KRÖNIKA: Just fuck off!
Som en dimridå för verkliga problem sänker sig politisk korrekthet. Fotbollens värld är lika drabbad som den övriga.
The Suns sporttopp på fredagen är den skandalösa uppgiften att domaren Graham Poll i det infekterade Londonderbyt mellan Chelsea och Tottenham ska ha sagt ”Fuck off” till John Terry.
”Fuck off”, kan ni tänka er.
Bekräftas det kan Polls karriär mer eller mindre vara över, skriver artikelförfattaren, sannolikt med förvridet leende och saliven rinnandes ur mungiporna.
Skrämmande. Och sorgligt. För på nytt lär den egentliga diskussionen hamna i skymundan i jakten på skandalrubriker. Det är bara det senaste exemplet. Häromveckan var det tränarna som var i fokus.
Så Mourinho slänger sig på knä i segerjubel.
Så Pardew skriker ut sin glädje i ansiktet på Wenger.
Så Wenger blir förbannad.
So fucking what?
Mediernas jakt på rubriker är en daglig plåga. Men moraliserandet ger det hela en helt annan och mer motbjudande dimension. Med djupaste indignation beklagar sig krönikörer över tränarnas skamliga uppträdande och hur det förstör fotbollen. Ett hyckleri utan dess like. Alla vet att medierna lever på att exploatera det. Minnet av hur en tabloidtidningsjournalist för något år sedan beklagade sig i tv över hur tråkiga hockeytränarna hade blivit har etsat sig fast. Undermeningen var förstås ”vem ska nu sätta rubrikerna åt mig?”
Tyvärr slutar det inte där. I nästa moment ska fotbollsorganisationerna ansättas. Nya artiklar. "Vad säger ni om dessa skrämmande scener?". "Vad blir det för bestraffningar?" Och pampar som Uefa-ordföranden Lennart Johansson, rädda om sin position och sitt anseende, ställer villigt upp och fördömer.
Men fotbollen är i desperat behov av äkta känslor. Ståplats tycks för alltid borta, supporterbasen blir allt mindre lojal och spelarna räknar sedelbuntar. Fotbollen håller på att bara bli en del i den konstlade underhållningsvärlden, allt mer fjärmad från sina rötter. Och ve den som visar känslor. Utslängd från läktaren om du är supporter. Bötfälld av förbundet om du är tränare. Använd fel ord och du är en samhällets paria för evigt.
Mourinho berörde en del av problemet efter det att Petr Cech hade blivit knäad i huvudet.
”Det verkar som att det jag gjorde i matchen mot Liverpool, shh-markeringen, var en mardröm. Att en spelare från Manchester City visar halva rumpan i två sekunder är också en mardröm. Men för mig är detta (Cechs skada) en verklig, verklig mardröm".
Och FA:s reaktion på att två målvakter faktiskt kunde ha dött i samma match? Nothing, nada, rien, inget. Däremot tog förbundet blixtsnabbt beslut om en utredning av Pardews och Wengers ack så upprörande uppträdande.
Noterar denna fredag morgon i förbigående att Expressens ”sportsida” på nätet återigen domineras av förfasan över Sladjan, som i en SVT-chatt ska ha skrivit att Fotbollsgalans kvinnliga presentatörer var tjocka.
Skandal, förstås.
Och Jämo rasar, förstås.
Feta rubriker, förstås.
Långt ner på sidan väljer man att gömma undan en TT-notis om att en av fotbollens allra största, Ferenc Puskas, just denna morgon gått ur tiden.
Ett tidens tecken.
Ur led är tiden.
