Chelseas värld – vecka 9
Det här var veckan då Wenger tolkade Almodóvar, JT tolkade Stålmannen och Drogba blev afrikansk kung.
Manchester United såg ut att ha slagit in sista spiken i kistan med segern borta mot Liverpool (1-0), men José Mourinhos Chelsea lyckades hålla locket på glänt. Mål av Didier Drogba och Salomon Kalou samt ett par fantastiska räddningar av Petr Cech gav en 2-0-seger borta mot Portsmouth.
Nog för att Emmanuel Eboue mer än väl förtjänade sin avstängning för slag och spark mot Wayne Bridge i ligacupfinalen. Men det är inte utan att man generat vill titta bort när man ser Bridge falla ihop som en säck potatis. Fast kanske tog slagen i cupfinalen värre än vad som verkade möjligt.
"I don't care about what happened on the pitch, I'm just glad to have got the three points”, sade Bridge efteråt.
Ehh…tre poäng…right, Bridgey…
Medan Pedro Almodóvars ”Kvinnor på gränsen till ett nervsammanbrott” fick en fransk nytolkning av Arsène Wenger, framstod Chelsea som den sansade parten i Handbagsgate. Accepterande av att överklagan av John Obi Mikels (synnerligen hårda) utvisning avslogs, accepterande av lagets skuld i bråket, och inte ett ont om ord motståndare, domare eller FA. En seger på och vid sidan av planen i Cardiff, kan tyckas.
Didier Drogba utsågs som förste ivorian till Årets spelare i Afrika 2006. En utmärkelse han sannerligen gjort sig förtjänt av efter sitt makalösa år. Dessutom kunde man till skillnad från någon kostymklädd Cannavaro eller Ronaldinho också njuta av en coolt ekiperad Drogba.
Det ryktas att West Ham vill köpa Scott Sinclair men om Chelsea inte går med på det sägs klubben vilja låna den 17-årige talangen kommande säsong. Poängen med det är dock svår att se, Sinclair har med Plymouth redan erfarenhet från spel i Championship.
Sinclairs insatser i Plymouth har för övrigt inte bara fångat West Hams intresse utan också förbundets. Han var en av fyra spelare som nominerades som månadens spelare i Championship (Stephen Ward i Wolves fick till slut priset).
Vad är det med dessa unga fotbollsspelare och alla stålar de tjänar? Behöver de dessutom verkligen snåla? Först var det utlånade Chelseabacken Glen Johnson som helt sanslöst nog blev tagen och bötfälld när han bytte ut toalettsits när han shoppade nyligen. Nu har West Hams och förre Chelseaspelaren Carlton Cole varit i trubbel. Häromdagen fick vakter hos West Ham stoppa en arg kronofogde på jakt efter Cole som vägrar betala parkeringsböter på 800 pund. Dagens fotbollsspelare...
Det är inte bara Craig Bellamy som kan hantera golfklubbor. Den skotske veterangolfaren Colin Montgomerie är imponerade efter att ha sett Andrej Sjevtjenko slå ut.
“Looks good. Hits the ball miles. Very nice indeed”, sade Montgomerie nöjt.
Som väntat verkar den vane Stamford Bridge-besökaren Montgomerie inte ha något att säga om Sjevtjenkos insatser på fotbollsplanen.
Adrian Pettigrew lånades ut till League Two-laget Wycombe Wanderers för resten av säsongen. Där gör han en annan av Chelseas reservlagsspelare sällskap, Anthony Grant. Hela åtta unga spelare är nu utlånade: förutom Pettigrew och Grant, även Jimmy Smith, Michael Mancienne (båda hos Queens Park Rangers), Scott Sinclair (Plymouth), Jack Cork (Bournemouth), Glen Johnson (Portsmouth) och James Simmonds (Cardiff).
Följetongen med den galne massören Billy McCulloch fortsätter. I det senaste avsnittet lanserar han sången ”JT is Superman!”
