Franzéns fredagsfunderingar
Chelseas framgångar fortsätter. liksom min fredagskrönika. Den här gången dock i något som kan liknas vid en syndares bekännelser.
Ok, det är lika bra att erkänna direkt. Jag har syndat rejält de senaste veckorna och inte sett mer än höjdpunkterna från Chelseas matcher.
Onsdagens vinst i Carling Cup mot QPR, liksom Champions League-mötet med Porto förra veckan missade jag då Viasat av någon outgrundlig anledning valde att vissa andra mindre intressanta matcher istället, medan förra helgens heta Londonderby fick ge vika för en trevlig golfsemester i goda vänners lag. Golfandet bjöd för övrigt på en hel del fina slag, men en och annan svordom också för den delen, så jag kan inte påstå att jag ligger på plus där heller.
Å andra sidan har jag bett min ”Chelsea-aftonbön” inför varje match och resultatet har inte låtit vänta på sig. Idel segrar så här långt, på alla fronter, är ett minst sagt imponerande facit för Ancelotti och hans mannar.
Om jag nu inte är helt uppsnurrad på läktaren så innebar 3-0-vinsten över Tottenham till och med ett nytt klubbrekord i raka trepoängare i Premier League för Chelseas del. Sex vinster hittills den här säsongen och eftersom 2008-09 avslutades med fem raka trepoängare så är Chelsea nu uppe i elva i rad. Snyggt!
Den längsta vinstsviten utav alla klubbar i Premier Leagues historia har Arsenal från 2002, då de vann 14 raka. Ett rekord som helt klart är inom räckhåll, även om det förmodade toppmötet mot Liverpool nästa söndag kan ställa till det.
- - -
I det stora hela är det bara att konstatera att livet som Chelseasupporter är tämligen smärtfritt för tillfället. Laget går som tåget, ungdomarna börjar visa framfötterna och den vanligtvis så fullspäckade skadelistan lyser numera med sin frånvaro i och med att herrar Ferreira, Zhirkov och Cole åter är i spel.
Den sistnämnde tillhör en utav mina absoluta favoriter och det är därför extra glädjande att han är disponibel igen. Kul därför att han alltid tillför en extra dimension till spelet i och med sin finurlighet och välbehövligt då andra nyckelspelare kan vilas utan att det för den delen innebär en försämring.
Ska bli spännande att följa Zhirkovs framfart också, även om han lär få svårt att peta Ashley Cole från vänsterbacken. En Cole som under Ancelotti hittills varit anfallsgladare än någonsin och nu gör han till och med mål, vilket är lögn att påstå att han gjort tidigare. Det senaste målet kom förresten på en synnerligen lysande språngskalle.
Beträffande Ferreira, den tredje i trion som gjorde comeback i onsdags, så är och förblir den tillsynes så allvarsamme portugisen mest en rutinerad back-up. En roll som i och för sig inte ska underskattas.
- - -
Apropå skador så satte jag hjärtat i halsgropen när jag hörde om formtoppade Drogbas skada mot Tottenham, som faktiskt såg ut att vara ganska allvarlig. Skönt att höra att så nu inte var fallet, men som jag skrev i min senaste krönika då ivorianen var i fokus, så brukar det inte heller vara så. Lättande hur som helst för Didier har verkligen börjat säsongen på ett lysande vis och hans målaptit och energi behövs verkligen.
- - -
Avslutningsvis tänkte jag så här i elfte timmen beröra Chelseas värvningsförbud. Jag som eftersträvar kontinuitet är faktsikt nästan tacksam över domen. Med den brasklappen att inga nyckelspelare lämnar, kan det faktiskt få en positiv effekt. Nu blev visserligen Kakuta själv avstängd, men när den så lovande fransosen väl är tillbaka i spel igen kan det ironiskt nog också bidra till att han får mer speltid i och med att inga nya spelare kan värvas.
Till helgen lovar jag att INGENTING får komma i vägen för mitt Chelseatittande.
Halleluja!