Chelseas värld – vecka 20
Världens mest omsusade hund och husse - och så då Top Drog. I Chelseas värld är ett hundliv allt annat än tråkigt. Det var världsklass på Chelseas säsong. Igen.
Chelsea avslutade FA-cupfinalerna på gamla Wembley med att vinna titeln – och Chelsea invigde det nya Wembley med att vinna samma titel. Det blev seger med 1-0 mot Manchester United i en taktisk kamp efter ett vackert mål av Didier Drogba. Det var ett ögonblick att minnas, det var en triumf att minnas och det är en säsong att minnas. Inget annat lag vann två titlar denna säsong. Inget snack om att ligan är den tyngsta, men Chelseas facit är spektakulärt: FA-cupsegrare, ligacupsegrare, ligatvåa och semifinalist i Champions League. Allt detta en säsong som kantats av skador, turbulens inom klubben och nyförvärv som inte levt upp till förväntningarna. Nyckeln till framgången stavas lagsammanhållning. Kanske den mest anmärkningsvärda i fotbollsvärlden. Det är bara gratulera Chelsea – och det är bara att gratulera oss själva som haft lyckan att bli blå och uppleva den bergochdalbanefärd det innebär att vara Chelseasupporter.
Även med asiatiska kommentatorer är de sista minuterna av matchen och förstås slutsignalen en njutning. Liksom när Terry får lyfta bucklan. Dessutom kan det vara värt att återuppleva färden fram till den minnesvärda triumfen på nya Wembley – enjoy!
Men en FA-cupfinal är förstås för merparten av sportmedierna en parentes jämfört med veckans huvudhändelse - hundbråket. En fortfarande mystisk incident om en liten yorkshireterriers eventuella vaccinationer. Bara ett par dagar före FA-cupfinalen kommer polisen på att man måste göra ett hembesök hos José Mourinhos fru och små barn i stadsdelen Belgravia klockan nio på kvällen för att ta familjens hund ifrån dem när José – som alla vet, inklusive polisen – befinner sig på middag den sedvanlig Player of the Year-middagen med Chelsea. Mourinho, som den latinske man han här, tar inte skit – särskilt inte när det handlar om familjen – utan stormade hem, gav sig på polisen och blev gripen. La famiglia kommer alltid i första rum för Don José – både den i Belgravia och på Fulham Road.
The Scotsman såg det hela ur ett filosofiskt perspektiv.
”Even when on the wrong side of the law, he is unimpeachable. Jose Mourinho, who has turned arrogance into an artform, emerged triumphant from the sort of scrape that could end the career of a mere mortal. Like a knight in shining armour, the super-confident Chelsea manager rushed home to liberate the family pet after police surrounded his luxury mansion in Belgravia. (…) Mourinho, 44, had once again exercised the magic power which makes women - and many men in the world of sport - dissolve from hostility into wide-eyed admiration. Not since the explorations of Vasco de Gama has a Portuguese export been subject to hatred and adoration in such equal measure.”
Men Mourinhos yorkshireterrier var inte det enda Chelseadjuret som råkade illa ut i veckan. En supporters Manchester United-hatande papegoja stals också, rapporterar BBC. Papegojan, som passande nog heter Chelsea, borde vara lätt att känna igen. Den kan säga sitt namn och skriker i högan sky så fort den hör någon säga ”Manchester United”.
Det rådde nationalsorg i de engelska medierna under söndagen sedan deras Manchester United förlorat och mellan snyftningarna kom besvikna anklagelser om att Chelsea inte lät Cristiano Ronaldo & Co få göra som de ville. Men det fanns också ett fåtal skribenter som inte lät sig styras av egna känslor och fördomar. BBC:s Phil McNulty var en av dem som vågade sätta journalistisk integritet och klarsynthet i första rum, Tony Cascarino försöker också ta av skygglappar på folk.
Kan man förresten få nog av Drogbas vinstmål? Nope. Så här är en möjlighet att se det hela i en virtuell version i massor med vinklar, som exempelvis den närmast åksjukeframkallande ball-cam-varianten.
