Gästkrönika: En sommartanke om värvningsbeteende
"Framgångarna vi skördade förra året berodde truppmässigt på två faktorer: klass och bredd. Klassen är kvar, bredden utarmad. Här kommer min egentliga fundering - kommer Ancelotti vara den man som bringar truppen just dessa slags spelare?"
Sommaren håller på att slå sin rot i Sverige och ljumna kvällar förgylls med kalla öl och fotboll av högsta klass. Trots detta kan jag inte hålla mig från att skicka er några frågetecken som hopats i mitt huvud den senaste tiden.
Värvningssäsongen är här och vi har redan förlorat spelare som Joe Cole, Ballack, Stoch och snart Deco. Spelare som måste ersättas på något sätt. Youssi Benayoun har redan anlänt för en rimlig summa och kan säkert bli en bra truppspelare.
Det som oroar mig med värvningen av vår nya israeliska vän är att han kan vara ett symptom på ett nytt värvningsbeteende i klubben.
Fler värvningar kommer att komma, och det kommer troligen finnas något mer spektakulärt namn bland de som ansluter till truppen innan sommaren närmar sig sitt slut. Det som blir viktigt i den här sommarens transferfönster anser jag vara att man skaffar unga någorlunda etablerade spelare, att vi föryngrar truppen och gör det med stil.
De spelare vi förlorat är av högsta klass och rent fotbollsmässigt ser jag ingen vinst i att förlora dem. Framgångarna vi skördade förra året berodde truppmässigt på två faktorer: klass och bredd. Klassen är kvar, bredden utarmad. Här kommer min egentliga fundering - kommer Ancelotti vara den man som bringar truppen just dessa slags spelare?
Tittar man på hans värvningsstrategi i Milan så ser hoppet inte stort ut vad gäller värvningar av unga spelare som är på väg att blomma ut (läs: Rivaldo, Ronaldinho, Vieri, Stam, Beckham, Ronaldo, Zambrotta). Som Dr Phil ofta gillar att uttrycka sig:”the only way to predict future behaviours, is to look at past behaviours”.
Vad säger det oss om vad som skall ersätta förlorade hjältar? Kommer Ancelotti att ta in spelare som Gourcuff och Özil, eller kommer vi få se fler 30-åringar som Benayoun? Har Ancelotti tagit med sig ett infekterat beteende och är Benayoun bara första tecknet på att vi står inför en insvepande Gattusoförkylning?
När man är inne på ämnet beteenden så måste man ju även ta in en geografisk synvinkel i sin argumentation. I detta fall inte av nationellt slag, utan av klubbomgivning. Kanske gav inte Milan Ancelotti samma förutsättningar som Chelsea gör vad gäller möjligheten att värva unga spelare? Hur mycket hade en man som Ancelotti att säga till om kontra Berlusconi?
Kanske ska man tro på människans möjlighet att lära sig av sina tidigare beteenden och hoppas att Ancelotti inte är samma vintageälskande loppisfarbror som han en gång var.
Detta kan låta väldigt otacksamt givet vilken formidabel säsong vår gråhåriga italienare givit oss. Coachningen tycker jag aldrig varit Ancelottis problem (läs: äntligen någon som inte löser alla mittfältsproblem med Juliano Belletti) och får han även till sin värvningsstrategi - ja då tror jag tåget mot Champions League-titeln står på perrongen i höst.
Detta är inget försök att likt Robert Gustafssons version av Albert Svanberg ”måla fan på väggen och redan nu kasta yxan i sjön” (http://www.youtube.com/watch?v=n_o637JpiTA) men ett varningens finger bör dock höjas.
Jag är den förste att fira om mina farhågor är oriktiga och knäppa mig själv på näsan. Rykten har ju även pratat om spelare som Aguero, Torres, Müller, Ramires och Özil. Mannen jag ifrågasätter har ju även lyft fram spelare som Pato och redan värvat Gourcuff en gång, vunnit Champions League och som sagt givit oss en glädjens säsong.
Jag önskar mig själv helt fel och er andra en riktigt blå sommar.
Keep the blue flag flying high!
