Resa: How to lose your shoes in SW6 and get three points in Stoke
Här kommer ännu en reseskildring från CSS Youths trip till London och Stoke. "Bullha" bjuder på historier om skor, Arsenaltanter och mexikanska restauranger.
Fredagen den 9 september var en dag då jag inte fick mycket utfört på jobbet. Jag satt i möten och istället för att koncentrera mig på konstruktionsritningar och granska detaljplaner så satt jag och dagdrömde mig bort till CSS Youth.
En resa jag länge hade velat göra men på grund av studieekonomin tyvärr inte haft råd med. Efter jobbet blev det en snabb after work med arbetskompisarna, hej då-fika med sambon sedan satte jag mig på bussen för att träffa min andra kärlek, CHELSEA FC.
En kärlek jag skulle dela med tolv andra killar som jag endast hade pratat med på ett forum. Jag visste inte ens deras riktiga namn utan de kallade sig för namn som I-son, Jookoo, FL, Oscar, Chelz och Coors. På flygplatsen träffade jag I-son och Jookoo och vi började genast prata om vårt gemensamma intresse Chelsea. Saker som togs upp var bland annat Carlo Ancelotti och Gaël Kakuta. Diskussionen flöt på som om vi hade känt varandra i flera år. Vem har sagt att "män har svårt att kommunicera"?!
Efter två timmars flygresa var vi framme i London, väl där mötte vi upp tre förfriskade stockholmare/dalmasar. Innan vi satte oss på tåget till London city köpte vi färddryck i form av två flaskor "känd gås", tågresan blev en resa med mycket letande efter borttappde saker, många skämt, Chelsea-diskussioner och drickande. Väl framme i centrala London satte vi oss i en taxi som tog oss till vårt Hotel Boka. Efter en minst sagt galen resa skulle vi träffa resten av CSS-gänget. Förutom en person som var tvungen att gå lägga sig lite tidigare, varför får ni gissa? En ledtråd det har med en viss dryck att göra. Nämner inga namn.
Resten av gänget träffar vi sedan på ett hamburgerhak vid namn Hollywood. Vi skrålar ett antal Chelseasånger till personalens irritation innan vi på väg tillbaka till hotellet "tappar" bort ett par skor och en medresenärs röst blir hesare och hesare.
Matchdagen börjar med en stadig engelskfrukost á la ägg, bacon, korv, vitabönor och toast, sedan ger vi oss iväg till tågstationen för att starta vår resa mot Stoke-on- Trent. Innan vi fick gå ombord på tåget var vi tvungna att lämna ifrån oss vår alkohol på grund av att det ansågs för riskabelt då både West Ham- och Arsenal-supportar skulle med på tåget för att möta Wigan och Man City.
Under tågresan fick jag uppleva något som jag tycker är underbart med den engelska fotbollsupporterkulturen. Vi alla CSS:are satt i samma vagn, men med oss var även två kvinnliga Arsenalsupportrar i 40-årsåldern. Under hela resan satt vår vän Finnegen och dessa två damer och småkäftade med varandra. Det handlade om allt från Chelsea och Arsenal till vem som skulle gå hem med vem senare på kvällen. Det blev aldrig någon fientlig stämning mellan dem, jag undrar hur en sådan diskussion skulle sluta i Sverige?
Väl framme i Stoke blev vi eskorterade av polisen till en lokal pub som var abonnerad för Chelseasupportrar, det var cirka 150 supporters på plats när vi kom. Solen sken på uteserveringen och med en öl i handen och nyköpta skor sjöng vi Chelseasånger och diskuterade säsongstarten samt möjliga uppställningar.
En diskussion som jag tyckte var väldigt intressant var den jag hade med två äldre herrar som tyckte att det var stort att ett sådant stort gäng hade kommit ända från Sverige för att se Chelsea. Vidare berättade de hur supportrarna hade utvecklats sig från 70-talet då det bara kom mellan 1000-1600 på bortamatcherna. Ljudnivån var dock bättre eftersom det var ”riktiga” supportrar som hejade och inte en massa kostymnissar från Samsung m.m. De var samtidigt glada för dessa kostymnissar annars hade vi kanske spelat i en lägre liga som Leeds eftersom vi låg inför ruinens brant innan Roman kom . Efter mer öl och fler sånger var det dags att ge sig av till arenan, tiden går fort när man har roligt.
En bussresa på 15 minuter senare, var vi framme vid Brittania, efter att ha tagit det sista trappsteget upp till vår bortaklack var det som att kliva in på en AC/DC-konsert. Vilket liv säger jag bara, man förstår att Stokefansen har ryktet att vara en av de mesta högljudda fansen i England. De stötte sitt lag i 90 minuter non stop. Respekt.
Matchen vet alla hur den slutade. Stoke tog ledningen genom Faye, Chelsea kvitterade genom ett jätteskott av Drogba och Malouda avgjorde i 94 minuten med ett lågt skott. Rätt åt maskande Stoke!
En sak som var väldigt fint var att se hur Chelseaspelarna respekterar sina fans. Efter matchen gick jag och ett par CSS:are till samlingen vid Chelseas spelarbuss och fick utbyta ett par ord med Kapten Terry, Lamps, Sturridge och Kalou och fick samtligas autografer.
Vinsten firades på en mexikansk restaurang där det kändes som om vi testade varenda shot på shotmenyn, därefter gick vi och utforskade Londons nattliv medan vissa bara hade kommit igång hade andra redan tappat rösten. Så var det dags för mig att återvända till hotellet och ett par timmars sömn innan jag skulle boarda morgonplanet hem. Svagt tycker säkert vissa men vara bakfull på ett flyg är inte en höjdare plus att en viktig middag vänta hemma i Göteborg
I kön till incheckning till planet stog det ett par Tottenhamsupportrar bakom mig. Med Chelseatröjan som hängde på axeln lös klarblått jag tittade mot dom och log och tänkte för mig själv "Walking in Chelsea Wonderland".
Helgens citat:
" I Skepperöd finns nu Burger King och en Bankomat, dit borde vi åka", med den grövsta göteborgs dialekten ni kan tänka er.
Helgens frågor:
"Where is my fucking voice?"
"Var fan är mina skor?"
Helgens trafikfara/gåta:
Guys skor.
Tack allihopa för en underbar resa!
* * * *
Missa inte att läsa den andra reseskildringen från den här resan. Ni hittar den under bildspelet högst upp till höger i den här artikeln.
CSS-redaktionen tackar Najib för reseskildringen och Jokko, I-son samt Kaski för fotona. Vill du också skicka in en reseskildring eller en krönika? Maila då oscar@chelseasweden.com.