Chelsea - Aston Villa 2-1
Två mål från Frank Lampard såg till att vår nolla i antal tappade poäng förblev intakt. Aston Villa kämpade och slet, deras belöning består i att vara det enda lag som haft en ledning mot oss i år.
David O'Leary sa inför matchen att hans Aston Villa inte skulle satsa på resultatet 0-0 utan spela en mer anfallsinriktad fotboll för att försöka åka från London med tre poäng i bagaget. När jag såg startuppställningen förstod jag att han faktiskt menade allvar, Moore, Angel, Berger och Milner är offensiva spelare som fanns med hos besökarna från Birmingham. Även om inte Aston Villa hade särskilt mycket att säga till om och inte skapade alltför många målchanser så såg de farliga ut när de väl fick chansen runt Chelseas straffområde.
Första halvlek
Chelsea i allmänhet och Essien i synnerhet börjar matchen bäst, han river, sliter, springer och bryter om vartannat. Tillsammans med Makelele och Lampard på mitten tar de initiativet redan från början och släpper det inte under hela matchen. I en djupledslöpning efter 7 minuter får Essien bollen av Robben och skjuter ett hårt skott mot första stolpen som Sörensen efter lite problem lyckas rädda. Robben blir varnad för filmning i den 16'e minuten och även om inte jag tycker att det var en varning den här gången så får Robben gärna stå lite mer på benen. Hans spel ser ut att vara hämmat av att han är rädd för nya skador eller bara hårda sparkar. Terry blir nekad en straff efter att ha ramlat i skottögonblicket när en slarvig rensning av Villas försvar nådde honom i den 33'e minuten. Personligen hade jag svårt att se vad som skedde på reprisbilderna och jag antar att domaren tyckte likadant. I den 43'e minuten var det så dags för Chelseas första insläppta mål för säsongen, Luke Moore kom perfekt till bollen efter Angels obevakade skarv och efter att ha vänt bort Terrys tackling placerade Moore distinkt in bollen bakom Cech. Det man kan anmärka på vid målet är att Carvalho står någonstans mellan de båda Villa-anfallarna, verkar som att även motståndarna har lärt sig att vår portugis stöter upp på allt som kommer hans väg. Nåväl, glädjen var inte speciellt långvarig för besökarna. Essien blir hårt tagen utanför straffområden i den 45' minuten och domare Knight blåser frispark. Lampard kliver fram, 1-1. That's why we're Champions!
I en halvlek där Chelsea dominerade spelet lyckades alltså Aston Villa trots det med att ta ledningen, även om den bara varade 1, 57 minuter så hoppas jag att det är en signal till övriga lags managers. David O'Leary visade att det går att rubba mästarna med ett eget spel och tro på sitt eget system.
Andra halvlek
Även i andra halvlek är det Chelsea som tar kontrollen och spelar runt, även om man inte kommer till några riktigt bra chanser känns det bara som en tidsfråga innan ledningsmålet ska rulla in. Mourinho var inte nöjd med hur spelet såg ut och bestämde sig för att det var dags att spela offensivare, Drogba istället för Crespo och Wright Phillips in istället för Carvalho. Detta ledde till ändringar i uppställningen och Gallas flyttade in som mittback medan Duff gick ner på vänsterbacken. Även Robben går ut med en befarad lårkaka och ersätts av Gudjohnsen, detta leder till fler ändringar eftersom Duff tar Robbens plats och Essien kliver ner till vänster och lämnar sin plats till Eidur. Chelsea skapar en hel del hörnor som tillslut leder till en fin skottchans för Duff utanför straffområdet, hans hårda skott går dock mitt i mål och Söresen tippar bollen över ribban. I 73'e minuten chippar Lampard fram en fin boll till Drogba som bryter sig in i straffområdet tätt följd av Mellberg, svensken bestämmer sig för att glidtackla Drogba men missar bollen fullständigt. Mellberg träffar dock Drogba i full kraft och domare Knight har bara att sätta pipan till munnen, straff. Lampard visar absolut ingen tveksamhet utan dunkar in slutresultatet 2-1.
Hela matchen är ännu en uppvisning i hur man som lag ska spela när inte allt stämmer till 100%. Man prioriterar defensiven och låter individuella skickligheter skapa målchanser framåt.
Kommentar
Chelsea äger matchen från start till mål och även om Aston Villa oroar med att göra första målet så känns det aldrig riktigt farligt. Chelsea anno 2005 är en lagmaskin, en ångvält som bara kör över motståndare efter motståndare.
Besökarna ska ha en eloge för sitt fina defensiva arbete och Liam Ridgewell i synnerhet ska ha beröm för en mycket stabil insats. I övrigt var det i mitt tycke ingen som utmärkte sig förutom möjligen Sörensen som var stabil och släppte få returer.
I Chelsea så är det några saker jag inte är riktigt nöjd med. Den första är Ricardo Carvalho, jag kommer aldrig att förstå varför Mourinho envisas med att spela en säkerhetsrisk som mittback. Nog för att han gör snygga brytningar och spelar stundtals mycket bra men han tar fel beslut i fel lägen, Terry får ha en snabbkurs i när och var man ska stöta och bryta. Sen är det uppenbart att vi saknar en vänsterback. Visst, Gallas gör ett utomordentligt jobb i defensiven men det funkar inte riktigt på andra planhalvan. Hade vi haft en vänsterback som kan komma runt och slå bra inlägg så skulle vi få in fler bollar i boxen där Crespo eller Drogba står och väntar.
Nåväl, tre nya poäng medan konkurrenterna tappar. Eller gör dom verkligen det? Är det Manchester Utd, Arsenal och i viss mån Liverpool vi ska förvänta oss ta upp jakten? Nja, kanske är det dags för Curbishleys gäng att spela i Champions League nästa gång. Är det inte så utan att det är de "vanliga" lagen som kommer att utmana så kan väl någon bredvid dom i tabellen väcka dem och säga att tåget går nu.
Mind the gap!
