstår jag att Chelsea fans är förbannade. Månne har Herr Johansson glömt att Rijkaard ljög för en hel värld om hur han absolut inte alls hade försökt ta kontakt med Herr Frisk i paus (något som motbevisats av Frisk själv) och hur han fick hållas i av flera matchvärdar efter slutsignalen på Stamford Bridge då Rijkaards sinne rann över. Och man kan klart ifrågasätta hans värdighet efter mötet på Nou Camp där han förlöjligade Chelsea insatser i matchen och man måste undrar om detta är ett betende som UEFA skulle accepterat från Chelseas sida. Om UEFA's beteende kan verka märkligt så kan jag dock förstå Herr Deins och Monsieur Wengers ilska mot Chelsea. Wenger hade äntligen puttat ner ManU och Fergie från tronen som nummer ett i England bara för att se hur Mourinho och Chelsea efter en säsong tog det ifrån dem. Dessutom så ville deras enda egna produkt i a-truppen och en framtida Arsenal kapten hellre spela i Chelseas blåa tröja än att stanna i ett lag som "styrs av fransmännen i omklädningsrummet", något Cole gärna betättade om offentligt.
Men hade Deins inblanding i FA något att göra med det faktum att FA statuerade ett exempel utav Chelsea i "Colegate" då man straffade Mourinho och Chelsea på ett absurt hårt sätt med tanke på vad som varit kotym i liknande fall tidigare år? Betänker man också att "tap-ups" är lika vanligt inom fotbollen som gula kort så tar konspirationsteorierna fart. Men i den här situationen så kan jag (hör och häpna) faktiskt förstå varför FA har en regel om privata drogtester. Det är inte länge sedan Juventus stod anklagade för att systematiskt ha dopat sina spelare utan deras vetskap (påstås det ialla fall). Och genom att godkänna privata drogtester så skulle det kunna göra livet lättare för en klubb som Juventus. Men i det här fallet så är det ju glasklart att Chelsea ville upprätthålla fotbollens goda rykte genom att försöka bekämpa användningen av droger inom fotbollen. Borde inte FA vara tacksamma istället för att som nu hänga ut oss i allmänheten?
Jag kan förstå regeln men inte deras beteende. Låt oss ta det från början. Chelsea visade hur allvarligt man tar på droganvändande utav sina spelare när man sparkade australiern Mark Bosnich för att ha testat positivt för kokain och därefter nekat till anklagelserna och rehabilitering. Att han dessutom påstod att Chelsea hade sattit dit honom genom att mixtra med hans prov medförde inte direkt att han fick några överdrivna sympatier från fansen. Bosnich fick sparken och erkände senare sitt koakin missbruk. När Ranieri lämnade över skutan till José så efterlämnade han en diger profil av Mutu. Adrian beskrevs som ett "ruttet ägg" av Claudio och flera sekvenser då han betett sig dåligt skall ha funnits med. Ett exempel var att Mutu dagen före returmötet mot Arsenal på Highbury i CL kvartsfinalen 2004 skall ha delat 3 flasor vin och åtskilliga cigaretter med en kvinnlig bekant på en av Londons finare restauranter. Vad Adrian dock var ovetandes om var att det i restauranten även fanns en Chelsea direktör. När denne direktör lämnande restauranten vid 24-tiden så satt Mutu fortfarande kvar och "uppträdde berusat". Andra incidenter var missade träningar, oförklarliga "skador", dålig attityd, lynnigt humör etc.
José konfronterade Mutu tidigt om det misstänkta drogmissbruket och Chelsea skall ha erbjudit Mutu en chans till att erkänna sitt missbruk och få stanna i klubben genom att acceptera rehabilitering. Adrian och hans tre agenter nekade till anklagelserna. Den 12 Juli 2004 så tog Chelsea saken i egna händer och beordrade Mutu att ta ett drogtest då man ville ha klarhet i om en av deras stjärnspelare intog olagliga preparat. Testet visade sig vara negativt och Chelsea trodde att allt var ur världen. José gick ut offentligt med att han ville ge Adrian en andra chans och berömde hans potential som spelare. Till en början verkade allt frid och fröjd och fansen hoppades att man nu äntligen skulle få se den riktiga Mutu som spelade fantastiskt i starten på 2003/04. Men i korridorerna på Harlington så började saker hända. Mutu's beteende började återigen bli irrationellt och han varvade fantastiska prestationer på träning till att vissa dagar vara helt frånvarande mentalt. José fattade åter mistankar och bad nu FA att utföra ett drogtest på Mutu då man misstänkte att han intog olagliga preparat. Detta test visade sig vara positivt och Mutu sparkades från Chelsea. I samband med detta så godkände FA Chelsea agerande och hade heller inget att säga då de godkände Chelseas krav på ersättning av Mutu för kontraktsbrott under en hearing den 4 november 2004.
Men nu, helt plötsligt efter fiasko av England, så bestämmer sig FA för att agera. Det har tydligen tagit dem bra över ett år att inse att Chelsea testat Mutu i ett privat test, något som offentligjordes då Mutu's positiva FA test presenterades. Varför? Kunde det inte ha varit på sin plats att i samband med Mutu's avsked ha varnat Chelsea att i framtiden så skall misstankar om droganvändande rapporteras till FA så att officialla test kan utföras? För det rådde ju absolut ingen tvekan om vad Chelseas intentioner varit. Istället för att agera som obstinata paragrafryttare så hade det kanske kunnat varit på sin plats att låta det sunda förnuftet få råda för en gångs skull i denna tragiska organisation. Är det konstigt att Chelsea fans anar oro i vassen? Eller är det bara paranoida Chelsea fans som påstår att det är Chelsea mot världen? Vad vet jag, det kanske är lite av båda men oavsett vad så vet jag ialla fall detta. Vi kommer att bli tvungna att acceptera detta i fortsättningen så det är bara att gilla läget. Och är det inte ganska så skönt att det är VI MOT VÄRLDEN?