Dallas - Vancouver3 - 2
Blackburn - Chelsea 1-0
Mästarna blev mottagna med applåder från motståndarna a la Manchester United ifjol, och den blotta uppsynen av mästarna var det enda underhållningsvärdet denna match för bortafansen. Hemmafansen däremot gladdes åt europaspel nästa säsong och ännu en topplagsskalp att hänga i klubbrummet.
Spelet från i helgen var som bortblåst för Chelsea, inga initiativ, ingen vilja och framförallt ingen John Terry. Frank Lampard må vara en av de bästa mittfältarna i världen men han är inte lika bra som Terry på att driva fram laget när det går tungt. Om man ändå ska leta ljuspunkter i denna match är det två egentliga saker jag väljer att lägga fokus på. Dels en alldeles fenomenal debut av Diarra som med all bestämdhet i världen visade att han är en värdig arvtagare till Makelele och dels att vi faktiskt kunde ha vunnit om Bennet eller assisterande domaren haft ögonen med sig. Jag skyller dock inte förlusten på domarteamet som precis lika gärna kunde visat ut Geremi efter en halsbrytande glidtackling då han redan hade ett gult kort i bakfickan. Förlusten ska skyllas helt och hållet på spelarna, möjligtvis kan lite Londonskt sprattelvatten från i helgen satt sina spår. Blackburn kämpade och stod upp bra, det märktes väldigt tydligt att ett av lagen på Ewood Park faktiskt hade något att kämpa för.
Första halvlek bestod mest av förlorade bollar och en uppvisning i hur man kan vara ineffektiva. Ljuspunkter fanns doch att hitta om man letade noga, Geremi, SWP och Maniche länkade bra några gånger på högerkanten och lyckades få in en par bra inlägg. Ett av dessa inlägg resulterade i vår farligaste målchans på hela matchen, Gudjohnsen mötte Geremis inlägg med en bredsida men lyckades bara träffa stolpen.
Blackburn stack upp med några halvchanser som mest resulterade i insparkar, det fanns dock två undantag. Bellamy skarvade ett inlägg från vänster upp i ribban och Savage lyckades snudda Reids kala hjässa med en boll som slank in vid Cudicinis högra stolpe. Ett mål mot noll var ett faktum.
Andra halvlek bestod av en massiv Chelseapress som resulterade i två rejäla strafflägen som Bennett valde att blunda för och en hel del försök till kontring från hemmalagets sida. Joe Cole som kom in på SWP plats hade ett bra skott och Gudjohnsen lyckades sånär vinkla in en boll efter ännu ett inlägg från höger.
Det jag väljer att ta med mig från denna match är att Diarra spelade moget, tufft och bra och det faktum att Lampard ville spela en match till innan han vilar inför VM (detta trots att Mourinho erbjöd honom att vila).
Nåväl, ny match på lördag och en sista chans att se mästarna innan sommaruppehållet. Njut så länge ni kan blå bröder och ni andra. Det är mästarna 05-06 ni ser framför er!
