Nashville - Chicago1 - 4
Derbyseger för Fulham
Goda grannar hjälper varandra i nöd… Nja. Fulham tog en historisk seger och vann mot Chelsea på Craven Cottage för första gången på över 25 år.
Av Fulhams sviktande form de sista matcherna syntes inte ett spår. Coleman hade lyckats använda de senaste matchernas resultat som tändvätska och ett laddat Fulham vann idag mot ett virrigt och långbollande Chelsea. Det märktes redan från start att det inte stämde för Chelsea idag. Spelarna hade mycket svårt att finna varandra med sina passningar och det centrala mittfältsspelarna såg inte särskilt samspelta ut. Den första heta chansen var Fulhams då John Terry gör en vågad brytning i eget straffområde. Hemmapubliken skrek på straff men domaren dömde, helt korrekt, inte straff i det läget. Fulham fortsatte dock att spela bra och pressade Chelsea spelarna högt upp på planen. I 16 minuten avancerade Rosenior oattackerad på sin vänsterkant och spelar in bollen centralt till Malbranque som gjorde ett snyggt inspel mot Boa Morte. Ferreira är nära att nå bollen men Boa Morte gör inte något misstag utan kan prickskjuta in 1-0. Chelsea försvaret agerade mycket tafatt i situationen och hela laget tycktes titta på bollen och missade därför grovt i markeringen.
Chelsea försökte efter målet att lyfta spelet, och Lampard nådde vid några tillfället en pigg Shaun Wright-Phillips med sina långa svepande passningar. SWP fick dock inte ut mer än ett par hörnor av sitt kantspel idag. Omkring 25 minuter in i matchen har Mourinho fått nog. Han gör ett radikalbyte tidigt i matchen då han plockar ut både SWP och Joe Cole och sätter in Drogba och Damien Duff. Vi var rätt många som i det läget blev ganska förvånade över detta radikala grepp och det verkade som om hela laget försattes i en stressituation från bytet och framåt.
Fulham hade trots bytena nästa hela chans. I en kontringssituation fick Collins John en jättechans men sköt rakt på en utrusande Petr Cech. Mycket nära 2-0 i det läget.
Chelsea pressade på bra i slutet av halvleken, främst genom Duff som gjorde vad han kunde för att väcka liv i Chelsea och nå en kvittering men ett aktivt Fulham höll undan halvleken ut.
I halvtid sätter Mourinho in Carvalho istället för Huth. Huth hade så långt gjort en bra match men varnades i första halvlek och Mouinhos tanke måste ha varit att fortsatt forcering skulle komma att kräva spelare utan varningar.
Och Chelsea försökte verkligen att forcera, men det usla passningsspelet från första halvleken höll i sig och redan från första minuten i andra halvlek upplevdes Chelsea spela stressat. Lampard försökte med ideliga långa uppspel som långe mittbacken i Fulham Zet knight inte hade några större problem med att nicka undan. När chelsea väl kom in i bättre lägen räddades bollarna ut till hörnor, massor av hörnor, men ingen av dem kunde konverteras till något mål.
Efter omkring timmen spelad når Drogba en djupledsboll, får med sig bollen och kan lätt rulla in den då Crossley i Fulham målet är på turné högt upp i banan. Domaren godkänner först målet, men omringas genast av upprörda Fulham spelare. Efter att ha konfererat situationen med sin linjeman, som omöjlig kan ha sett situationen bättre dömer domaren hands på Drogba och varnar honom samtidigt. Det var ett helt korret domslut, visar reprisen så det ska jag inte klaga på, men det var ändå ett kontroversiellt domslut då varken linjeman eller huvuddomaren rimligen kan ha sett regelöverträdelsen.
Lampard är näste man att missa en uppenbar målchans. Pigge Duff får med sig bollen på sin vänsterkant och passar från krotlinjen in snett bakåt till Lampard, som omarkerad bara har att bredsida in bollen, men ändå lyckas få den över målramen.
Chelsea pressar Fulham hårt de sista 20 minuterna med bl a 14-0 i hörnor. Chelseas sista heta chans står Terry för då han nicklobbar mot Fulham målet på en av dessa alla hörnor, men Crossley når bollen och tippar ut den.
På stopptid fightas Duff med ett par Fulham spelare om bollen och en frustrerad Gallas ger sig in i leken på ett på tog för våldsamt sätt. Han fullföljer kalabaliken genom att hamna i bråk med Helguson och får efter ett visst palaver ett rött kort av domaren. Det var liksom pricken över i.
Vid slutsignalen kramar Mourinho om Coleman när han gratulerar honom till segern och Craven Cottage fullkomligt exploderar i eufori. Pitchsecurityn bryter samman helt och en gammal hederlig pitchinvation blir följden när firande Fulham supportrar äntrar fel sida av läktaren. FA kommer med all säkerhet att ha synpunkter på det där.
Synpunkter har jag också. Mouinhos drastiska drag i början av matchen var i mina ögon matchavgörande. Istället för att gjuta mod i sina spelare lyckades han skapa en osäkerhet som gjorde att spelare som Lampard och Essien helt förlorade överblicken över spelet. Det såg ut som om ingen riktigt ville hålla i bollen eller hade fantasi att spela ett annat spel än ”långa bollen” på Drogba och Crespo. Nej det såg verkligen inte bra ut idag. Duff och Cech är väl de spelare som är närmast ett godkänt betyg en dag då Chelsea som lag gör sin sämsta match för säsongen. Fulham spelade däremot inspirerat och kallt och hade den bollkontroll som Chelsea saknade. En välförtjänt och meriterande seger för våra grannar i SW6. Det är bara att gratulera, bryta ihop och komma igen på onsdag då Newcastle väntar i FA-cupen.
