Krönika: Säsongen som gått och sommaren som kommer
Nu är säsongen över och det är dags att summera spelåret som gav Chelsea ännu ett ligaguld. Dessutom blickar jag fram mot sommarens VM och nästa säsong, det vill säga Silly Season
Back-to-back Champions, åttondelsfinal i Champions League, semifinal i FA-cupen, tidigt utträde ur Carling Cup och seger i Community Shield. Bra säsong? Ja! Är vi nöjda? Nej!
Vi är alltså mästare igen. Efter en grym höst och en bra period runt jul och nyår skaffade vi oss ett rejält försprång till de jagande lagen från norr. Alla var överens om att ligabucklan skulle stanna på Stamford Bridge och att Chelsea skulle överträffa alla de imponerande rekord laget slagit året innan. Sedan kom våren, den tunga våren som innehöll förluster mot Middlesbrough och Fulham. Samtidigt som Chelsea gick kräftgång radade Manchester United upp segrar och gapet ner till andraplatsen var vid ett tillfälle så litet som sju poäng. Mourinhos mannar tog sig dock samman och vann ett par viktiga matcher innan man definitivt säkrade ligatiteln genom att krossa United i säsongens sista hemmamatch. Det var inte bara United som krossades, Englands VM-gulddrömmar gick också i kras när superstjärnan Wayne Rooney fick bäras ut på bår efter en(regelrätt och schysst) tackling från Paulo Ferreira.
Det viktigaste under den gångna säsongen var förstås att försvara ligatiteln och jag är givetvis lycklig och glad över det men jag måste ändå säga att jag är lite besviken över det misslyckade cupspelet. I Svampligan tog Barcelona revansch från fjolårets förlust. I FA-cupen blev det en semifinal, men där blev Liverpool för svåra. Carling Cup-segern från 2005 försvarades inte, Chelsea blev utslagna av Charlton redan i den första matchen. Visserligen vann vi Community Shield mot Arsenal. Det alltid roligt att slå Arsenal men är det verkligen något att hänga i julgranen? Båda lagen såg det hela mer som en träningsmatch än som än cupfinal.
Var det här en bra säsong? Ja, det tycker jag att det var. Trots besvikelserna i cuperna tycker jag att vi gjorde en bra säsong. Vi försvarade ligatiteln och visade att Stamford Bridge är en nästintill ointaglig borg. De enda lagen som inte förlorade på Bridgen under den gångna säsongen var Barcelona och Charlton (!). Spelet var inte lika jämnt som under fjolårets mästarsäsong men vi lyckades ändå fixa ett par fina resultat. 4-1 och 2-0 mot Liverpool, 2-0 mot Arsenal på Highbury, 3-0 mot Man United, 4-1 mot West Ham, 5-1 mot Bolton och 4-0 mot Real Betis är siffror som vi gärna minns.
Är vi nöjda? Nej. Jag kan inte tala för all Chelseafans, men jag är inte nöjd och inte mätt, jag vill ha mer. Självklart är Premier League det viktigaste även nästa säsong men jag ser gärna att vi tar en cuptitel också. Helst Champions League, vore så skönt om vi äntligen kunde lägga vantarna på den åtråvärda pokalen. Sen vore det inte helt fel med The Double heller, tänk er ett nybyggt Wembley med tiotusentals jublande Chelseafans en varm lördag i maj, underbart, eller hur?
Men innan det börjar pratas om nya titlar måste våra blåa hjältar klara av sommarens VM-slutspel. Det kommer troligtvis att bli det roligaste någonsin sett med Chelseaögon. Aldrig tidigare har The Blues haft så många spelare med i ett världsmästerskap. Som Socrates skrev tidigare i veckan kommer vi att kunna se Chelseaspelare i aktion varje dag. Vem kommer att bli Chelseaspelarnas VM-kung? Både Terry och Lampard har nyckelroller i det engelska laget. Crespo och Drogba är viktiga forwards i sina respektive landslag. Cech, Carvalho, Essien, Gallas och Makelele lär också få en hel del speltid under turneringen i Tyskland. Mitt tips är att Crespo blir den som lyckas bäst. Han har haft en liten tyngre period de senaste veckorna och kommer nog att vara laddad till 120 % när VM sparkas igång. Han kommer att göra många mål för sitt Argentina och placera sig högt upp i skytteligan.
