Le Saux om Zolas Chelsea
Under 90-talet spelade Graeme Le Saux under två perioder i Chelsea. Han såg den brittiska machokulturen i laget bytas ut mot en sofistikerad miljö inspirerad av Gianfranco Zola.
I det andra utdraget i The Times från kommande självbiografin ”Left Field” berättar han om sin första tid i Chelsea och den anmärkningsvärda förändringen när han återvände till klubben 1997.
“There was no venom, nobody arriving at training half-pissed. Instead of Roberts or Nicholas, Gianfranco Zola was at the core of our team spirit. He was a very affectionate person and that affection was reciprocated.”
Men även om lagandan förändrats så hängde inte klubben med. Fortfarande tränade man på den vindpinade och usla träningsplanen i Harlington. Fortfarande var materialsidan undermålig. De desillusionerade spelarna började diskutera egna idéer under en bortaresa.
“Jimmy Floyd Hasselbaink, who had just joined, suggested we should pay a groundsman’s salary for a year so that we had a guy to look after our pitches. He said if we all put in £1,000, it should cover it. Someone else said that if we put an extra £500 up, we could get the showers retiled because people had started to cut their feet on the jagged edges. Marcel Desailly added that if we put in another few hundred quid we could get a jacuzzi. Then Eidur Gudjohnsen piped up.
‘Fuck it,’ he said, ‘why don’t we put in £100,000 each and buy Ronaldo.”
Med värme beskriver också Le Saux minnet av Zola. Som gnabbet efter en incident på träningsplanen, där de hade olika åsikter om bollen varit över linjen eller ej.
”’Franco,’ I said, ‘you’re a cheating, low-down Sardinian git. When I write my book, I’m going to tell the truth about you and let everyone know what a sneaky, horrible little man you are.’
‘That’s fine,’ Franco said. ‘When I write my book, I’m going to say that you look at me in the showers.’”
Utdraget i sin helhet finns på denna länk. Artikeln om det första utdraget "Le Saux om bögryktena", finns på denna länk.