Chelseas historia - del IV: Tommy Dochertys lag mellan "gulderorna" (1961-1967)
CSS-redaktionens Oscar Karlström kommer att gå igenom Chelsea Football Clubs 103-åriga historia i tio delar som kommer att publiceras under sommaren. Här är den fjärde delen som handlar om Tommy Dochertys intressanta lag under the swinging sixties.
Längst ner finns en sammanfattning av tidsperioden för dig som inte orkar läsa hela texten.
När Tommy Docherty kom till Chelsea i februari 1961 tog han över som assisterande tränare till Ted Drake, mannen som hade lett Chelsea till ligaguldet 1955. Drakes lag var på nergång och hade varit alltför beroende av den unge målspottaren Jimmy Greaves. Chelseas säsongsinledning 1961/62 var bedrövlig. Greaves hade lämnat The Blues för att pröva lyckan i Milan och laget låg hjälplöst sist i Division One. Drake fick sparken efter en 4-0-förlust mot Blackpool och Tommy Docherty tog över som manager.
Trots tränarbytet lyckades Chelsea inte hålla sig kvar i högsta ligan utan slutade på 22:a plats och flyttades ner till tvåan. 19 av de 31 spelarna som spelade för Chelsea den säsongen var egna produkter från klubbens ungdomsverksamhet. Två av dem, 21-åringarna Bobby Tambling och Barry Bridges, utgjorde ett fruktat anfallspar som tillsammans stod för 42 mål under nedflyttningssäsongen. En annan ungdom som etablerade sig i a-laget var Peter Bonetti, målvakten som kom att spela över 600 matcher för Chelsea.
Det var ett ungt och revanschsuget Chelsea som tog sig an lagen i Division Two säsongen 1962/63. En fantastisk höst gjorde att laget toppade tabellen sex poäng före närmaste motståndare vid årsskiftet. Bobby Tambling spelade ännu bättre än säsongen innan och öste in mål, Frank Blunstone och Terry Venables dominerade på mittfältet och Ron Harris fick sitt genombrott som back bredvid Ken Shellito.
Sedan kom kylan. England drabbades av den kallaste vintern i mannaminne och Chelsea spelade endast två ligamatcher under januari och februari 1963. Uppehållet gjorde att Chelsea tappade formen och med tre omgångar kvar av säsongen hade både Stoke och Sunderland passerat i toppen. Endast två lag gick upp till högsta ligan och Chelsea skulle möta båda konkurrenterna innan säsongen var över. Stoke vann med 1-0 på Stamford Bridge och säkrade förstaplatsen. Chelsea var nu tvunget att slå både Sunderland borta och Portsmouth hemma för att nå samma poäng som Sunderland. Och det gjorde man. Tommy Harmer knäade in det enda målet i den täta matchen mot Sunderland innan Pompey besegrades med 7-0 på Stamford Bridge. Bobby Tambling stod för fyra av målen. Chelsea hade samma poäng som Sunderland och men flyttades upp tack vare bättre målkvot.
Till laget som skulle ta sig an första divisionen 1963/64 värvade Tommy Docherty anfallaren George Graham, vänsterbacken Eddie McCreadie och mittbacken Marvin Hinton. Samtidigt flyttades John Hollins och Peter Houseman upp från juniorlaget. Chelsea hade ett bra lag på gång och uttrycket ”Dochertys Diamonds” som Docherty själv myntade i ett tv-program kom att bli smeknamnet för det talangfulla laget.
Redan första säsongen efter återkomsten till högsta ligan blev det en femte plats. Säsongens höjdpunkt var 4-2-segern mot Arsenal på Highbury när Bobby Tambling gjorde alla Chelseas mål.
Efterföljande säsong gick det ännu bättre och långt in på våren 1965 hade Chelsea chansen på tre titlar. I Ligacupen väntade final mot Leicester, Peter Osgood hade debuterat och gjort två mål mot Workington på vägen till finalen, i FA-cupen hade laget nått semifinal efter att ha slagit ut bland annat de regerande mästarna West Ham och i ligan slogs Chelsea med Leeds och Manchester United i toppen.
I FA-cupen tog äventyret slut i semin där Liverpool blev för svåra, men i Ligacupen blev det seger. Finalen spelades som dubbelmöte och Leicester slogs tillbaka med 3-2 på Stamford Bridge efter mål av Bobby Tambling, Eddie McCreadie och Terry Venables innan cupsegern säkrades i och med 0-0 på Filbert Street.
Drömmen om ligaguld gick i kras när två omgångar återstod. Kvällen innan en bortamatch mot Burnley tvingades Tommy Docherty skicka hem åtta spelare som bettet sig illa och ett decimerat Chelsea förlorade dagen efter med 6-2. Även säsongens sista match förlorades, 2-3 mot Blackpool, och det blev en tredjeplats för Chelsea, fem poäng bakom Leeds och mästarna Manchester United som vann titeln på målkvot.
Trots att Chelsea inte nådde hela vägen var 1964/65 en fantastisk säsong. Fotbollen som spelades på Stamford Bridge var väldigt vacker och ”Dochertys Diamonds” gjorde verkligen skäl för namnet.
Säsongen efter fick Chelsea spela i Fairs Cup (Mässcupen på svenska, föregångar till Uefacupen). Första matchen spelades hemma mot Roma och efter ett hattrick av Terry Venables vann Chelsea med 4-1. Till returen i Rom slängde italienarna in Fabio Cudicini, pappa till Carlo, i målet. Han höll nollan i en match som slutade mållöst.