Det var inte frågan om dagar, inte ens timmar, utan snarare minuter innan de första fyndiga yorkshireterriersångerna dök upp i cyberrymden. Man United-fansen hade flera minnesvärda, bland annat denna:
"Mouriiiiinho are you listening
We heeeeard your dog went missing
We heard him bark
So we fed him to Park
Walking in a stir fry wonderland"
Likaså tog det bara minuter innan nördarna tog över med hundnamn på Chelseaspelare. Denne nörd gjorde sig dessutom besväret att sammanställa dem i ett lag:
CHELSEA DOG XI
Tränare: Glen Poodle
Ass tränare: Kennel Shellito
Startelva: Peter Bone-tti – Lassie Diarra, Dog Rougvie, John Terrier, Winston Dogarde – Sam Dallmation Bona, Scottie Barker, Saint Bernard Lambourde Damien Woof – Didier Dogba, Carlton Collie.
Avbytare: Joey Bones, Scottie Sinclair, Paul Cainville, Collie Pates, Asier Del Houndo.
Didier Drogba visade i en intervju med Daily Mail att han har hjärtat på rätt ställe, när Jamie Redknapp för Daily Mails räkning försöker pumpa honom på besvikelse efter de missade titlarna:
"Am I sad to have lost out on the two biggest trophies of the season? Of course I am, but the day after the defeat at Anfield, I woke up to the news that four Chelsea fans had been killed in a helicopter crash on their way back from the game. I remember thinking to myself, 'Didier, you went to Liverpool and lost a match; others went there and lost their lives'."
Däremot kanske han inte behövde visa fullt lika mycket hud i den annars läsvärda
artikeln.
Veckans elaka insändare i The Fiver, inspirerad av en viss hundhändelse:
"Missing: small, tan-coloured, wiry-haired irritant with sharp bite and annoying yap has lost his dog. Reward offered" - Ian Rands.
England borde känna viss tillfredställelse med både Chelsea och Manchester United. Chelsea hade fem engelska landslagsspelare i startelvan i FA-cupfinalen (Terry, Bridge, Lampard, Joe Cole och Shaun Wright-Phillips) samt ytterligare en som gjorde ett inhopp (Ashley Cole). Manchester United hade fyra (Ferdinand, Brown, Rooney, Carrick) samt en tidigare landslagsspelare (Scholes) samt en som fick göra ett inhopp (Smith). Englands för närvarande två bästa klubbar bygger båda på en engelsk ryggrad.
Veckans det-visste-du-kanske-inte: Petr Cechs skallskada kan ha vissa genetiska förklaringar – beroende på att han är trilling.
”He (Cech) has now discovered from the huge amount of medical research data produced by his head injury specialists that the whole of his skull is weaker than that of the average person due to being born a triplet. This has persuaded the world's top-rated goalkeeper to keep wearing his scrum cap until he retires from football.
Cech, 24, was one of two boys and a girl born at the same time, but his brother Michal picked up an infection in the hospital shortly after he was born and died aged two.”
Tydligen är det på nytt något i stil med tre in-tre ut, som ska gälla under tiden som övergångsfönstret är öppet. Det sades samma sak förra säsongen. Då såldes Juan Sebastian Veron (Estudiantes), Eidur Gudjohnsen (Barcelona), Jiri Jarosik (Celtic), Carlton Cole (West Ham), Damien Duff (Newcastle), Asier Del Horno (Valencia), William Gallas (Arsenal) och Robert Huth (Middlesbrough) från a-truppen, dessutom lämnade Danny Hollands (Bournemouth), Lenny Pidgeley och Felipe Morais (Millwall), Joe Tillen (MK Dons), Dean Furman (Glasgow Rangers), Dean Smith (Aldershot) och James Younghusbands.
Det är ingen vågad gissning att omsättningen av spelare kommer att bli större än vad som sagts denna sommar – men det hänger förstås också på vad spelarna själv.
Villlarreals och Arsenals före detta skådespelare Robert Pires försökte i veckan locka Maka till Spanien.
"If Claude calls me and asks things of me about Villarreal, I am going to say to him, 'Mira, if you can come here, you have to come because here you have everything and, in addition, we do not have pressure'. That, for a player, is very important."
