Chelsea - Fulham 0-0
Hin håle skrattar gott medan vi konstaterar att Chelsea Hell är temat hittills denna säsong. Avram Grants hemmadebut blir ett fiasko och avståndet till toppen är nu oroväckande stort.
Chelsea mönstrar följande startelva: Cech - Belletti - Ben Haim - JT - A. Cole - J. Cole - Makelele - Sidwell - Kalou - Drogba - Shevchenko. Grant väljer således att fortsätta med sin vapendragare Ben Haim från start, ett glädjeämne är dock Didier Drogbas snabba comeback. På bänken återfinns: Cudicini, Alex, Ferreira, Malouda, Pizarro.
Första halvlek
De första minuterna är tämligen intetsägande, ingen stormoffensiv från Chelsea. Efter 4 minuter får Terry en armbåge av Clint Dempsey och blir liggande kvar på mattan. Med viss möda reser han sig och återvänder in i spel.
Det är ungefär det mest upphetsande som händer inledningsvis, i ärlighetens namn är det en halvlek med få chanser. Fulham stänger ytorna fint, samtidigt som Chelsea har svårt att få till spelet, fart och finess saknas. En nick från Fulhams Dempsey ser hyfsat farlig ut, men Cech behöver inte ingripa då bollen går utanför.
Chelseas chanser står Joe Cole respektive Sheva för, sistnämnde gör en annars usel första halvlek. Didier Drogba är, som vanligt, den som ser förtroendeingivande ut på topp. Nämnde Drogba drar i minut 36 på sig ett gult kort, detta för en protest efter en misstänkt straffsituation.
Domare Atkinson blåser av efter 3 minuters stopptid, det finns mycket för Chelsea att tänka på inför andra.
Andra halvlek
Alex ersätter JT inför andra, armbågen från Dempsey tog så pass olyckligt att ett byte var tvunget. Det innebär att vi centralt har Alex och Ben Haim, två spelare som aldrig tidigare spelat med varandra. Kaptensbindeln tar Drogba över från Terry.
Endast minuten av andra är spelad då Joe Cole slår ett fint inspel, Kalou är framme och hugger, men Kasey Keller i Fulham-målet lyckas via stolpen freda sitt mål. Keller skulle visa sig vara i storform i eftermiddag. För Chelseas del verkar Grant instruerat om högre bolltempo, något som ser ut att få effekt.
Sheva blir utbytt mot Pizarro efter 54 minuter, det är ren tragedi att se Sheva springa runt som en vilsen höna på planen. Didier Drogba ser laddad ut i sin comeback, han manar på publiken och offrar sig stort för laget. 58 minuter är spelade då Drogba elegant tar ner bollen och rusar mot mål, han får på ett tungt skott, men Keller viker inte ner sig utan styr bollen till hörna.
Drogbas vilja går dessvärre till överdrift då han på ett akrobatiskt sett försöker plocka ner bollen i den 72:a minuten. Med en karatespark träffar han olyckligt Fulham Chris Baird i ansiktet. Ett andra gula kort blir följden, därmed rött för Drogs. Kaptensbindeln vandrar vidare, Claude Makelele blir vår tredje kapten för dagen. Grant använder i den 75:e sitt tredje byte, Ashley Cole ersätts av Florent Malouda.
Efter utvisningen, som kommer i ett läge då Chelsea är på väg att avgöra, påverkar logiskt matchbilden. Chelsea går ner på tre backar, vilket öppnar för Fulhams giftiga kontringar. Paul Konchesky är nära att utnyttja en dålig bakåtpass från Joe Cole, men Petr Cech gör sig stor och avvärjer. Returen hamnar hos Chelsea som har chans att kontra, dessvärre utan önskat resultat.
Efter 88 minuter kommer nästa megaläge för Fulham att avgöra, inbytte Diomansy Kamara får bollen och har öppen gata mellan Chelseaförsvararna. Vi tackar och bockar över att han väljer att hålla i bollen och slutligen skjuter utanför.
Chelsea lyckas inte ådstakomma något under de sista självande minuterna, domare Atkinson blåser av matchen efter drygt 93 minuter. Ytterligare en frustrerande match är till enda, knappast det resultat som Grant eller vi fans önskat oss på förhand.
Kommentar
Ännu en match med kassa avslut, dåligt spel och domarbeslut som missgynnar. Den första halvleken är knappt värd att nämnas, så lite presterar vi, samtidigt måste man påpeka att Fulhamspelarna gör sitt jobb på ett utmärkt sätt. I andra ser farten ut att ha ökat och vi tar succesivt över taktpinnen, just när det känns som att nådastöten skall komma är olyckan framme. Drogba visas ut, därmed försvinner vår ende produktive anfallare och med en man mindre får vi det jobbigt. Shevchenko är ett spöke nu för tiden, jag sörjer inte om han försvinner redan i januari. Givetvis till förmån för en ny offensiv kraft, eller talangen Scott Sinclair.
Det är dock i motgångens snålblåst som vi supportrar måste stå starka och visa vår kärlek för laget. Det är lätt att följa ett lag som rider på framgång, så som det sett ut i Chelsea de senaste åren, man behöver bara hänga med i glädjetåget. Nu är situationen annorlunda och klubben står vid ett vägskäl, jag kommer på mig själv med att såväl lida som njuta av detta.
Kanske är det bara jag, men detta är en av anledningarna till varför jag en gång fastnade för ett lag från Londons sydvästra delar. Känslan av att följa ett lag i motgång, för att i fulla drag njuta i medgångens stund, är för mig ett av supporterskapets beståndsdelar.
Så alla blåa vänner, håll huvudet högt och hoppet vid liv, Chelsea Heaven kommer tillbaka!
Mickes Man Of The Match: Claude Makelele - Gammal är äldst.
KTBFFH!
