Onsdagslistan: Liverpool-matcher
Helgens motståndare Liverpool har utkämpat många härliga fighter med Chelsea de senaste åren. CSS-redaktionen har blickat tillbaka på några härliga möten med The Reds.
Få lag framkallar idag de känslor jag har emot Liverpool och deras fans. Det finns idioter, och så finns det dumma idioter; som livscoachen skulle ha sagt. Förutom att blotta åsynen av deras röda tröjor som har trakasserat vårat forum genom åren, så finns dem ju precis överallt i vardagen, eller när man slår på dumburken. Svininfluensan ligger ganska kraftigt i lä.
Lagen har drabbats samman på ett smått onaturligt sätt de senaste åren, främst då i Champions League, men även i de inhemska cuperna. Sedan 2004 har vi spelat 15 matcher mot Liverpool, inkluderat Community Shield och samtliga cuper. Chelsea har vunnit fem matcher, fyra har slutat oavgjort, och Liverpool har segrat i sex matcher. I alla fall enligt statistiken.
Nedan så kommer min lista av de tre mest intressanta, dramatiska, känslomässiga mötena under de senaste åren på 2000-talet. Det är ju väldigt svårt att plocka ut bara tre av matcherna, då många har varit speciella på olika sätt. Men jag har valt att plocka fram en jag minns med glädje, en med sorg, och en tredje i ren och skär total lycka. Det mesta från Champions League.
2008-2009
En av de matcherna som man nästan fortfarande har färskt i minnet, en match jag även hade glädjen att få bevittna på plats. Det här var andra matchen i kvartsfinalen mot Liverpool, och en match där Chelsea gick in med stort självförtroende efter 3-1 på Anfield. Jag tänkte själv inför mötet att det här är helt och fullkomligt ointagligt, men ändå med några ynka minuter innan matchen så såg man framför sig hur segern kunde glida oss ur händerna.
När den spanska domaren Luis Medina Cantalejo blåste igång matchen så var det äntligen dags igen att få (som jag såg det) förnedra Liverpool och vinka hej då till årets Champions League-pokal. Matchen började med lite chanser åt båda hållen, jag som blå tyckte väl att vi snarare var lite hetare i inledningen. Men efter 18 minuter så får Liverpool en frispark i en till synes ganska ofarlig situation, alla inklusive Cech förväntade sig ett inlägg, men till mångas förvåning så lyckas Aurelio i Liverpool lura de flesta och lirkar in 1-0. Cech står helt stilla och ser när bollen letar sig in i nätmaskorna.
Liverpool skulle också få göra 2-0 på Chelsea innan halvleken var slut, detta på straff.
Eftersom jag var på plats, så kan jag tala om att minerna i halvtid var allt annat än glada. Det var en konstig tystnad som infann sig, och de flesta stod bara och diskuterade om hur detta kunde ske. En tam inledning av Chelsea kunde alltså göra så vi skulle åka ur trots en 3-1 seger i bagaget inför matchen. Och eftersom det var Champions League-kväll så serverades det ingen öl, så det fick bli en paj och en Pepsi, så där stod man och såg ut som att smöret var sålt men pengarna var borttappade.
Men vi vet ju alla att vändningen skulle komma, det var inte helt oväntat en spanjor som skulle stå för misstaget, oddsen är ju ganska låga på det i Liverpool. Reina var hans namn och vi tackar honom än i dag för detta. Drogba var den som sköt in reduceringen och publiken exploderade. Reina som är olycklig i målet slår i princip in bollen i eget nät efter Drogbas tama avslut.
Kvitteringen dröjde inte länge, och den stod Alex för. En riktig missil till frispark skickade oss Chelseafans till himmelen igen. Sen steg även Super Frank fram och såg till att vi tog ledningen i den 76:e minuten genom sitt 3-2.
Sen hände något, Liverpool kvitterar i sin tur till 3-3, och bara ett par minuter efter detta så kan Kuyt otroligt omarkerad nicka in ett nytt ledningsmål för gästerna. 4-3 till Liverpool och lite nerver infann sig igen, men eftersom matchen var som den var så dröjde det naturligtvis inte länge innan det även skulle bli en ny kvittering och 4-4. Super Frank gjorde sitt andra mål i matchen när klockan stod på 90, och det visade sig vara spiken i kistan.
Efter matchen som från första början var en riktig höjdare även publikmässigt och sångmässigt så skrålade One Step Beyond i högtalarna och publiken gick fucking mental :-)
2004-2005
En match som i princip alla har analyserat in i minsta detalj känns det som. Chelsea var de stora förlorarna efter att Garcias spökmål tillslut blev avgörande. 04/05 var annars säsongen då Chelsea och Liverpool möttes hela fem gånger. Två gånger i ligan respektive Champions League, men även ligacupfinalen som Gerrard hjälpte Chelsea till seger i.
Egentligen är det väl båda mötena som skapar dåliga vibbar. Men snackisen efter andra matchen var ändå Garcias mål eller inte mål. Det känns väl egentligen tragiskt att börja rota ännu mer i detta, då det är ett ganska ältat ämne. Men det står helt klart att det var ett högst tveksamt beslut att godkänna målet och att det kostade oss en finalplats i slutändan. Tillsammans med flera andra faktorer givetvis, men vi blev rånade på finalplatsen.
2007-2008
Även mitt tredje exempel är faktiskt i Champions League mot Liverpool, men det går bara inte att blunda för 2008 års Champions League semifinal mot Liverpool. I första matchen spelade Chelsea otroligt dåligt men lyckades ändå tack vare John Arne Riise få med sig ett bortamål som skulle visa sig vara betydelsefullt. Alla minns vi väl Riises nick som fick en gammal Liverpoolare att reagera så här.
Men det mest känslomässiga var väl utan tvekan när Frank Lampard fick slå en straff i förlängningen, han mor Pat hade nyligen gått bort och Lampard kliver fram och tar straffen 2-1 var ett faktum. Drogba gjorde sedan även 3-1 och Babel reducerade till 3-2, men Chelsea gick vidare.
Bubblare
I Champions League har det varit mest känslor i mötena, men vi får inte glömma bort Hurricane Drogba och 4-1 på Anfield. På minuskontot finns båda förlusterna från förra året.
Skriver med reservation för minnesförluster och fel i statistiken!