Av det kan man väl sluta sig till att Pires valt det bekväma livet med mycket stålar på soligare breddgrader. Bara att hoppas att Maka har lite mer ambitioner kvar med sitt fotbollsliv.
En galning som kallar sig ”Genius” på Chelseas engelska chatt gjorde årets värsta version av en cupsång. En annan galning satte musik till den också. Det värsta är förstås att smörjan sätter sig. ”Chelsea, Chelsea, Chelsea gonna win the Cup”...
Sedan när är det ens ett diskussionsämne om att det bör vara mål när en målvakt med bollen sparkas över mållinjen? Egentligen obegripligt. Men, som man lärt sig vid det här laget, "innocent until proven Chelsea".
Frank Lampard förklarar hur det verkligen ligger till:
“Chelsea is in my heart. It is my club, it's where I want to be. I'm not stupid. I know saying that doesn't put me in a strong bargaining position. But that's the truth. And whenever there's been interest from clubs abroad I have always, always stated that Chelsea is my team. "It's how I am, it's how I feel. I am very happy, very content in my football and in my life. I have a special relationship with the fans, with my team-mates, with the club, the manager and the owner. I love playing for Jose Mourinho. It is as simple as that.”
Kan det vara tydligare?
Grattis, förresten, Frankie – nybliven tvåbarnspappa. Hans fru firade FA-cuptriumfen med att föda parets andra dotter. Kan man hoppas på en bättre namnkombination än första dotterns Luna Coco Patricia?
Planinvasioner ska aldrig accepteras, men nog är det svårt att inte dra på smilbanden en aning när man ser en ensam Chelseasupporter ledas bort efter att ha stormat planen – framför storbildsskärmen på Stamford Bridge!
Joe Cole ska visst gifta sig nästa år med sin Carly Zucker. Coles trolovade kan enligt skvallertidningarna nu spegla sig i glansen av en förlovningsring värd 50.000 pund. Joe Cole var inte den enda som firade det hela dyrt.
”Pint-sized Cole, 25, looked long-faced as he turned up to Sunday's end-of-season party at paper nightclub in London...but he soon cheered up when his Chelsea colleagues and their WAGS toasted the couple with £15,000 of champers at the booze-filled bash. 'The boys night was mapped out by wing-king Shaun Wright-Phillips, 25. The party insider added: ‘Shaun planned it all, and paid for a lot of it.’”
Från en stor liten man med välfylld plånbok till en annan.
Paulo Ferreira är ett mysterium. Portugisens form har varit försvunnen. Det har till och med varit en överdrivet generöst att påstå att han varit en skugga av sitt förra jag. Men så plötsligt är han kung. De månader av darriga insatser har varit lika förbryllande som säsongsavslutning har varit häpnadsväckande. Ferreiras insats i FA-cupfinalen förtjänar den uppmärksamhet exempelvis David Pleat ger honom.
På tal om Ferreira. Han, Shaun Wright-Phillips, Wayne Bridge, Carlo Cudicini och Geremi är den typen av spelare som kanske förtjänar en liten extraapplåd i en stund som denna. Trots den frustration de måste känt av allt bänknötande går de aldrig ut i pressen och beklagar sig. Lagspelare. Dessa är mer värda än många inser.
Veckans fråga är förstås vem det är som jublande kommer springande i nederkanten av bilden efter knappt tio sekunder. Är det Stamford the Lion – eller är det Steve Sidwell? Oavsett ett ögonblick som är svårt att inte le åt.
Det var livat på många håll i London i samband med FA-cupfinalen. Bland annat hade Chelseafans hyrt ett flertal dubbeldäckare som triumfatoriskt tog sig runt i London – inte minst till de norra delarna – och förstås till mer Chelseavänliga tillhåll där selleri regnade dag som kväll.
Medan exempelvis Manchester United även denna sommar fortsätter att ösa ut pengar på nya spelare, så ser det ut som Chelsea drar i bromsen. Det skulle man inte ha gjort. Efter att ha sablats ned för sina extravaganta värvningar kallar nu Daily Mail föraktfullt Chelsea för ”Cheapskate Chelsea”, ”snåljåps-Chelsea”.
