Mourinho välkomnar Pizarro – och tackar Gérémi
José Mourinho prisade Gérémi samtidigt som han välkomnade det senaste nyförvärvet till truppen, Claudio Pizarro.
Den 28-årige peruanen strålade på tisdagen för första gången samman med truppen i London sedan både han och de övriga spelarna korsat Atlanten från varsin kontinent de senaste dagarna, Pizarro från spel i Sydamerikanska mästerskapen och Chelsea från träningsläger i USA. På onsdagen väntas anfallaren debutera i den blå tröjan i träningsmatchen borta mot Feyenoord. Mourinho har höga tankar om Pizarro.
- Han är en typisk brittisk striker med stora kvaliteter som target man, påpekade Mourinho, och tillade:
- Men han kan också spela ensam på topp och tillsammans med någon annan, med rörelse mellan linjerna. Han är intelligent, täcker bollen väl, inte någon självisk anfallare som måste skjuta, han gillar bollrörelse, han är bra i luften och gör mål.
Efter den summeringen passade också Mourinho på att tacka Gérémi, som efter fyra år och 108 matcher för Chelsea, för några veckor sedan blev klar för Newcastle. Det är nämligen den uppskattade kamerunarens tröja som Pizarro tar över.
- Han (Pizarro) har nummer 14 och nummer 14 betyder mycket i vår familj eftersom nummer 14 var Gérémi. Han var en väldigt viktig medlem i vår familj, någon vi höll högt, någon vi saknar mycket och någon vi önskar alla lycka och framgång i Newcastle.
Fotnot. Undertecknad skrev i samband med Gérémis övergång en text för Newcastles SF-sida som nu också följer här:
Gérémi – resan fortsätter
Det blev bara fyra år i Chelsea. Ändå ses det för Chelseafans som ett farväl till en trotjänare när kamerunaren Gérémi nu lämnar klubben.
Redan i sin debutmatch efter övergången från Real Madrid sommaren 2003 slog han till. Med en frispark placerade han in segermålet. Fast det var i en försäsongsmatch mot Crystal Palace. Kanske är det talande för Gérémi. För där den nu 28-årige kamerunaren glänst allra mest är lite i skymundan. Han har sällan fått sola sig i de massmediala strålkastarljusen. Gérémi värvades av Chelsea den galna sommaren 2003, när Roman Abramovitj köpte klubben. Kamerunarens övergång från Real Madrid för 6,9 miljoner pund överskuggades av de dubbelt så dyra övergångarna för spelare Juan Sebastian Veron, Adrian Mutu, Hernan Crespo och Damien Duff.
Gérémi är annars van att vara en i mängden. Född i Bafoussam den 20 december 1978 som Gérémi Sorele Njitap Fotso har han smått osannolika 17 bröder och 1 syster. Han fann sportinspiration i hemmet. Styvmamman Régine Fotso hade varit en framgångsrik handbollsspelare och pappa Samuel Fotso var den förste lagkaptenen för Racing FC Bafoussam. Samma klubb som Gérémi sedan tog sitt första karriärsteg i för att sedan påbörja den något udda vagabondlivet som fotbollsproffs med Cerro Porteño i Paraguay
”Men det var för långt från min familj, jag ville tillbaka, till Europa. Sedan fick jag ett erbjuande från Turkiet (Genclerbirligi) och skrev på direkt, och efter det blev det Real Madrid”, summerade Gérémi.
Klubbadresserna har lett till att det ofta påpekas att Gérémi redan som 21-åring varit något så ovanligt som fotbollsproffs på fyra kontinenter, Afrika, Sydamerika, Asien och Europa. Gérémi talar också fem språk.
”Hör här, det är viktigt med språk. Man måste försöka”, sade han som en uppmaning i en intervju med en kamerunsk tidning. ”Man kan inte åka till nya platser och dö av hunger. Åker man till Spanien, åker man till Turkiet, då måste man lära sig språket och man slipper gå omkring hungrig”
Gérémi har inte behövt gå omkring fysiskt hungrig. Men hungern på mer framgångar på planen drev honom från Madrid till nordöstra England en första gång 2002. I Madrid hade han stått i skuggan av alla galacticos, men under ett lån i Middlesbrough blev han för en säsong stjärna. Han utsågs till Årets spelare. Boro ville gärna behålla honom men mot Londons ljus och Abramovitjs plånbok fanns inte mycket att konkurrera med.
I Chelsea har Gérémi fyllt på sin imponerande meritlista. Redan tidigare fanns en kamerunsk ligatitel, två spanska ligatitlar, två Champions League-titlar, en OS-titel, två Afrikanska mästerskapen-titlar – och nu två engelska ligatitlar, en FA-cuptitel och två ligacuptitlar.
Sammanlagt har det blivit 106 matcher, varav 33 som inhoppare, samt fyra mål i Chelsea. Men det är inte de statistiska avtrycken som är störst. Det är inte heller några exceptionella framträdanden. Det är hans attityd och lojalitet. Liksom José Mourinho lär Sam Allardyce vara tillfreds med att ha en hårt jobbande spelare som lika gärna kan spela på mittfältet som högerback. Gérémi fångar också ögat med sina långa inkast och fina frisparkar. Men det är hans sätt att acceptera rollen som squad player, att aldrig gnälla offentligt, att alltid göra ett gott arbete, att så tydligt vara uppskattad av sina lagkamrater, som gjort att han bland annat fått Chelsea Supporters Swedens första Loyalty Award tidigare i år och det är därför han fått stämpeln av en obesjungen hjälte.
Fast det där är inte riktigt sant. Han är besjungen. Chelseas klassiska sellerisång (“Celery, celery, if she don’t come, I’ll tickle her bum, with a lump of celery”) har haft en egen version “Geremi, Geremi, if Damian Duff don't tickle her muff, we’ll send in Geremi”. Ironiskt nog återfinns nu båda spelarna i Newcastle. Stafettpinnen är därmed överlämnad.
Tack för åren, Gérémi.
