HV71 - Rögle2 - 4
Chelsea vann loj tillställning
Crespo stod för matchens vackraste prestation, skadades och gick ut. Joe Cole tog över showen och Lampard slog rekord! Händelserikt? Nej inte särskillt. En dag på jobbet för Chelsea.
1:a halvleken
Inför matchen hölls en tyst minut för den igår avlidne Chelseabon och pubägaren George Best. Tyst minut var kanske mycket sagt för Pompey anhängarnas version av tyst minut var att skandera: ”There´s only one Georgie Best!” Hur som helst ett stort erkännande från publiken till en fotbollslegend som givit många oförglömliga minnen inte bara från fotbollsplanen. För inte alltför många år sedan var t ex en bekant och framstående nordisk Chelsea supporter i fullt slagsmål med nämnde Mr Best. Men det är en helt annan historia.
Att José Mourinho tog ut Frank Lampard till hans 160 raka Premier League match var väl ingen högoddsare. I övrigt var vi nästan överens om laguttagningen med Ferreria åter i laget även om Mourinho valt Crespo på topp för den lätt skadade Drogba. Det kan jag nu i efterhand förlåta honom för. Däremot saknade jag Del Horno på vänsterbackplatsen som nu istället Gallas bemannande vilket jag tycker är konstigt. Att ha två landslagsmeriterade vänsterbackar med naturliga vänsterfötter och ändå välja högerfotade Gallas framför dem är märkligt. Gallas ska spela som central försvarare på Carvalhos bekostnad eller till höger där hans offensiva kvalitéer kommer mer till sin rätt.
Portsmouth inledde piggt och skapade inledningsvis några bra chanser främst genom Lua-Lua vars irrationella spelstil gav Chelseaförsvaret ett tidigt uppvaknande. Chelseas spel var mer avvaktande men med det numer välkända stora bollinnehavet. Chanserna från Chelseas sida inskränkte sig dock till ett par distansskott från Lampard och Duff. Den hetaste chansen under de första 20 minuterna har istället Lua-Lua som avlossar ett bra skott men Cech gör en strålande enhandsräddning.
Men det var Chelsea som gör matchens första mål och detta i den 27:e minuten. Chelsea trycker på och Portsmouth tvingas lämna ytor på mittfältet. Lampard spelar fram en framstörtande Ferreira som från en offensiv mittfältsposition drar på ett skott från distans. Crespo är på precis rätt ställe och touchar bollen så att den styrs i mål framför en chanslös Ashdown. Timingen i Crespos löpning är i världsklass, reprisen visar med all önskvärd tydlighet att han är onside när Ferreiras skott går men att han rycker ifrån sina försvarare så pass explosivt som man bara ser världsspelare göra. 0-1 till Chelsea.
Portsmouth försöker lyfta upp laget efter målet och spelet hårdnar betydligt på mittfältet. Portsmouth står nu för tempot medan Chelsea spelar sitt säkert äckligt disciplinerade spel och håller nere tempot.
Chelsea klacken hörs för första gången i matchen: ”Stand up for the champions!”-ekar över Fratton Park kanske avsett för Pompey publiken som hållit igång under hela första halvtimmen med både bjällror och trummor. Lite oengelskt att ge sig på något som skulle kunna liknas med tifo måste jag säga.
Crespo tycks ha skadat sig och söker sig ut mot sidlinjen vid ett par tillfällen. Han tar sig åt ryggen och sidan och tvingas gå ut i matchminut 39. In kommer Carlton Cole och han får ursäkta mig men det känns lite som om vi går ned på 10 man när vi inte har någon riktig kvalitetsspelare på topp. Cole påminner mig ibland om Heskey i sin spelstil. Stor tung klassisk engelsk centerforward, men som i dagens fotboll förefaller för orörlig och långsam för att anses vara effektiva.
2:a halvlek
Andra halvlek inleds med att Gudjohnsen armbågas av Diao. Ingen åtgärd av domaren, men när han några minuter senare återigen fäller Gudjohnsen, denna gång bakifrån drar domaren upp det gula kortet.
Portsmouth fortsätter att spela tufft och drar på sig en rad frisparkar så den starkaste publikreaktionen i den här delen av matchen är när domaren blåser en första frispark för Portsmouth. Det är inte utan att domaren drar lite på smilbanden över reaktionen. Carlton Cole satsar någon halvminut senare alltför hårt och alltför sent mot en Portsmouth försvarare och varnas – återigen till ljudliga publikreaktioner.
Nu haglar helt plötsligt varningarna. Hughes i Portsmouth varnas kort efter för att ha fällt Joe Cole på mittfältet. Chelsea och framför allt Joe Cole visar prov på sina snabba omställningar när man erövrar bollen i eget straffområde och Joe Cole går loss och rycker ifrån Griffin. Griffin hamnar på efterkälken och fäller Cole med ännu en varning som följd.
I 65 minuten rivs Joe Cole ned igen, denna gång innanför straffområdet. Det är en solklar straff men stämningen på planen och bland publiken mot Joe Cole är så uppretad att det tar domaren två minuter att lugna ned Pompey spelarna. Lampard slår straffen iskallt lågt i vänstra hörnet. Ashdown är chanslös då han chansat åt andra hållet. 0-2 till Chelsea.
Näste Portsmouth spelare att varnas är Stafanovic som har en kontrovers med Cole, denna gång Carlton. Stefanivic fäller bara några minuter senare Joe Cole igen precis på straffområdeslinjen på vänsterkanten. TV kommentatorn anser att det var en filmning, det anser varken jag eller domaren. Frisparken blev resultatlös.
Portsmouths som lite tidigare bytt ut Silva för Todorov gör sitt nästa byte i den 78:e minuten då hete Hughes går ut och Viafara kommer in. Chelsea byter minuten därpå när Shaun Wright-Phillips kommer in för Damien Duff.
Inget av lagen lyckas få till några riktigt heta chanser under denna period av matchen. Undantaget är en bra frispark från Gudjohnsen men Ashdown räddar utan alltför stor dramatik.
Joe Cole byts ut i den 83 minuten, till hemmapublikens burop och Chelsea fansens applåder. Geremi kommer in. Joe Cole var matchens lirare enligt mig. Portsmouth anhängare kanske inte håller med mig men det var deras oförmåga att hålla reda på Cole som tvingade dem att fälla honom och ge Chelsea mängder av chanser och den straff som slutligen avgjorde matchen.
Taylor varnas när han rusar fram för tidigt på en frispark från Lampard. Frisparken gick om och nästa gång frisparken slogs sköt Geremi tätt utanför.
Chelsea håller bekvämt undan för Portsmouth under de sista minuterna och matchen slutar 0-2. Chelsea rycker därmed med ännu en poäng i toppen då Wigan idag förlorade, dessvärre förlorade de mot Sp*rs och jag hade hellre sett Wigan som fortsatt tvåa än att tjäna en poäng i toppen. Cech och försvaret kan ge sig själva beröm för att ännu en gång ha hållit nollan.
Portsmouth får det svårt att hålla sig kvar i Premier League om inte Jordan får förstärkning i januari.
Några små avslutande funderingar såhär sent på lördag kväll.
Är det bara jag eller ser SWP ut som en mycket ung version av Eddie Murphy?
Har vi blivit nya Ars*nal? Får en straff i varje match? Det är trevligt (och till skillnad mot de onämnbara välförtjänt) men våra motståndare kan ju få för sig att vi alltid har domaren med oss…