Gästkrönika: Supporterskap eller en sinnesjukdom?
En reflektion efter Chelsea-Barcelona.
Vad driver en människa att frivilligt åsamka smärta mot sig själv? Människan är det enda djur som skadar sig på eget bevåg och den kategorin tillhör fotbollssupportrar och sannerligen Chelseasupportrarna som tar skottsalva efter skottsalva rakt i bröstet när det gäller CL spel. Någon som sa Chelsea Heaven Chelsea Hell?
Att fotbollssupportrar frivilligt psykiskt fullständigt lider i ett par timmar åt gången är ett fascinerande fenomen, vi är så intrasslade med klubben att vår egen självbild blir skadad då det går dåligt, om klubben lider av ett nederlag så lider vi av ett, vi är ett med klubben. Gemene man inklusive supporterskaran som lite lojt köper gula Sverigehattar på macken för att följa landslaget när det vankas slutspel har mycket lite förståelse för detta. Fotboll ska ju alltid vara kul, det är ju bara en sport, inget att hänga upp sig på, ren och skär underhållning, jo tjena, myntets baksida stavas LIDANDE. Vad många av oss håller på med kan mycket väl jämföras med sadomasochism. Vi kanske inte står med en lädermask och blir piskade blodiga på någon mörk sadoklubb i Hamburg, men nog fan får vi får beskärda del av smärta då vi spelar rysk roulett varje gång det vankas en betydelsefull match. Vi vet inte om det ska bli en tung ångestfylld kväll eller en kväll av euforiska känslor, mycket likt en manodepressivs känslomässiga berg och dalbana för att prata läkartermer.
Jag ännu inte fullt ut kunnat sätta fingret på min egen drivkraft eller andra supportrars heller för den delen. Det känns dock ibland i de tyngsta stunderna som om glädjen kanske i inte står i paritet till lidandet. Ifrågasättandet av min egen livsstil och inlevelse och engagemang för en fotbollsklubb från London kommer då som ett brev på posten när det går riktigt tungt. Tanken finns att kanske ta ett steg bakåt, på så sätt inte bli lika sur och genuint besviken över ett matchresultat. Lite som att inte tillåta sig bli djupt förälskad för att skydda sig från eventuella hjärtesorger om vi denna gång ska ta det i relationstermer.
Denna sinnesjukdom(läs supporterskapet) har också väldigt många symptom som visar sig främst under matchdag och inför samt under match. Några av dem är vidskepelse, illamående, nervositet, höjd puls, berusning. För att ge ett exempel ska jag belysa symptomen vidskepelse och visa en helt oredigerad och seriöst e-post konversation från gårdagen, från mig till en av CSS redaktionsmedlemmar:
”Ska du ha öppet hus så kan jag nog dyka upp hos dig, känns dock inte riktigt bra, jag är extremt vidskeplig när det gäller den(läs hans lägenhet) och en getogether hos dig känns farligt i ett sånt här kritiskt skede i turneringen. Bäst rent vidskepligt sett vore en samling på Origo, helst med Anders då han var med förra gången det gick ok. Ser gärna att du har samma dräkt som förra gången också, gärna om vi kan övertyga Anders och Hasse om vikten av att köra samma dräkt.”
Som ni själva kan läsa så kan det inte anses helt friskt att ha dessa tankar, som lök på laxen kan jag avslöja att jag försökte rationalisera bort förlusten innan läggdags igår. Resonemanget gick ut på att då jag/vi körde samma lokal, samma kläder men inte hade tänkt på att i första matchen då det gick ok så blev det också oavgjort, ett oavgjort resultat i returen skulle barca gå vidare på. Vi skulle alltså kanske ha bytt tröja eller lokal för att uppnå en förändring resultatmässigt. Sådana här totalt irrationella tankar och rutiner skulle man kunna stapla på hög och säkerligen få ihop en lysande och underhållande bok, på min och andra supporters bekostnad då.
Efter regn kommer solsken och efter den värsta besvikelsen lagt sig så kommer man som alltid att bestämma sig för att glädjen och det positiva med supporterskapet överskuggar lidandet som det kan skapa. Man kommer således att fortsätta att ånga på och bli ännu mer insyltad med Chelsea FC.
Nästa gång en riktigt tung förlust kommer så finns chansen att blir man ännu mer besviken, man lider mer då ens egen emotionella investering är ännu större än sist. Men segerns sötma smakar såklart även ännu bättre vilket man inte får glömma bort en stund som denna även om det är lätt. Just nu smakar det dock inte sött, det smakar surt något så överdjävulst, vi blev rånade och jag lider som så många gånger förr.
KTBFFH