Österrikiska Wiener SK slogs ut innan det var dags för italienskt motstånd igen. Milan vann med 2-1 på San Siro innan det var dags för returmöte på hemmaplan. George Graham som hade gjort målet i Milano gav Chelsea ledningen på Stamford Bridge innan Peter Osgood satte tvåan. Milan gjorde mål strax före paus och det krävdes ytterligare en match för att avgöra vilket lag som skulle vidare. Italienarna vann slantsinglingen och omspelet skulle gå på San Siro. På stopptid kvitterade Milan ut Barry Bridges ledningsmål och efter en mållös förlängning fick matchen avgöras på slantsingling. Ron Harris valde rätt sida och Chelsea var vidare till kvartsfinalen.
Även på hemmaplan gick det bra för Chelsea. Docherty och hans diamanter var länge med och slogs om ligasegern men på grund av det täta matchandet orkade spelarna inte längre än till en femte plats. I FA-cupen var Chelsea framme i semifinal igen efter att i och med 1-0-segern mot Liverpool för andra året i rad slagit ut de försvarande mästarna på bortaplan.
Till semifinalen på Villa Park hade Docherty, som blivit inspirerad under resorna till Italien, fått för sig att matchtröjorna skulle se ut som Inters med svarta och blå ränder. Det blev dock förlust med 0-2 mot Sheffield Wednesday och Intertröjorna har inte använts sedan dess.
Efter att 1860 München eliminerats i kvartsfinalen var det dags för Fairs Cup-semi mot Barcelona. En kanoninsats av målvakten Peter Bonetti höll siffrorna nere på Nou Camp när Barca vann med 2-0. I hemmamatchen fick Chelsea hjälp av två självmål och det krävdes omspel på spanjorernas hemmaplan. Barcelona körde över Chelsea och vann med 5-0 och för andra säsongen i rad föll ”Dochertys Diamonds” på upploppet.
En föryngring var på gång i Chelsea. Terry Venables lämnade för Tottenham och Barry Bridges gick till Birmingham medan Ken Shellitos karriär förstördes av skador. In kom bland annat den skicklige yttern Charlie Cooke från Dundee.
I London var det Swinging Sixties med Beatles, Rolling Stones och guld i fotbolls-VM på hemmaplan. Det hetaste området i huvudstaden var Fulham och King’s Road i synnerhet. Även Chelsea var heta i inledningen av säsongen 1966/67. Charlie Cooke gjorde mål i debuten mot West Ham efter att ha tunnlat VM-hjälten Bobby Moore och Bobby Tambling gjorde fyra mål när Chelsea slog Aston Villa med 6-2 på bortaplan. Tio matcher in på säsongen var Chelsea fortfarande obesegrade och toppade tabellen.
Sen gick Peter Osgood sönder i en ligacupmatch mot Blackpool och Chelsea rasade i tabellen. Som ersättare värvade Docherty den gigantiske anfallaren Tony Hateley. Samtidigt gick George Graham till Arsenal medan Tommy Baldwin kom i motsatt riktning.
Över jul och nyår hade Chelsea fem oavgjorda och tre förluster på åtta matcher och ligatiteln var körd. Men FA-cupen fanns fortfarande att spela för. Chelsea slog ut Huddersfield, Brighton samt United och Wednesday från Sheffield innan det var dags för semifinal mot Leeds på Villa Park. Efter två semifinalförluster fick Chelsea äntligen gå till final efter att Tony Hately nickat in matchens enda mål.
Finalmotståndare var Tottenham. För första gången någonsin hade två Londonlag nått FA-cupfinalen och matchen kallades the Cockney Cup Final. Tambling gjorde Chelseas mål i en usel match som Spurs vann med 2-1. Det sägs att det var här den bittra rivaliteten mellan Chelsea och Tottenham tog fart på allvar.
Det blev en niondeplats i ligan och Docherty satt löst. Efter en svag säsongsinledning hösten 1967 fick han sparken.
Sammanfattning 1961-1967
Dochertys första år: Tommy Docherty tog över som tränare för Chelsea 1961. Bobby Tambling och Barry Bridges var ett starkt anfallspar men kunde inte hjälpa Chelsea från nedflyttning 1962. Med Peter Bonetti, Ron Harris och Terry Venables i laget var Chelsea snart tillbaka i högsta ligan och 1964 blev det en femte plats.
1965/66: ”Dochertys Diamonds” spelade en fantastisk fotboll och krigade på tre fronter 1965. Det blev Ligacupseger (3-2 mot Leicester), tredjeplats i ligan och FA-cupsemi. Året efter slogs bland annat Roma och Milan ut ur Fairs Cup innan Barca blev för svåra i semin. I FA-cupen blev det uttåg i semin igen och i ligan slutade Chelsea femma.
Cockney Cup Final: Chelsea, nu med Charlie Cooke och Peter Osgood i laget, mötte Tottenham i FA-cupfinalen på Wembley, en match som kallades Cockney Cup Final, eftersom det var den första mellan två Londonlag. I en usel match förlorade Chelsea med 1-2. Detta var början på slutet för Docherty som fick sparken hösten 1967.
Källor: Boken “Chelsea – The 100-year history” av Brian Mears och Ian Macleay, Chelseafc.com, Wikipdeia.org, CFCHistory.co.uk.
