Analys: Inget utrymme för misslyckande
Mörka moln hänger alltjämt över Chelsea, på och utanför plan. En Champions League-plats är inte bara en målsättning, det är en nödvändighet.
En generation av tongivande spelare är på väg att tona bort. Kanske kan Champions League-spel inspirera Gianfranco Zola (36 år), Marcel Desailly (34), Graeme Le Saux (34) och Emmanuel Petit (32) ytterligare en säsong. Men sedan då?
Chelsea står inför ett generationsskifte med stora frågetecken. Det finns inte längre pengar att handla nytt för, samtidigt som återväxten i klubben är fortsatt beskedlig.
Ett måste under denna omvälvande tid är att behålla spelare. I dagsläget framstår fem namn som helt centrala inför framtiden.
Carlo Cudicini (29 år), har gått från klarhet till klarhet och är i dagsläget Premier Leagues bäste målvakt.
John Terry (22), har redan agerat lagkapten i Marcel Desaillys frånvaro och förväntas ta över den rollen permanent.
William Gallas (25), det är svårt att hitta några svagheter i hans spel och han har alla förutsättningar att bli en världsback.
Frank Lampard (24), han kommer aldrig att ta världen med storm men har växt ut till en nyckelspelare på mitten.
Eidur Gudjohnsen (24), har liksom Terry förhoppningsvis lagt problemen bakom sig och lär utvecklas ytterligare.
Chelsea FC:s vd Trevor Birch bedyrade för en månad sedan att klubben varken har för avsikt att sälja spelare eller behöver göra det för att balansera Chelsea Village enorma underskott. Många framtidsförhoppningar hänger på viljan och möjligheten att leva upp till det ställningstagandet.
Det är en av anledningarna till varför placering för Champions League-spel är så oerhört viktigt. Ytterligare en säsong utan europeisk klubbfotboll på högsta nivå är inte bara kostsam ekonomiskt. Den kan även splittra Chelseas framtidsbygge då andra klubbar kan locka med spel på högre nivå och högre löner.
För att bevara stabiliteten på plan krävs att ett sjätte namn stannar – Claudio Ranieri. Matchtaktiskt sett fortsätter han att blanda och ge, vilket de misslyckade bytena mot Manchester United var ett exempel på. Men italienaren börjar sakta vinna över sina många kritiker och hans erfarenhet från att satsa på ett lag med begränsat ekonomiskt svängrum är en viktig aspekt.
I Valencia lade Ranieri grunden till de framgångar klubben haft under senare år genom att våga peta divor och satsa på unga löften. Och att satsa på egna produkter är i dagsläget den väg de flesta klubbar tvingas vandra på grund av den bistra ekonomiska verkligheten, inte minst Chelsea.
Problemet är att det inte finns en uppsjö talanger i Chelsea. Vid tidigare nämnda intervju med Trevor Birch poängterade han att ny träningsanlägggning och ungdomsakademi hade högsta prioritet. Idag är Chelsea på grund av de dåliga utvecklingsmöjligheterna långt ifrån de unga talangernas främsta klubbval ens i londonregionen.
I dagsläget ligger Carlton Cole och Robert Huth närmast till att på allvar slå sig in i laget. Rhys Evans och Filipe Oliveira är också två relativt intressanta framtisämnen. Sedan är det ganska tunt. Vikten av att locka till sig unga spelare och förmågan att hitta talanger genom intensiv scoutverksamhet, i Storbritannien och utomlands, ser Chelsea ut att ha förstått. Men fortfarande ligger Chelsea i båda avseendena långt efter klubbar som Manchester United, Arsenal och Liverpool.
Att Claudio Ranieri hela tiden betonat att det inte är ligatiteln Chelsea slåss om utan en Champions League-plats har inte bara med lagets ambition att göra. Det krävs för att försäkra sig om det gamla gardets entusiasm, för att kunna behålla blivande nyckelspelarna, för att göra generationsskiftet så smärtfritt som möjligt och för att ha råd att satsa framåt.
