Resa: 17 mål på tre matcher

Patric i Skövde bjuder på en reseskildring från han och sonens resa till matchen mot Wolverhampton förra helgen. De han också med att se två andra matcher, äta berömd fish 'n' chips och mycket annat roligt.

Några dagar efter hemkomst från SW6 tänkte jag summera vår lilla tripp. Vi lättade i regnet från Västerås på torsdagskvällen (19:e nov). Undertecknad med sonen Jonathan (10 år) och Sunne-gänget, Tomas Eriksson med sonen Gustaf (14år) och Stefan ”Såta” Johansson.

Två timmar senare var det dags för landning på Stansted – vår vän Harri Hemmi har tidigare under hösten nämnt ”bouncy-bouncy Ryan Air”…Det här blev vår värsta landning hittills, då vindar precis när vi skulle sätta i hjulen gjorde att vi nästan kom ner i sidled…flera förskräckta ansikten i kabinen. Riktigt otäckt!

Till slut i alla fall nere, snabbtåget till Liverpool Street, därefter en cab till Swiftans på Hildyard Road. Vid framkomst skulle nycklarna ligga på utsidan, så att vi själva kunde smyga in då klockan passerat midnatt. Tyvärr hade det uppstått lite missförstånd med Fiona & Co som hade missat vår ankomstdag. Vi fick väcka upp våra värdar, men snabbt var rumsfrågan löst då det fanns tomma/färdiga rum till oss.

Några timmars sömn och därefter uppstigning och egg & bacon till frukost. Vid 10-tiden på fredagsförmiddagen så äntrade vi dörrarna på Megastoren. Någon timme senare var våra konton länsade på ett par tusenlappar.

Vidare till Fox & Pheasant för den första ölen, en efterlängtad sådan. Stefan ”Skåningen” Jansson, som bodde på Boka Hotel vid Earls Court, dök också upp och snabbt infann sig den sanna CFC-andan.

Efter någon timme infann sig hungern. Vi tog promenaden genom kyrkogården bakom Bridgen, upp mot Earls Court. Siktet var inställt på Blackbird som har ett rikt sortiment av Fullers. ”Skåningen” hade även bra koll på stället då en svensk tjej arbetar där. Vi konstaterade alla att käket liksom ölen var riktigt bra.

Nu var det dags att dra vidare till Liverpool Street där GAIS-Håkan och Lena från Göteborg skulle möta upp (de hade anlänt kvällen innan och bodde denna gång vid Victoria). Vid 16-tiden strålade vi samman i ankomsthallen efter en stunds sms:ande där vi alla stod vid en trappa, men inte den trappa vi skulle träffas vid.

Tanken var att ta tåget ut österut och se div I-mötet mellan Southend United och MK Dons på Roots Hall. Snabbt fixade vi en gruppbiljett, en specialare som nästan blev gratis. ”Skåningen” hade lämnat oss tidigare, han skulle träffa Hammarbäck för en pubrunda på fredagskvällen och ville inte komma hem för sent.

Iväg med tåget och en timme senare efter mycket Chelseatjöt så var vi framme i Southend. Snabbt till en pub precis ovanför stationen för att bekanta oss med omgivningen. Direkt var det flera som gav oss tips på vägen till arenan och det skulle visa sig vara bara 5-10 minuters gångväg.

På puben träffade vi ett gäng norrmän som också skulle kolla matchen och dagen efter skulle se Brighton-Leeds. GAIS-Håkan hittade 4-5 engelsmän och började prata fotboll. Det visade sig att dessa herrar var hardcore Spurs fans. Men öl förbrödrar, så det var en go stämning och GAIS-Håkan passade på att fota en Spurs-tatuering som var på en av herrarnas läpp…på insidan.

Vidare mot arenan Roots Hall, inga problem med tickets, £22 för en vuxen med ett barn, billigt! De andra betalade inte mycket mer. Kollade även deras club shop som var liten men imponerande, det mesta fanns.