Som det heter: damned if you, damned if you don’t.
Veckans off-topic: vad sysslar Fotbollskanalen egentligen med?
"Liverpools målvakt tillbaka i spel
Englands förstemålvakt är hel från sin axelskada och står i Champion League-finalen mot MC Milan på onsdag.
- Regina och andremålvakten Jose Reina, som är hel från sin ljumskskada, är båda uttagna till matchen i Athen, säger Liverpool manager Rafa Benitez på Liverpools hemsida.
Regina spelade inte i Liverpools sista Premier League-match den 13 maj men har efter det tränat under klubbens träningsläger i Spanien."
”Regina”? ”MC Milan”? Hur kan någon vara emot lagstadgade drogtester på arbetsplatser efter sådan här artiklar.
Michael Essien röstades av Chelseas fans fram till årets spelare. Liksom Chelsea vann han också en dubbel, genom att få priset för årets mål – kvitteringsmålet på Stamford Bridge mot Arsenal. Årets unge spelare blev John Obi Mikel, årets unge talang Ben Sahar och Petr Cech fick utmärkelsen för enastående prestation, genom sin comeback från skallskadan.
Michael Essien i all (närmast gudomlig) ära, men Didier Drogbas prestation denna säsong är nog snäppet vassare. 33 (!) mål – och både en av laget mest betydelsefulla spelare offensivt och defensivt. Dessutom en pådrivare utan dess like.
Drogba borde vara vice lagkapten.
Michael Ballack har inte haft så mycket att jubla åt på sistone. Men han kan i alla fall glädja sig åt att ha vunnit ett vibratorskadestånd. Cirka 34.000 pund ska ett tyskt sexföretag betala Ballack och Oliver Kahn för att i samband med VM 2006 ha sålt vibratorer med namnet "Michael B" och "Olli K". De flesta skulle nog vara nöjda med att bara få en kvinnotillfredställare uppkallad efter sig.
Veckans flagga hängde på Wembley.
För hans egen skull får man innerligt önska att det inträffar oftare i privatlivet, men ibland får Aftonbladets Peter Wennman till det även i yrkeslivet. Ett av dessa tillfällen inträffade efter FA-cupfinalen.
”Glädjeyran efteråt visste inga gränser, det var galna Chelseastjärnor som bjöd på sig själva inför havet av blåvita flaggor. En blond svensk fjärdemålvakt i kostym var en av dem. Mourinho själv hade då rusat in i Wembleys innandöme för att ringa ett samtal till familjen, som tagit den omdiskuterade hunden med sig och ”flytt” till Portugal.
- Hunden har lämnat landet. London är säkert igen, alla kan andas ut, sa han.
Man måste älska mannen, man måste faktiskt det.”
Word.
Många bud om vem som egentligen officiellt blev matchens lirare i FA-cupfinalen. Om det inte blev samtliga spelare i Man United gissar undertecknad på Steven Gerrard.
En del kanske minns den personliga reflektion vecka 18 (se länk), om hur undertecknad chattade med en pappa till en svårt cancersjuk pojke som fått mycket uppmärksamhet och stöd av bland andra Joe Cole. Det visar sig att det inte var slut med inbjudan och besöket i omklädningsrummet i samband med ligaavslutningen mot Everton. Här är en fortsättning från pappa Dale.
”Me and Scott went to Wembley yesterday courtesy of Joe Cole again. He offered me the tickets last week after the Everton game, but with Scotts problems we didnt know whether we would be able to make it. Luckily Scotts been well all week so on Thursday I phoned Joe’s dad to say that we would still like to come. Joe organised a car to pick us up again and off we went. JT really took to Scott last week and he invited us to the players after match buffet. The place was buzzing mate. Scott was in tears and Joe Cole and Wayne Bridge have decided that Scott is the lucky Chelsea mascot! Ian Wright was there and he had a real good chat with Scott and so did Lamps. It really was a fantastic day. Joe's going to keep in touch during the summer to check on Scotts health and is hoping to meet him next season.”
Det värmer alltid att se när fotbollen och fotbollsspelare ger tillbaka.
KTBFFH e forza Milan!