Chelseas Värld-Ancelottis examen
Ancelottis Examen.
Dett finns en strof i ett poem jag förövrigt glömt namnet på och ej heller kan jag komma ihåg vad po eten i fråga hette. Men när jag för en gångs skull satt i soffan hemma och såg en match så kom strofen till mig runt den 65 minuten in på en redan avgjord match . Den lyder såhär.
”Berget stod där, oberörd av den lekfulla vårbäckens brus, den brydde sig inte om barnen som lekte intill den. För Berget som stått där i tusen år och skulle fast stå i tusen år till tycker lekande barn intill en vild vårbäck är alldeles för små saker att bry sig om”
Medans Arsenal befann sig vid bäcken, glad över att våren kommit och leken utomhus kan börja på allvar befanns sig Chelsea på avstånd med överblick över situationen men inte besvärad av dem och skulle det komma ett störtregn och få den att svämma över eller ändra riktning skulle det ändå inte ändra något-Berget skulle stå fast oavsett vad som hände.
Det kändes så idag. Vad än Arsenal hittade på så hade Chelsea alltid ett motdrag. Arsenal spelade boll, lekte sig fram smånätt och publikfriande. Chelsea stoppade leken genom att ta deras leksaker och sända ut dem i regnet utan bra kläder. Arsenal försökte med hårdhet och beslutsamhet men när Drogba,Terry,Lampard,Essien och Mikel står på andra sidan är man inte ens de näst- tuffaste barnen på kvarteret och idag var alla försök att hävda sig fysiskt lika mycket som , ja en vårbäck mot ett berg.
Jag hade velat skriva en krönika med denna titel redan efter Matchen mot United, men den gav inga svar att gå på. Det var två tunga lag som stångades och den avgjordes av en slump. En match mot Arsenal skulle vara något helt annat, det var två olika typer av fotboll som ställdes mot varandra- Arsenal hade i ligan inte mött ett lag med Chelseas styrka och Chelsea hade inte ställts mot ett lag med Arsenals snabbhet och kreativitet. Råmaterialet för en stormatch fanns där redan innan då båda lagen på sitt vis imponerat.
Det var även en match mellan tränare med olika filosofier. Ancelotti med sin utstuderade taktik att inte lämna den minsta detaljen åt slumpen. finslipad i Italien men ännu inte riktig satt under test. Och Wengers krav på fartfylld och kreativ fotboll som ska tämja alla lag.
Och detta blev ännu tydligare under matchens gång. Ancelottis Chelsea är en sammankopplad enhet. Där Ancelotti är HQ som lugnt gett sina direktiv och under matchen ser sina sonder agera, medans Wengers å andra sidan med sitt viftande mer såg ut som en malplacerad Orkesterdirigent som fått ta över Islingstons fjärdeklassare och exploderar i ilska för att de inte vet vad en Strandivaus är eller inte kan spela Mozart. Han kunde inte denna söndag inse vilka dess begränsningar var, och det gör han måste bli underkänd.
Ancelotti har nu vunnit mot Liverpool, Manchester United och Arsenal. Han gör sina läxor noggrant och ser vad detta lagets styrka är samtidigt som motståndarens svagheter inte går förbi.Han är en person som ändrar det han kan, och låter resten vara. Och det har fungerat i alla stora matcher där man kan på ett påtagligt sätt se de specifika order han delat ut, han försöker inte spela ut Arsenal, han försöker inte få Chelsea att spela ett football för masses som inte passar. Han vet vad har och vad som står på andra sidan och han agerar därefter.
Så Välkommen till Chelsea C A. Vi fans vet vad vi fått nu och vi gillar det vi sett.
Slutligen vill jag ge en eloge till Chelseas fantastiska bortasupport. Emirates är vanligtvis tre-fyra korvgubbar från en familje picknick i det fria.I dag var det ett lags supportrar som sjöng och vann läktarmatchen åt oss blå.