På tal om Terry så har han efter incidenten på Millennium Stadium tilldelats många nya smeknamn, syftandes på hans styrka och vilja. Petr Cechs namn på honom som ”Iron Man” var det vanligaste, medan det mest märkliga kanske var ”Duracell Bunny”, efter att han påståtts ha partajat våldsamt samma kväll som olyckan.
“John was partying like a Duracell bunny. Nothing could have stopped him – not wild horses, or even Abou Diaby’s boot to his head”, sade en besökare på klubben till Daily Star.
Skön story, men Daily Star fick dagen be om ursäkt för att ha insinuerat att Terry festat.
Även om nu Terry inte var med och festade efter ligacupsegern så lyckade lagkamraterna ganska bra. Enligt The Sun var barnotan från nattklubben Aura i London 30.000 pund. Å andra sidan är det väl det summor som West Hams spelare gäspar åt.
På en grannsida råder visst bitterhet över att José Mourinho fortfarande ser kampen om ligatiteln som levande, och uttalar sig därefter. Kanske är det för att man ser det som plagiat, Mourinho gör som Ferguson gjort i 20 år. Det smärtar tydligen. Undertecknad skulle å sin sida bli förvånad om Ferguson inte "gnällde" om Chelsea åter är i ligaledning i framtiden, och även se det som ett tecken på att den rödnosade skotten förlorat sin vinnarinstinkt.
Chelsea leder ligan före Manchester United. Dessvärre är det inte Premier League utan ligan över stökiga fans på resande fot denna säsong. Det visar en sammanställning från den brittiska transportpolisen. Liverpool och Millwall följer närmast efter tätduon i denna föga glamourösa listning.
Ashley Cole gjorde comeback mot Portsmouth efter sin knäskada. Men redan före det konstaterade han nöjt sitt kontroversiella klubbyte:
"I feel a part of it at Chelsea now. The fans seem to like me and I love the fans.I'm enjoying life, the manager's good and after six or seven months here I've already won a medal. That's why I came here. (…) Life moves on. I loved Highbury, I loved the fans but I've moved on. I've seen myself in a red shirt all my life and then I'm in a blue one. But it happens, players move from team to team and it doesn't mean I'm a traitor. For me it's been a move for the better."
Så sant, så sant.
För den som har alldeles för mycket pengar på bankkontot och alldeles för mycket fritid att djupdyka i läsning om laguppställningar på 20-talet, välkomstord från lagkaptener från 40-talet, eller vad som nu väcker intresse. Den nyligen bortgångne Chelseahistorikern Scott Cheshires hela matchprogramsamling auktioneras bort på Sothebys i maj. Rykten skvallrar annars om att Chelsea ska försöka lägga vantarna på samlingen, vilket vore trevligt – och besparar någon stackare hundratusentals pund.
Det har nu gått över en vecka, men är det någon som ännu har hört Arsène Wenger säga grattis till motståndarna efter ligacupfinalförlusten?
Nej, inte jag heller.
Någon som noterade att The Fratellis hitsingel “Chelsea Dagger” spelades på Millennium Stadium när Chelsea lyfte bucklan mot skyn? En ganska schysst låt som med tiden kan förtjäna en plats tillsammans med andra Chelsea anthems som ”London Calling” och ”Liquidator”.
Det märks att ett skifte till det bättre skett i det engelska fotbollsförbundet, sedan Arsenals David Dein avvecklades. Hade Terry-incidenten inträffat förra året hade Chelseas lagkapten kunnat räkna med en avstängning för sin skallning av Diabys i det närmaste oskyddad fot, samt dryga böter för att skrämt de unga och oskyldiga små Arsenalspelarna med sin simulerade skada.
Förresten, visst är det väl så att Chelsea har snyggast supportrar? Rösta här!
Chelsea rapporterade nyligen en förlust på svindlade 80 miljoner pund för 2005/2006. Resultatet var ett steg i rätt riktning, då förlusten var en minskning med 60 milj pund, men knappast något att skryta över heller. Som om Chelseafluktaren Arsène Wenger skulle låta det vila med det.
