Shrewsburyresan, del ett.
Då FA Cup lottningen till den fjärde omgången blev klar, och Chelsea fick Shrewsbury Town borta, då fanns det ingen tvekan. Vi skulle bara till Gay Meadow och se matchen. Det var länge sedan vi var så här fjärran från Premier League lunken. Fotboll på gammal hederlig nivå
Grejen var den att jag och Fluffo sedan tidigare hade bokat flyg Västerås-London till måndag 27 januari, för att se Chelsea-Leeds. FA Cupmatchen skulle spelas söndag kväll den 26 januari. Vad gör man? Jo, bokar en enkel över till London på lördagen. Kostade endast 130:-/person. Inte mycket och fundera över. Ett telefonsamtal till London, och vi hade varsin biljett på Station Stand, bokad för överkomliga £14.
Två veckor innan avresan damp matchprogrammet mot Charlton ner i brevlådan. Där stod följande, ”Vi har blivit informerade av the British Transport Police, att det inte kommer att gå några tåg tillbaka till London efter matchen mot Shrewsbury Town söndagen den 26 januari, pga, banarbete. Enda sättet att återvända till London med tåg är att ta ersättningsbussen till Wolverhampton (som tar en timme) och sedan ta tåget därifrån. Sista tåget går 21.50”. Kändes lite tungjobbat, så vi bestämde oss i det skedet att övernatta i Shrewsbury efter matchen. Efter en stunds letande på nätet så hittade vi ett lämpligt ställe två minuter från järnvägsstationen. Lucroft Hotel, driven av Pia (från Oskarshamn) och hennes man John (från Shrewsbury).
Så kom då äntligen avresedagen, och vi lyfte 15:50 från Hässlö flygplats, destination Stansted. Chelsearesa nummer 89 var således påbörjad och som vanligt gick det hela smärtfritt, och vi klev in hos Paul redan vid halvsjutiden på kvällen. Det var nämligen där vi skulle bo första natten. In med väskorna och snabbt iväg till Barrys pub, Angel & Crown. Vi hann knappt fram till bardisken förrän Barry hade påbörjat påfyllningen av en Guinness Extra Cold. Bakom bardisken denna kväll fanns också, Barrys fru, Janet, och en tjej vid namn, Janice. Tiden bara rann iväg. Det blev stängningsdags, men vi blev kvar lite längre än så. Måste säga att det är en speciell upplevelse och vara på en pub där personalen dricker mer än kunderna? Så är det på Angel&Crown. Trevligt hade vi i alla fall, och det slutade med att Janice fick köra hem, mig, Fluffo och Paul. Nice one, Janice.
Tidig uppgång på söndag morgon, och taxi till Euston. Vår taxichaufför höll på West Ham, så han hade det inte särskilt muntert med tanke på deras tabell position. Han önskade oss dock lycka till i Shrewsbury. Efter en snabb frukost rullade vi ut från Euston 10:35. En biljett t/r kostade hela £44 p/p. Det enda intressanta med tågresor i England är alla fotbollsarenor som passerar revy utanför tågfönstret. Under tågresan till vårt byte i Wolverhampton passerade vi; Vicarage Road, St Andrew`s och Villa Park. Sista etappen till Shrewsbury blev med buss från Wolverhampton 13:45, en resa som tog nästan två timmar. Vi passerade Molineux och Bucks Head Ground (Telford United). Fem timmar efter avresan från London var vi äntligen framme i Shrewsbury, och möttes där av en stor närvaro av, West Mercia Constabulary. Närmare bestämt 230 konstaplar i tjänst denna matchdag. Chelseas gamla huliganrykte kvarstår tydligen. Något som Bates tyckte var helt överdrivet enligt lokaltidningen, Shropshire Star.
Efter incheckning drog vi ut på Shrewsburys gator. Ett mysigt ställe som ligger insvept av floden, The Severn. Inte omöjligt att vi gör ett nytt besök i staden (och Pia) ett par dar under sommaren någon gång. Cup atmosfären var påtaglig. Över allt drog horder av fotbolls fans runt och de flesta pubar var packade till bristningsgränsen, av sjungande Chelsea fans. 1 950 av klubbens tilldelning av 2 000 biljetter hade sålts, och som vanligt så dominerade supportrarna från SW 6. Känslan av att vara på bortamatch och dessutom ta över stället är fantastisk, och för oundvikligen tankarna tillbaka till alla bortamatcher mellan 1978 och 1992. Resor till ställen såsom; Bristol, Wrexham, Hull, Portsmouth, Brighton, Stoke m.m. Härliga tider, trots usla resultat. Ron Hockings (klubbens statistiker) blev alldeles mållös av att se Fluffo och mig vid bardisken. ”Vad gör ni här”? –Vi ska på fotboll. ”Hur kom ni över biljetter”? –Goda vänner. ”Ni måste verkligen ha inflytelserika vänner”? –Yes mate! På håll såg vi en lyxbil som kom farande på de smala gatorna. Bakom ratten satt Ken Bates. Bilar är icke min starka sida, så jag gissar på att det var en; Bentley, Rolls eller en Jaguar. Who cares anyway.
Matchprogrammet på 56 sidor var väl värt priset på £2.50, trots att det innehöll en hel del reklam. Annars mycket läsvärt, och mycket information om Chelsea. Det här var tredje gången lagen stött på varandra i FA Cupen. 1966 vann Chelsea hemma med 3-2 inför 51 144 åskådare. 15 000 av dessa kom imponerande nog från Shrewsbury. 1986 vann Chelsea med 1-0 på Gay Meadow inför 8 100, på ett snöigt och hårt underlag. David Speedie målskytt då.
Vi var faktiskt inne på arenan 40 minuter innan avspark för att njuta av atmosfären. Det är första gången vi sett en uppvärmning, annars brukar vi inta våra platser strax innan avspark. 7 950 åskådare på plats och en perfekt kväll för fotboll.
Stämningen på Gay Meadow var fantastisk. Både hemma-och bortafansen höll igång rätt rejält. Gamla hederliga, ”Knees Up Mother Brown” gick flitigt på Chelseasidan. Spelarna visade en proffsig inställning till matchen, och vann till slut med klara 4-0, efter 1-0 i halvtid. Zola 2, Cole och Morris målskyttar för the Blues. Hemmalaget bjöd dock på bra motstånd och gav aldrig upp trots underläge. Unge Luke Rodgers imponerade mest, och han spelar med all säkerhet i en högre division inom kort. Varför inte i Chelsea? I övrigt så höll Cudicini på att träffas av en metallbit som föll ner från en fyrverkeripjäs under den första halvleken, och en manlig streakare hann en bra bit in på planen under den andra, innan han fördes ut av vakter och polis. Allt händer tydligen i Shrewsbury.
Fortsättning följer......