Tillbaka en bit från arenan till en klassisk Fish & Chips Shop. Just denna har faktiskt fått utmärkelser som en av Englands absolut bästa. En lång kö bevisade om möjligt detta. Vi inhandlade alla en special, utom GAIS-Håkan som tog en mega fisk, eller ett helt hav. Kanonkäk!

Innan kick-off var det dags för ett nytt stopp på en närliggande pub, Charrington. En vanlig pub med hög stämning minuterna innan avspark, men ändå ovanlig…? GAIS-Håkan var tvungen att uppsöka toaletten och kom tillbaka någom minut senare och var något uppjagad. På toaletten fanns nämligen en klisterdekal som lydde enligt följande – ” Makrillarna , GAIS-Göteborg”. Först trodde vi att Håkan själv satt upp denna, men den var faktiskt där innan vi kom. Något märkligt, fler GAIS:are hade tidigare varit i Southend…

Mot matchen, inköp av ett snyggt program och därefter entré till Roots Hall, en härlig arena insprängd mellan husen. Matchen slutade 2-1 till hemmalaget, efter underläge med 0-1. Segermålet dit prickat på straff i den 93:e matchminuten. Stor glädje efter slutsignalen. På högerbacken återfanns f.d Chelseaspelaren Anthony Grant, men han förde en ganska anonym tillvaro.

På vänsterbacken infann sig dock en liten favorit, Jonny Herd. Nämnde Herd som förutom var en go liten lirare, var också en långkastare, varje gång det var dags för inkast, sjöngs det på läktaren… Jonny, Jonny Herd, Jonny, Jonny Herd…Något som GAIS Håkan fastnade för hela vägen hem på tåget till London. Matchen på Roots Hall är något som alla borde uppleva – här får man en återblick till de verkliga ”rötterna”. Hemma efter midnatt och direkt i säng.

Lördag och dags för Chelsea vs. Wolves. Vid 10-snåret till Foxen där ”Skåningen” och Hammarbäck med familj redan var på plats. ”Skåningen” som ville ha en tidig kväll hade efter en pubrunda somnat på t-banan och vaknat på ändstationen på det sista tåget vid Ealing Broadway. Det fick bli taxiresa tillbaka till Earls Court. Så tidigt blev det inte, inte billigt heller…

På Foxen anslöt även Jonas och Jacobsson från Stockholm. Efter en stund drog undertecknad med barn, Jonathan & Gustaf vidare till The Goose på North End Road. Bra matställe, där barn är välkomna, bra käk och mycket rimliga ölpriser, samt Man City-Liverpool på Sky. Tomas, ”Såta”, Jonas och Jacobsson anslöt också efter en stund. GAIS-Håkan och Lena som hade kollat in José Mourinhos boende i London anslöt lite senare.

Någon timme innan matchstart drog alla vidare i lite sprida skurar via några/någon pub på vägen. Spridda skurar var det också inne på Bridgen, vårt sällskap satt på East Stand Lower Family – mycket bra! Håkan o Lena var på varsitt ställe på Matthew Harding och ”Skåningen” var på West Stand.

Matchen var slut efter 23 minuter vid ställningen 3-0. Ni vet alla hur matchen gick. 4-0 till slut och stor CFC-dominans med banans kung Essien. Lite ”historia” fick vi också uppleva då omstridda Gael Kakuta gjorde debut i CFC:s stjärngäng. Att döma av det han visade upp så kommer han blir en stor tillgång. En stor talang!

Efter slutsignalen till Foxen, där-CSS kortet gav fri passage in till puben. Några öl där och eftersnack. Vidare till Prince of Wales vid West Brompton för mer öl och mat. Här var det ”knöckatjockt” vid 18-tiden. Undertecknad med son intog lite mat. Tomas med son valde att dra in till ett favorit ställe i city.

Vid 20-tiden var min 10-åring rejält slut. Vi valde då att gå hemåt mot Swiftan för att relaxa lite. ”Såta”, ”Skåningen”, Håkan o Lena valde att pröva på omtalade The Atlas, som är omnämnd för ett bra kök – betyget lever vidare efter deras första besök – kanonmat!!