"Is it right for any business, not only in football, to have that kind of artificial income? I have said many times that all the clubs should be balanced with their natural resources. That means they can only spend what they earn”, skrek han indignerat ut från barrikaderna.
Som av en tillfällighet glömde Wenger att i sammanhanget nämna att Arsenals sammanlagda skuld stigit från 153,5 miljoner pund 2005 till 262,1 milj pund 2006 genom bytet av arena.
Veckan musikklipp: gamla postpunkarna The Undertones visar sig i efterhand ha haft känsla för stil. I alla fall gitarristen.
Paul Smith är inte någon som gjort sig omtyckt hos supportrarna. Chelseas affärschef har gjort sig lika impopulär som Peter Kenyon genom en lika osviklig som motbjudande ovana att använda begreppet ”brand” när han talar om Chelsea. Men man måste ge Smith cred för att han utan att brista ut i asgarv lyckas formulera sig på detta vis efter det skandalomsusade kinesiska OS-lagets två veckor långa vistelse med Chelsea som värd.
'Team China have been excellent guests and we have really enjoyed their visit. We hope we have been hosts of a similar calibre because next year the process will be reversed.”
Ska Chelsea alltså sparka skiten ur varje kines de ser med kung fu-sparkar?
Intressant scenario.
Keith Harris, en av dem som låg bakom avtalet när Roman Abramovitj köpte Chelsea från Ken Bates, domedagsspekulerar i BBC Radio 5 att Abramovitj är på väg bort.
“It's no more than a smell, but the smell is that it's not the enthusiastic pursuit that it was when he bought it three-and-a-half years ago. If that enthusiasm has gone, then I would imagine the financial burden is not as attractive as it was.”
Den starkaste doften är dock stanken från Harris själv. Trovärdigheten i spekulationer stärks knappast av att man till vardags sysslar just med köp och försäljning av fotbollsklubbar. Trovärdigheten överlag stärks inte när man som klubbförmedlar spekulerar i skvaller på nationell radio.
Ligacupfinalen i Cardiff fläckades av kaotiska transportförhållandena för fansen. Men för vissa började strulet tidigare än så. Redaktionsmedlem Oscar & Co fick inte sina biljetter i tid. Chelsea lyckades som tur var ordna fram extrabiljetter. Först efter att sällskapet kommit hem trillade ett brev ner i Harris brevlåda, och CSS-ordföranden noterade följande i ett inlägg på forumet:
”I dag (1 mars) kom matchbiljetterna som ni skulle ha haft i Cardiff, poststämplade 12/2 i London. På baksidan står följande text från Royal Mail: ‘The sender didn`t pay enough Airmail postage on this item, so we had to divert it to an alternative service - sorry if there was a delay’".
Vad ska man säga?
Scunthorpe Uniteds supportrar får ett hedersomnämnande denna vecka. Efter att manager Brian Laws lämnat klubben har klubbens fystränare Nigel Adkins tagit över. Med ganska lyckat resultat, och fansen sjunger nu:
"Who needs Mourinho, we’ve got our physio!"
Vem sade att Frank Lampard inte var ”Fat Frank”? Enligt Chelseas hemsida är Lamps 183 cm lång och väger 90 kilo. Hmmm...
Lampards BMI-värde (Boddy Mass Index) är i så fall 26,9 och han ingår i gruppen ”överviktig”, vilket är 25+. Nästan lika illa är det för Michael Essien. 178 cm + 84 kilo = 26,5. Även han överviktig. John Terry 186+91=26,3, Andrej Sjevtjenko 181+84=25,6, Didier Drogba 189+91=25,5, John Obi Mikel 184+85=25,1, Magnus Hedman 194+94=25,0. Kanske dags för BMI att ändra kriterierna eller snarare för Chelsea att se över sina uppgifter. För enligt hemsidans besynnerliga statistik har man en riktig tjockis i Gérémi 176 cm och 85 kilo ger 27,4. Fast kanske är det därför Chelseafansen tillägnat en version av hälsosången Celery till kamerunaren?
