Analys: Bati-no-go
Claudio Ranieri är intresserad av argentinske fixstjärnan Gabriele Batistuta. Frågan är bara – varför?
Än så länge är inget klart. Men vad som tycks vara klart är att intresse finns från båda Ranieri och Batistuta. Att Batistuta söker en utmaning i Chelsea är inget att orda om. Men vad söker Chelsea i Batistuta?
Erfarenhet, om man får tro Ranieri i dagens The Sun. ”Vi behöver erfarna spelare så att vi kan göra bra ifrån oss i Champions League.”
Jag har svårt att köpa argumentet fullt ut. Visst, erfarenhet är en viktig ingrediens för både spelare och lag när stora turneringar nalkas. Men det är inte argument nog för att värva Batistuta. Ur det perspektivet är det så mycket viktigare att behålla Desailly och Zola ytterligare en säsong.
”Jag tror också att Batistuta skulle kunna göra succé i Premier League, trots sin ålder, eftersom fotbollen är så attackinriktad”, säger Ranieri vidare.
Jag håller till viss del med. Batistuta var under 90-talet utan tvekan en av världens giftigaste anfallare, kanske också den mest komplette. Han smällde in 20 mål nästan varje säsong under sina nio magiska år i Fiorentina. Men även om han upprepade bravaden under sin första säsong i Roma (2000/2001) så syntes redan att han börjat tappa. Året därpå blev det bara 6 mål på 23 matcher. Förra hösten 4 mål på 12 matcher, innan han i vintras lånades ut till Inter. Facit där är 2 mål på 12 matcher.
Ingen ska tro att han tappat ögat för mål. Batistuta är fortfarande en klasspelare. Men han har också tappat i kapacitet och har rimligen bara en till två säsonger kvar på en högre nivå. Visst, han skulle kunna göra väl ifrån sig i Premier League, men behöver Chelsea honom?
Det för oss över på Chelseas behov. Anfallare är, tillsammans med mittbackar, det som Chelsea i dagsläget ser ut att vara i minst behov av. Visserligen har Jimmy Floyd Hasselbaink varit en enorm besvikelse senaste säsongen och Eidur Gudjohnsen har inte riktigt levt upp till förväntningarna efter säsongen dessförinnan. Ett frågetecken vilar också över Gianfranco Zolas framtid och förmåga att upprepa årets glansfyllda period på ålderns höst. Men oavsett så har Chelsea redan klasspelare i dessa tre. Med Carlton Cole och Mikael Forssell otåligt väntande på det stora genombrottet är intresset för en anfallare i dagsläget märkligt.
”Jag känner väl till sydamerikanska spelare och jag tror inte att Batistuta skulle komma hit bara för att tjäna pengar”, menar Ranieri.
Det går säkert att ge honom rätt på båda punkter. Ranieris erfarenhet, framför allt från Valencia, har visat att han är en god bedömare av spelarkaraktärer och att han inte accepterar divalater. Batistuta har alltid gett intryck av att ha det rätta psyket att klara både förväntningar och infria sina egna högt ställda mål.
Men det är knappast poängen. En Batistuta i Chelsea skulle innebära en oerhört hög lönekostnad, även om han får ta ett steg ner från nuvarande nivå. En Batistuta i Chelsea skulle hämma möjligheterna för andra spelare. En Batistuta i Chelsea är något vi borde ha råd att avvara.
I slutändan tror jag inte övergången blir av, trots ett ömsesidigt intresse. För bara ett par veckor sedan var Ken Bates stenhård i kommentarerna kring att värva en åldrande stjärna som Batistuta.
"Jag fick samtal från Italien förra sommaren och en agent erbjöd mig Batistuta. Han sa: 'Batistuta vill komma till Chelsea'. Jag svarade: 'Det är jag säker på, men vi har slutat skriva kontrakt med pensionärer'.
Ken Bates, tycka vad man vill om honom, brukar stå vid sitt ord.