Chelseas värld- " Till er som inte tror "
CSS-skribenten Lovén redogör i denna del av Chelseas Värld varför Chelseafansen borde glädjas inför söndagens möte snarare än misströsta.
Detta är för dem som misströstar eller är överdrivet negativa inför Söndagens match och behöver påminnas om att vi inte på något sätt är chanslösa. Detta är till er som behöver något konkret att hålla i när omvärlden börjar trakassera er med Uniteds påstådda ärorika historia.
Detta är kort och gott en liten lista över sköna Chelseasegrar.
1) 3 Oktober 1999. Stamford Bridge. Chelsea- Manchester United 5-0
Det kan tyckas vara en evighet sen, men då var det Chelsea som stod för sexy football med spelare som Zola, Poyet,Wise, LeSaux, Babayaro, Deschamps, Leboef, Petrescu (och Sutton) som verkligen kunde spela underbar fotboll när de ville och som sina sämsta dagar oförklarligt förlorade mot sämre lag när humöret inte följt med packningen.
Förutsättningarna var enkla. United kom som solklara favoriter och skulle bara inkassera 3 poäng.Men det var innan Poyet slagit in första målet redan efter en minut och Wise fått Butt och Scholes ur balans genom ständigt vara ivägen och reta de båda herrarna. När Butt förlorat tredje duellen mot den fysiskt mycket mindre Wise rann sinnet över för Butt och han fick lämna planen med ett rött kort.
Förutom utvisningen var Chelsea på humör denna dag. United kunde inte stå emot den snabba, kreativa fotbollen som de spelade denna söndag och när spelare som Chris Sutton hamnar i målprotokollet och hade sin klarast lysande stund i den blå tröjan kanske det kan ge er en fingervisnng hur episk denna seger var
.
2) 29 April 2006. Chelsea-Manchester United 3-0
Mourinho sa efter matchen: "The result perhaps does not reflect how well Manchester United played.” Men faktum är att skulle det en dag bli aktuellt med att göra en staty av en enskilds spelare insats en speciell match skulle vi kunna se Joe Cole i brons skina ikapp med solen matchdagar på Stamford Bridge. Förutom en högklassig insats på planen så signerade han ett mål av yppersta klass.
Närhelst jag känner mig lite fotbollsrelaterat dålig sätter jag på denna match och den funkar fortfarande som humörshöjare.
Noterbart är även att Gallas återfinns som en lagets bästa spelare och som målskytt. Ganska snart efter denna match förklarade han sig färdig med Chelsea hans titelhunger drev honom till andra sidan London.
3) 23 September 2000. Manchester United-Chelsea 3-3
Ranieris första match som tränare kunde haft bättre förutsättningar. Chelsea skulle besöka old trafford som på den tiden ansågs vara en borg, med sig i bagaget hade laget gått igenom en tuff tid med interna bråk och det var ingen som egentligen som trodde att den reativt okände Ranieri skulle kunna vända trenden, Iallfall inte jag som var där hade några större förhoppningar. Dessutom fick vi finna oss i att vara punktmarkerade av polis som med hjälp av höga nummer av sections gjorde allt för att vi inte skulle känna oss välkomna.
Matchen började i alla fall bra. Hasselbaink gjorde ett Hasselbainkmål och allt kändes bra innan United trampade igång och gjorde tre mål innan pausvilan. Att Flo gjorde ett tröstmål höjde inte vårat humör nämnvärt. Vi såg framför oss en förnedrande förlust och en lång resa från Manchester.
Men på något sätt och förmodligen med tolkhjälp lyckades Ranieri tända laget igen och när de steg in på plan och började spela den andra halvleken så kunde man se rariteter som en tvåfotstackling signerat Zola och en Judy Morris som spelade för en plats i det Engelska landslaget.
Med nyvunnen kämpalusta och en stark laginsats lyckades Flo(naldo) i den 70e minuten kvittera och på så sätt undvika en förlust. Denna match var början på en bra period för laget och Ranieri pekade just på denna match som en anledning till att laget inte sjönk ännu mer.
4) 10 Maj 2005 Manchester United-Chelsea 1-3
Den här matchen var den nästsista matchen på en månadslång Groundhopper turné jag och fyra engelska vänner gett oss på. Vi var slitna, trötta , fyllda med minnen. Min lever strejkade och vägrade all dryck som översteg alkoholhalten på juice. Guldet var väl egentligen klart och laget kunde spela ganska avslappnat och Chelsea var för första gången i mannaminne favoriter när de mötte United trots bortaplan.
Den fotboll som bjöds denna dag var av det sköna slaget. Läckra kombinationer och effektiv anfallsfotboll kontra det för dagen träiga united som varken ville eller kunde bjuda upp ett mästalag på en dans med två lag. Tiago, en av Chelseas misshandlade talanger visade hela sitt register av teknisk briljans och Gudjonsen var Gud klädd i blått.
Jag lämnade arenan denna dag, lika nykter som jag gått i den men lyckligt omtummlad om att ligaguldet nu var en verklighet jag aldrig någonsin räknat med i mitt liv som Chelseasupporter.Självklart tog jag till flaskan, och blev sådär löjligt lycklig som man kan bli när en dröm gått i uppfyllelse.
När jag 1 vecka efter denna match steg av guldtåget från Newcastle. Pank,full, rövad på laptop, med knapp funktiondsduglig röst var det matchen på old trafford och extatiska atmosfär som fanns bland oss bortasupportrar som var det skönaste minnet och än idag räknar jag det som ett av mitt livs lyckligaste ögonblick.
Så, till er som inte riktigt är med i matchen än och är en smula nervösa.. Läs om denna lista, plocka fram säsongsvideor, youtubeklipp och sätt på one step beyond. På söndag är det dags, kanske för en ny match att lägga till denna lista av sköna matcher vi spelat mot Manchester United.
Mer kommer i del 3...