En eloge till ledningen. Chelsea fryser biljettpriserna även kommande säsong. Trist för The Sun som fick stå där med lång näsa igen, efter att ha använt ett uppslag åt påhittad information från ett Fans Forum som gick ut på att Chelsea skulle höja priserna.
Men vem i ledningen var det som fick för sig den galna idén att placera en minnesbyst av Peter Osgood i East Stand? Den 1 mars mindes Chelseafans årsdagen av Peter Osgoods död men minnen blandades också med förfäran. Den goda nyheten var att klubben beslutat att en byst av Peter Osgood ska pryda Stamford Bridge, den dåliga att den skulle placeras på räkmacksavdelningen i East Stand. Långt bortanför var vanliga fans är. Som en supporter uttryckte det i ett upprört brev:
”Did Stoke City put a statue of Sir Stanley Matthews in their corporate area?
Did Leeds Utd put a statue of Billy Bremner in their corporate area?
Did Liverpool put a statue of Bill Shankly in their corporate area?
Did Manchester Utd put a statue of Sir Matt Busby in their corporate area?”
Chelsea har hittills försvarat sig med att det var där Osgood jobbade under de senare åren, att East Stand är enda läktare som är kvar sedan Osgood själv spelade samt vagt antytt att det är änkan Lyns önskan. Skulle sistnämnda verkligen stämma är det inte mycket att göra. I annat fall lär Chelsea tvingas ompröva sitt beslut.
Asier Del Horno. Se där ett namn man lyckligt förträngt. Men det kan noteras att den spanske vänsterbacken efter åtta månaders skadehelvete i helgen debuterade för Valencia efter sommarens övergång från Chelsea. Seger blev det också, 1-0 mot Celta Vigo.
Apropå ex-spelare. Skänk en tanke till Jes Høgh, den forne danske landslagsbacken som spelade två säsonger i Chelsea, 1999-2001. Blott 39-år gammal drabbades han av en blodpropp i hjärnan för en dryg månad sedan. Han uppges på bättringsvägen men har fortfarande svårt att tala och använda högra delen av kroppen. I dansk press berättar Høgh bland annat att han ät tacksam för de samtal han fått från Chelsea varje vecka.
Veckans från-CTV-arkivet: Neil Barnett råkar illa ut.
YouTube, ja. Chelsea har som första fotbollsklubb lanserat en sida tillsammans med YouTube.
Det är möjligt att motståndarna på planen inte tycker det, men vid sidan av planen är Michael Essien en gentleman. Under längre tid har det skvallrats om att den vackra Miss Ghana, 20-åriga Irene Dwomoh, var Essiens flickvän. Men enligt ghananska tidningsuppgifter har Essien ställts sig vid sidan då det uppdagats att Dwomoh i själv verket har fattat tycke för Udineses ghananske anfallare Asamoah Gyan. På Marriott Hotell, där Ghanas landslag nyligen bodde, ska Essien ha sprungit på Dwomoh i hissen.
”Irene, I guess you should now switch your support from Chelsea to Udinese”, ska den gentile Essien ha yppat.
Kanske kom uttalandet dock med lättnad, så att Essien med gott samvete kunde återvända till sängen för några av de 13 sovtimmar han behöver per dygn.
En chans att se Essien på en svensk fotbollsplan ges troligen inom kort. Den 27 mars plnaeras nämligen en vänskapsmatch mellan Ghana och Brasilien på Råsunda i Stockholm, och Chelseas mittfältare lär vara med i så fall.
Come on you Black Stars!
Kanske har andra upptäckt det, men det har i alla fall gått undertecknade helt förbi att det finns en norsk systersajt. Till och med mitt foto på klubbemblemet från Britannia Gate hade ju hittat dit före jag själv (längst ned på förstasidan finns det artistiska mästerverket).
Till sist denna vecka:
"Out from the Shed,
Come a rising young star,
Scoring goals past Pat Jennings from near and from far.
And Chelsea won,
As we all knew they would,
And the star of that great team was Peter Osgood.
Osgood, Osgood, Osgood, Osgood.
Born is the ki-ing of Sta-amford Bridge!"
RIP Ossie.
