Analys: Vad kommer ske till säsong 04/05 - del 1
Hur ska klubben se ut under nästa säsong? Detta är den fråga jag ställer i denna korta analys. Nu när det ser ut som även ligan är förlorad har de flesta av oss redan börjat fundera på hur det kommer gå nästa säsong.
Vem kommer leda laget? Hur kommer laget att spela? Vilka spelare kommer att finnas i klubben? Detta är några av de frågor jag hade tänkt behandla i texten nedan.
Först och främst är det väl lämpligt att behandla vem som egentligen ska leda vårt lag till framgång under de kommande säsongerna. I denna fråga är jag väldigt splittrad på mer än ett sätt.
För det första är jag tveksam till att Ranieri klarar av jobbet. Det känns som han för tillfället är malplacerad då jobbet tycks vara större än honom själv. Claudio har genom åren varit tränare i halvstora klubbar och tagit dem från mitten till toppen. Just jobbet att etablera en klubb bland de främsta i en liga har han nu klarat av vid ett antal tillfällen och man kan inte förneka att han har talang för just denna uppgiften.
I Valencia byggde han upp ett storlag som efter han lämnade gick till final i Champions League två säsonger på raken med hjälp av den grund han lagt. Även hos oss i Chelsea har han fått laget att bli jämnare och det bevisades genom att vi nådde en plats Champions League förra säsongen.
Man kan dock fråga sig om han egentligen är en vinnartyp. Under hela sin tränarkarriär, som tog fart när han för 15 år (1989-90) sedan vann Serie C med Cagliari, har han bara två riktiga troféer att visa upp. Dessa är heller inga vidare imponerande vinster då det är segrar i de inhemska cuperna i Italien (Fiorentina 1995-96) och Spanien (Valencia 1998-99). Dessa två tävlingar har ingen högre status och förutom dem är det som sagt väldigt tomt i Ranieris troféskåp.
Nu låter det möjligen som jag motsäger mig själv då jag först påpekade att han bara styrt halvstora klubbar och sedan kritiserar honom för att inte vinna tillräckligt många turneringar. Det jag är mest oroad över är dock att han inte är särskilt intresserad av att vinna. Även detta låter kanske lite underligt men ibland verkar han bry sig mer om att en spelare ska må bra och få speltid än att laget ska vinna. Visst är det bra att han försöker hålla humöret uppe hos spelarna men han SKA inte ändra på ett vinnande lag bara för att han tycker synd om en spelare som fått stå över ett par matcher.
Laget och klubben är större än de enskilda individerna och även om det är synd om spelare som inte får deltaga i särskilt många matcher kan man inte förstöra för fansen och klubben bara för att vissa spelare ska må bättre. Ett exempel på hur illa det kan gå är när Mutu tidigare på säsongen petades när han väl fått igång målskyttet med mål två matcher på raken efter en längre tids måltorka. Först då petas rumänen och när han väl fick chansen igen fick han återigen problem att hitta nätet.
Dessa människor är professionella fotbollspelare och får löjligt bra betalt för att springa runt och sparka på en före detta komage. Då måste man klara av att stå över ett par matcher utan att gnälla. Ranieri och hans rotation kan bli förödande för både honom och klubben. Själv undrar jag hur i hela världen vi ska kunna spela samman ett nästa helt nytt lag när han byter taktik, formation och spelare match efter match.
Nu har han visserligen haft otur med skador och de spelare han hade tänkt använda sig som nyckelfigurer gick sönder illa kvickt. Veron, Duff och Crespo var alla avgörande i den diamant Ranieri ville använda som vår nya grund. Innan dessa hörnpelare gick sönder en efter en såg det riktigt bra ut. De två sista matcherna där dessa tre deltog från start var storvinsterna över Lazio (4-0 borta) och Newcastle (5-0 hemma).
Både Crespo och Veron har varit skadade till och från men efter dessa matcher har vi knappt fått se något av dem. Crespo kom tillbaka ännu en gång från skada men gjorde comeback för tidigt och gick sönder igen. Med båda dessa borta saknade vi både den geniala framspelaren och målskytten av högsta klass. Vi fick problem att skapa chanserna då vi inte hade någon som slog de avgörande passningarna men vi lyckades ändå plocka poäng med hjälp av inte minst Duffs offensiva kvalitéer. Denna kunde springa genom vilket försvar som helst och låg tillsammans med Lampard bakom det mesta i anfallsväg. Sedan gick emellertid även denna (Duff) sönder och sedan dess har spelet inte fungerat alls.
Nu är det inte Ranieris fel att spelarna skadar sig men om han nu hade planerat att använda sig av diamanten borde han kanske tänkt efter lite och tagit in mer än en spelare för de positioner som är avgörande för vår offensiv. Nu verkar det istället ha blivit ett hejvilt värvande utan en egentlig tanke om var vissa av de nya spelarna skulle placeras.
Jag är en av dem som anser att man först och främst ska ha en klar spelidé och sedan ta in spelare som passar in i systemet. Om nu diamanten skulle användas hade det då inte varit bra att ha en backup till Duff som har en av de viktigaste rollerna som länken mellan mittfältet och anfallet?
Nu har det istället blivit en övergång till en diffus och i mina ögon värdelös formation med en ytter och en central mittfältare på andra kanten. När vi använde oss av diamanten gjorde det inget att vi hade ett överflöd av centrala mittfältare då i stort sett varenda position kunde hanteras av en sådan med tanke på att utgångspunkten alltid var mitt i banan. Ranieri vågade dock inte hålla kvar vid denna taktik utan gick tillbaka till det gamla hederliga raka 4-manna mittfältet. För sent insåg han att han inte hade två yttrar av tillräcklig klass. Då satsade han istället på en modifierad version med en central mittfältare på ena kanten.
Detta har inte fungerat alls och varken Cole, som visserligen spelat en hel del där innan, eller Parker har kunnat prestera på denna position. Detta problem måste Ranieri lösa illa kvickt eller helt enkelt gå tillbaka till diamanten. Det sista vore helt klart det bästa speciellt nu när ligan inte är lika viktig och vi borde börja bygga för nästa säsong.
Fortsättning i del 2