Efter(och under eller kanske redan innan) VM börjar nästa säsong, Silly Season. Under de senaste åren har vi fått vänja oss vid att pressen placerar var och varannan spelare i Chelsea. Hade vi köpt en bråkdel av alla de namn som det ryktats om skulle tröjnumren inte räcka till. Chelsea skulle få börja använda tre siffriga nummer(något som antagligen hade lett till tvångsdegradering och £10 000 000 i böter till FA) och sätta spelare som Essien, Gallas och Drogba på bänken. Det mesta som sägs är bara strunt och jag brukar egentligen inte bry mig förrän något är 100 % klart.
Vilka kommer då att komma till klubben och vilka får lämna? Mourinho har sagt att tre spelare ska köpas och att lika många ska säljas. Det är svårt att säga vem som lämnar klubben men det är inte helt omöjligt att det blir Asier del Honro, Nuno Maniche och Eidur Gudjohnsen som sticker. Det kan också bli William Gallas som får säga hej då. Juventus och Milan har visat intresse för ”Billy” som säger att han inte har något emot att fortsätta karriären utanför England.
Vilka köps in då? Värvningen av Ballack är väl i stort sett klar och det ska nog mycket till om Bayern Münchens lagkapten inte spelar på Stamford Bridge nästa säsong. Carlos Tévez och Andrej Sjevtjenko har gång på gång kopplats till Chelsea men både Milan och Corinthians förnekar att deras stjärnanfallare ska vara på väg till London. Vidare har det ryktats om att en vänsterback ska inhandlas. Själv tycker jag att det vore ett bättre alternativ om man plockade hem utlånade Wayne Bridge från grannen Fulham. Även Kalou, King, Marquez, Defoe och van Nistelrooy har enligt Brittisk press varit spelare som intresserar Chelsea. Dessutom lär flertalet namn tillkomma under sommaren. Hur det blir med alla värvningar återstår att se, det skulle dock inte förvåna mig om ett par nya stora namn finns med i Chelseas trupp när transferfönstret stänger i höst.
Till sist: Efter många om och men vekar det som om José Mourinho stannar i Chelsea även nästa säsong trots att den engelska pressen har gjort allt de kan för att göra hans tid i Chelsea så jobbig och svår som möjligt. Kontinuitet på tränarsidan är viktigt, vi kan inte byta tränare hela tiden, så jag ber dig Mourinho, vad de än skriver om dig, STANNA!
Nästa säsong drar igång i augusti. Då tar vi Champions League också!
ÅRETS…
…mål: Joe Cole, hemma mot Man United. Det var riktigt snyggt och det säkrade ligaguldet.
…match: Ligamatchen hemma mot United, 3-0. Ett bra resultat i en bra match där ligaguldet säkrades. Skönt att spela ut Sur Alex och hans lag.
…spelare: King John Terry. Nuff said.
…överraskning: Michael Essien. Visste att han var bra. Men inte att han var SÅ bra.
…sång: Stand up for the champions!
…besvikelse: Damien Duff. Var har det fartfylllda spelet från de tidgare säsongerna tagit vägen?
…sämsta match: Middlesborugh borta, 0-3. Vad f*n hände?
…miss: Joe Cole mot Liverpool i FA-cupens semifinal. Så nära, så nära.
…fulaste: Essiens stämpling på Hamann. Inte vackert.
…Hasselbaink: Gallas mål mot Spurs. En riktigt JFH-strut.
…mest solklara vinnare: Claude Makelele, players’ player award. Ingen förtjänar det som han gör.
...sämsta: Chelseas beteende gentemot de utländska supporterklubbarna, fy!
…bästa alla kategorier: CHELSEA FC, Back-to-back champions!
