Med CSS ordförande på Londontripp!
Chelsea supporters Swedens ordförande Harri Hemmi lämnar sin reseskildring för matchen Chelsea-Leicester.
RETURN OF WISE, DEN 82:A RESAN! Var ju bara tvungen att dra över till de brittiska öarna för att se Wise`s återkomst till Stamford Bridge. Detta skulle ske i hemmamatchen mot Leicester 13 oktober. Ryanair, Västerås-Stansted, 420:- t/r, fredag till söndag. Bokade in mig och Fluffo och gnuggade händerna av förtjusning över denna billiga investering.
En lågbudgetresa fick det bli, övernattning hos kompisen Paul uppe i East End var det tänkt. Ända tills jag fick nys om, Mrs Swift`s Guesthouse vid West Brompton. Har man möjligheten att bo fem minuters gångväg från Fulham Broadway, och endast betala £18 per person/natt, inklusive maffig engelsk frukost, så var valet ganska enkelt. Det fick bli pensionatet, suveränt läge och oslagbart billigt. Sorry Paul!
Fredagen är inte så mycket att orda om, det var mest en transport över och inkvartering i SW6. Nåja, ett par whisky och lite öl slank väl ner med resesällskapet, Kristian och Merja. CSS soveniransvarige, Staffan, och hans polare Anders, bägge Örebroare, bodde i rummet bredvid vårat. Världen är liten ibland. Lördag morgon var jag uppe med tuppen, klockan stod på 05:30 då jag lämnade sömnstadiet och övergick i vaket tillstånd. Frukost 08:00 och därefter rask promenad mot Fulham Road. En halvtimme senare hade jag och Fluffo tagit ett par sightseeingvarv runt Stamford Bridge.
Gick in på Village Hotel och slappade en stund i skinnsofforna. Daily Telegraph var lite småfyndiga i sin analys inför matchen, ”Problems for Bassett`s allsorts”. Efter det sedvanliga fladdrandet med Visakortet på Megastore gick vi tillbaka med våra inhandlade varor. Hade bestämt träff med Kristian och Merja utanför Britannia lagom till puben slog upp sina dörrar, vid elvatiden. Det var varmt i London, +24 grader och riktigt matchtröjeväder.
Allt var sig likt på puben, sången drog igång på allvar vid 13-tiden, och därefter blev det trångt och lång väntan vid bardisken. Det är vid sådana tillfällen rutinen plockas fram. Detta kringgick vi genom att köpa in ett 35-tal Bacardi Breezers i olika smaker en halvtimme innan. Barägaren tittade storögt på vårt överfulla bord och hälsade oss välkomna åter då det var dags att gå till West Stand.
Drygt 40.000 hyllade Dennis Wise, och han fick den ”Heroes Welcome” han verkligen förtjände. ”Oooh Dennis Wise, scored a f*****g great goal, in the San Siro, with ten minutes to go”. Chelsea var alldeles för bra för Leicester och vann komfortabelt med 2-0. Gudjohnsen bäst på plan, och bör enligt min mening vara med i startelvan varje gång. Fixade straffen som Hasselbaink slog in i 20:e, och gjorde själv det andra i 45:e.
Efter matchen gick vi sedvanligt till Drakes/Tamblings/Dixons för eftersnack och öldrickning med våra engelska vänner. Alla blir så glada över att träffa ”Drunken Swedes”. Skänkte (som vanligt) bort en CSS T-shirt till nån som skulle till Tel Aviv, och ville bära den på sig. Framåt sjutiden på kvällen kom vi på att det vore bra att äta åtminstonde en gång under resan, så vi drog till King`s Road och körde lite tapas på en spansk restaurang.
Ja, så var det det här med lågbudgetresa. Bollock*! Kunde vid hemresan konstatera att från fredag kväll då vi klev på planet i V-ås tills vi klev av söndag kväll, hade jag återigen lyckats med konststycket att bränna alla pengar. Två och ett halvt på 95% dryck och 5% mat. Tillbaks till kyrkråttestadiet med andra ord. So what!!! Roligt var det, och jag längtar redan tills nästa resa. Pund är till för att spenderas. Det göres bäst på SW6 i London.
Chelsningar, Harri (och Fluffo).
