Gästkrönika: Hjärta, kämparglöd och fullständigt fantastiskt
Det är många som vill vädra sina åsikter efter Chelsea - Barcelona. Här kommer August Fors gästkrönika.
Hjärta, kämparglöd och fullständigt fantastiskt
Så vill jag säga om vår insats i mötena med Barcelona. Med huvudet högt och rak rygg går vi in på Camp Nou mot ”världens bästa lag” och vinner matchen till vår fördel. Match två, så tippar alla Barcelona som favoriter. Vi går återigen med vår stolthet in på vår borg och återigen vinner matchen tills den 92:a minuten då Barcelona får ett slumpmål.
Tom Henning Øvrebøs var och är mannen på allas läppar efter onsdagens fiaskoinsats av norrmannen. Flera omdiskuterade straffsituationer resulterar i noll straffar för Chelsea. Det finns ju ingen domare i hela världen som inte ger med sig efter fyra eller mer tveksamma situationer. Personligen har jag kollat igenom alla straffsituationer och anser att vi ska ha MINST två solklara straffar(båda handssituationerna).
Sen kan man ju ge med sig som Hiddink sa, att vi hade matchen i egna händer vid flera tillfällen då vi kunde dödat matchen. Bortsett från det så vet jag inte vad jag ska tro efter en sådan katastrofal domarinsats. Är det med vilje han viftade bort alla straffar? Isåfall är det med högre makter bakom sig han gör det? Eller är han bara så värdelös? Jag vill icke påstå att Tom Henning Øvrebøs var mutad av UEFA. Det är ju en fråga att spekulera runt om. För jag vet att det är den sämsta domarinsatsen som världen någonsin skådat på en sådan här hög nivå! It’s a discrase, som Drogba sa.
Att Drogba reagerade som han gjorde har jag full förståelse för. Han ramlar lätt ibland men i onsdags så stod han upp så hårt han förmådde och blev nersparkad. Jag förstår hans frustration. Det är ändå ingen ursäkt att bete sig på det sättet han gjorde.
Barcelona gjorde inget fel. Jag beskyller allt på Tom Henning Øvrebøs. Är Barcelona värda att åka till Rom? Nej tack.
Det känns oerhört tungt och hjärtkrossande. Hade Barcelona vunnit på grund av att vara det bättre laget, okej det kan man ta. Men nu var de inte det och är icke-värdiga att vara finallag. Utan att domaren gjorde så att Barcelona och UEFA fick sin ”dream final”. Det är det som gör att mitt och alla Chelsea hjärtan krossade.
Den dagen då kapten John Terry lyfter upp CL-bucklan och övervinner vår förbannelse, det är då hela Chelsea gråter. Och tro mig den dagen kommer.
KTBFFH