CSS-dagbok från de magiska dagarna i Rom, Dag 1-3
Det hela började den 2 november vid lunchtid med upphämtning av resesällskapet i Västerås, föga anande om den enorma upplevelse vi skulle få de närmaste fem dagarna!
Söndag 2/11
Blir upphämtad av Daniel "derby" Blomberg som snabbt kastar sig över i passagerarsätet efter en hård gårdag, färden fortsätter sedan mot brorsan, Harri och fluffo.
Det råder en sån där skön stämning i bilen som kan jämföras med hur man kände inför julafton som barn, jag passar på att ta fram whisky-flaskan till resekamraterna som inte är sena att anta erbjudandet om en färdknäpp. Väl framme på Arlanda möts vi av den nyfriserade Johan "discofrillan" Brinkeborn och därmed har vi vår grupp samlad och klar för avresa. Efter incheckning och växling av pengar traskar vi iväg mot baren för lite mat och resans första öl, därefter en till öl och sedan ett par groggar! Gruppen känner sig sedan mer än redo att traska ombord på det plan som ska ta oss till Rom. Väl på planet visar det sig att en flygvärdinna är en trevlig liten sak som man träffat förut en blöt kväll i Stockholm innan AIK-Fenerbache, men det är en annan historia...
När väl drinkvagnen kommer ut i planet tar det gott och väl en kvart för oss sex att genomföra vår alkoholbeställning, vodkan tog tydligen slut efter vår rad på planet så vi körde på i sann CSS-anda! Måste passa på att ge ett plus till Nordic Airlink för maten som serverades, den bestod av kräftskjärtar till förrätt och fläskfilé med stekt potatis och sås som smakade otroligt bra. Väl nere på marken i Rom möttes vi av italienare som försökte få oss att ta en taxi in till stan(bl a av en lirare i headhunters t-shirt), vi lyckas dock snubbla oss fram till bussen. En timme senare och efter en del letande så hittar vi hotel Brasile och vi kan checka in på våra rum.
Efter en snabb uppfräschning går vi ut för att inta lite av det italienska köket och vi kommer fram till att detta ska bli en lugn kväll efter en lång resdag, men efter maten och lite mer dryck så har gruppen återkallat det beslutet och kastar sig in i två taxibilar som tar oss till den irländska puben "the fiddler´s elbow". Som i alla städer i världen så finns det även i Rom ett antal sköna lirare från den gröna ön som gillar att sitta på barer och inta alkoholhaltiga drycker så kvällen blev lång med många härliga diskussioner och en hel del sprit, bl a fick vi serveringsförbud för "derby" efter att han ramlat rakt bakåt från barstolen då han fick för sig att han skulle sova en stund. Vid stängningsdags försökte vi få tag på taxi vilket inte är det lättaste i Rom och när vi väl fick tag på en ledig bil så ville han inte köra oss på grund av att vi var "lätt berusade" men han ville ligga med brinken vi gick runt ett bra tag i natten och ömsom låg på gatorna och ömsom stod och vrålade Chelsea-ramsor så det ekade mellan husen: Chelsea are back, Chelsea are back HELLO HELLO...
Måndag 3/11 dag 2
Frukost ingick i priset men ingen i vårt gäng var väl direkt upplagd för det när vi vaknade. Jag och brinken bestämde oss för att ta en promenad och se på lite turistattraktioner, efter ett par timmars traskande hade vi hunnit avverka ställen som: colluseum, spanska trappan, forum romanum och fontana di trevi. Vi kände att vi hade gjort ett gott dagsverk och samlat turistpoäng så vi tog oss till en brittisk pub som hette shamrock bar, väl på plats beställde vi in ett par pints och telefonerade våra resekamrater som tog sig dit från hotellet och därmed var vi igång igen...
Redan nu började Rom fyllas med Chelsea-supportrar, var man än vände sig såg man blå matchtröjor och även en hel del casual-klädda herrar som man känner igen. Vi beger oss från puben till en närliggande restaurang för att få i oss lite föda och till maten passar vi på att beställa in lite öl. Servitören frågar om vi vill ha en liten, mellan eller stor öl varpå vi svarar att vi vill ha Chelsea-öl. In på bordet kommer varsitt två-liters glas med bira, vad säger man? Efter en timme får vi sällskap av Peter Bromley och hans gäng och dessa herrar börjar beställa in flaska efter flaska med rosévin, när vi bestämmer oss för att åka vidare efter ett par timmars drickande har de druckit upp minst 16-17 flaskor på sju man! Harri hade vid det här laget lärt CSS-gänget en ny ramsa som låter så här: nos nos nos, krafs krafs krafs, morr morr morr, tass tass tass. Harri är som bekant fast i tron om att han är en björn och efter lite alkohol så går han fram som en grizzly, derby visade kamratskap genom att bryta loss 2 kg bark från ett träd till Harri så att han skulle kunna vässa klorna...stor humor
Senare på kvällen efter lite klädesbyten åker alla utom fluffo till restaurangen "Ivo a trastevere" som är en känd Roma-restaurang med bilder på laget och vimplar pryder väggarna. Vi tog med oss en CSS-tröja som samtliga i sällskapet signerade och överlämnade till Ivo som ägde restaurangen. Ivo blev rörd över gesten och det tog inte mer än ett par minuter innan en grabb på vespa dök upp utanför och sprang in i restaurangen, han hade med sig en äkta Roma-tröja som var signerad(Candela) efter användandet en match. Denna tröja fick vi av Ivo som en gest tillbaka och orden forza Chelsea! Efter detta fortsatte delar av gruppen vidare ut i Rom-natten medans jag valde att åka tillbaka till hotellet för att vara pigg på matchdagen.
Tisdag 4/11 dag 3
Så var vi då framme vid matchdagen, äntligen skulle vi få se vårt lag springa in på stadio de olimpico. Stämningen var på topp även om Harri hade valt att gå i ide likt en björn och valde att sova fram till 15 på eftermiddagen. Vi andra valde att ta en sväng ut på stan för att få i oss lite vätska och insupa oss lite av den härliga atmosfär som rådde tack vare alla Chelsea-fans på plats. Vid 16-tiden dök Harri och fluffo upp och vi tog oss till puben John Bull som var mötesplats för alla Chelsea casuals. Ölen flödade och ramsorna avlöste varann, några sköna ramsor som vrålades var: the shit from tottenham hotspurs went to rome to save the pope, ohh north london is full of shit, ten men went to mow, fuck ém all, spurs are on the way to .....osv
Här mötte vi ännu en CSS-are i Martin Wells som bor i Stockholm, han har bara missat tre Chelsea-matcher i år och var lyrisk över vilket support klubben hade med sig till Rom. Efter en hel del drickande begav vi oss vidare för att stanna till på nästa pub, där får vi beskedet att vi inte får bli serverade alkohol pga kvällens match och vi får samma svar på många barer tills vi hittar en restaurang som bryter mot polisens order om torrläggning av stan och serverar oss drycker. Klockan tickar på och när det är en timme kvar till match beger vi oss ut och letar efter en taxi och efter många om och men får vi tag på ett par bilar och tänker att vi hinner ut i god tid, men trafiken är galen i Rom och vi anländer till arenan fem minuter före avspark. Efter en taktikpiss kastar vi oss upp för läktarna på olympiastadion för att mötas av en sprängfull bortasektion med över 5 000 fanatiska Chelsea-supportrar som skapar en grym stämning!!! Spelarna och domarna springer in på plan och ställer upp sig, domaren fattar pipan i sin mun och blåser till spel. Jag ser mig omkring snabbt och hinner tänka: det här är livet!
Fortsättning följer...