Vid denna måltid hade ”Skåningen” som egentlig är smålänning (!), med sig två kompisar från Småland som arbetar i London. Håkan drev friskt med dessa med bl.a Åsa-Nisse och annat.
De som var med fram till stängnings dags skrattade så mycket att magmuskelerna (?) fick sig en rejäl omgång.

Söndag – Håkan och Lena tillbringade natten på Stansted och tog ett tidigt plan hem till Götet igen. Övriga gänget (Tomas, Såta, undertecknad + barn x2), intog frukost på Swiftan, därefter en sväng in till City, innan vi tog oss ut till Camden Town för den första ölen och senare också lunch på Camden Market. En plats där all världens kök är representerade, för £ 4 får man en rejäl laddning mat – värt att pröva på för er som inte gjort det förut. Undertecknad gör alltid ett besök här när man är i London.

Vidare med t-bana, buss och tåg mot White Hart Lane och matchen Spurs mot Wigan. En resa som blev lite krokig då tåg var inställda och stationer var stängda. Vid 14.30 klev vi i alla fall av tåget vid White Hart Lane. Vi hade via nätet och Spurs box office kommit över biljetter hemifrån på Family Stand. Kanonplatser till ett pris av £47 för en vuxen och ett barn.

Denna match skulle bli ”historisk”. Spursledning i paus med 1-0, men det slutade till slut med hemmaseger med hela 9-1. Så många mål hade det tydligen aldrig varit i en Premier League-match. Visst var Spurs bra, men Wigan var en fullständig katastrof, där Erik Edman på vänsterbacken måste drömma mardrömmar om Defoe och Aron Lennon. Ett tag såg det ut som nämnde Edman var som en Volvo Amazon i ett Formel 1-lopp. Tragiskt, men jag måste erkänna att Spurs anhängarna stod för god stämning. Vi höll dock en mycket, mycket låg profil.

Tillbaka in mot stan där vi hoppade av vid Kings Cross och fick in på Euston Flyer, en fin pub goda öl och bra käk. ”Skåningen” hörde av sig från en pubrunda med Hammarbäck och ville att vi skulle ses och ta en ”sista öl” vid Earls Court och Blackbird. Sent på kvällen och då är inte minderåriga välkomna på en del pubar på både Blackbird och Courtfield intill var det kört.
Ner i gränden vid Hogarth Road till puben Kings Head, här var det ok efter en förfrågan om vi höll låg profil. Efter en stund dök ”Skåningen” upp och vi drog några sista ale, då resan började närma sig sitt slut. Undertecknad och son bröt upp något tidigare.

En sista natt på Swiftan och ny engelsk frukost. Därefter delade vi på oss. Tomas och Såta drog in till city medan undertecknad och CSS Young-Youth drog ner till Bridgen. Nytt besök i shopen och därefter en guidad Stadium Tour och museumbesök. Lika bra och intressant som vanligt. Vi kollade också in vår banderoll som satt ovanför Chelseas bänk på East Stand, såg bra ut! Besöket på Bridegen en upplevelse för våra young lads…

Vid 14-tiden tog vi tåget ut till Stansted och vid 18-tiden lyfte flyget mot Västerås igen. Denna gång blev det en lugn landning, men en tuff inbromsning – helt annat mot skräckupplevelsen några dagar tidigare.

Vi kunde då se tillbaka på några intensiva dagar tillsammans med goa Sunne-gänget. Några dagar som går till ”historien” – Gael Kakutas inhopp och Spurs storseger. Vi åt även berömd Fish & Chips i Southend, intog ett antal goda öl och fick uppleva ett par glada dagar i sällskap med GAIS-Håkan, Lena och Stefan ”Skåningen” Jansson.

På vägen hem diskuterade vi – när blir det SW6 nästa gång? Ja, bara kontot rättar sig till igen så är det nog snart dags igen, om vi själva får bestämma. Det finns ju fruar och sambos också så ibland kan det vara svårt att välja Chelsea…eller är det så svårt ?

// Patric i Skövde
”Ulven”

* * * *
CSS-redaktionen tackar Patric för reseskildringen. Vill du också skicka in en reseskildring eller en gästkrönika? Maila då oscar@chelseasweden.com.